Spam (ej i konservbruk men ändock överraskande köttigt)

Jag upptäckte min spam-inkorg i min mail idag. Det var en intressant upptäckt. Aktar mig noga för att öppna de där mailen. Hade jag varit man med impotensproblem hade jag haft gott om metoder att pröva kan jag ju säga. Fiffiga slogans fanns det också gott om. Min favorit är "Turn your small knob into a huge meatstick" vilket väl säger en del om de övriga... Hur lockande är det förresten att ha en meatstick?

Eh... Euw.

Cheers.

Allt ont tar jag åter, nu är det du och jag!

Min iPod funkar igen! Helt plötsligt, bara sådär, funkar den igen! Nu kan jag äntligen lägga in Shotter's Nation och alla Smiths-album som jag trånat efter i månader! Whopedo!


Dessutom fyndade jag på rean idag. En materiellt väldigt lyckad dag! God natt! :)

Kalla mig tråkig; jag kallar det värdighet.

Igår var tanken att jag skulle gå ut i sällskap med de pöngs som valt att delta samt övrigt löst pack. Jag höll faktiskt fast vid den tanken ett bra tag; när jag sminkade mig, knatade till sambon min, drack några glas vin, chitchattade och lyssnade på musik, insåg att vi skulle till Clara's - till och med när jag klagade över att vi skulle till Clara's så var jag ändå inställd på att svänga mina lurviga.

När vi väl kom till Clara's blev utmaningen tuffare. Det stället lockar mig fan inte ur någon aspekt. Möjligtvis att ett antal av mina vänner skulle vara där. När vi insåg att vi dessutom inte skulle slippa undan inträde tittade jag och Röfv på varandra, höjde ett tveksamt ögonbryn och efter lite diskussion samt inspektion av klientelet tog IQ-nazisterna i oss överhanden och vi gick därifrån.

Som kompensation för den uteblivna krogkvällen tog vi oss till Café 60 där vi över varsin kokostopp och té diskuterade politik i allmänhet och föräldraledighet i synnerhet. Jag trivs väldigt bra att diskutera politik med Röfv - vi kommer överrens men samtidigt inte alls. Det är alls inte pjåkigt. Dessutom hann jag med sista tåget hem och sov mer än åtta timmar i natt, endast med avbrott för en fylleringning och ett fyllesms.

Hittills har tre personer applåderat oss för vår Clara-vägran. Thank you very much.


Cheers.

Vett och etikett

Kan man ta tillbaka en inbjudan? Mer exakt; kan man ta tillbaka den på det vis att man frågar en månad eller så i förväg för att sedan inte säga något mer och när händelsen i fråga ska äga rum helt enkelt låtsas som att man aldrig frågat?

Jag tycker inte att det är vett och etikett. Känn dig träffad om du läser det här.

Dumburk!

Jag och mamma såg High Fidelity med Colin Firth (och någon ful brud som förmodligen hade sina 15 minutes of fame i samband med den filmen) nu ikväll. Den var kalasdålig. Rakt igenom. Ändå satt jag och mamma där och glodde 1-2 timmar. Kändes smart.

Det finns en första gång för allt..

Igår kom jag hem från krogen nykter. Inte så att jag varit packad tidigare på kvällen och hunnit nyktra till heller, jag hade inte druckit knappt någon alkohol alls överhuvudtaget (ett glas vin, en drink och en cider är inte att räkna med). Är det för sent att önska sig ett medlemskap i IOGT-NTO i julklapp?

Btw så var jag i Kista galleria respektive innerstan/Gallerian/NK och julklappshandlade i torsdags och fredags. Precis som jag väntat mig var jag helt ensam - varje butik ekade tom sånär som på mig själv och ett antal rastlösa expediter. Konstaterade dock en gång för alla att nej, NK är inte min kopp té.

Igår kväll var jag förresten en sväng på Esque. Det var värdelöst. Sen var jag på Naglo. Det var fantastiskt. Stad i ljus kan vara tidernas bästa låt. I sällskap med 8 andra blev den extra fabulös. Bra kväll på Naglo, nykter kväll på Naglo. Det senare skulle kunna indikera att helvetet frusit till is men det är väl växthuseffekten som varit i farten.


Cheers and good night.

Tja, jobbet gick ju bra åtminstone.

Idag var jag lite "dagen efter" som man kan uttrycka det. Ungefär så dagen efter att jag knappt kunde äta middag eftersom bror haft i lite väl mycket konjak i såsen och sen kokat bort det lite väl lite. Igår kväll lyckades jag dessutom somna på bussen hem (igen!) och tappa mina (mammas) handskar. Mådde finemang imorse, verkligen. Men asså, det bjuder jag på.

Baka bullar, operera hjärnor, same same.

Min bror och hans polare skulle baka lussebullar idag. Jag, mamma, bror och polare tyckte allt att de såg lite små ut men tänkte att jäsningen skulle klira biffen så att säga. Efter ett tag gick det upp ett ljus för de två unga männen: "Jaha, man skulle göra 20 bullar av den här degen, inte 40!"

Lite klantigt kanske. Deras försvar? "Man är ju inte hjärnkirurg heller!" Nej, och tur är nog det ;) Men bullarna blev goda åtminstone (:

(Dvrd)

Cheers.

It's Dominick the Donkey...

På julminglet på jobbet i förra veckan spelades en jullåt som åtminstone var ny för mig.. Hittade den sedermera på Youtube, denna gång framförd av en förrymd medlem från Village People tillsammans med en häst med mustasch. Eh... enjoy!

Enkel vardagsmatematik

Alla som har läst typ matte B vet att minus gånger minus blir plus och att minus gånger plus blir minus. Häromdagen fick jag tillfälle att sätta detta i praktisk mening i gången mellan Centralstationen och tunnelbanan:

• Konstiga mediterande typer - minus
• Folk med dragspel - minus

Var för sig är dessa företeelser jävligt irriterande rent ut sagt men sådär sammanslaget på en sträcka av fyra meter blev det lite "nämen-oj-vad-fint-med-människor-som-är-olika" och lite sammanhörighetskänsla på det så kunde man faktiskt summera det till ett plus. Kunde vi hålla det på plus? Nej, tyvärr.

• Konstiga mediterande typer och folk med dragspel - plus
• Kommunister som säljer "Proletären" - minus (jätteminus)

När man nu gångrar det tidigare pluset (dvs de mediterande typerna och folket med dragspel)med det nytillkomna minuset (den jäkla kommunisten) blir det på det stora hela minus. Kommunisten drog kort sagt ned hela min kollektivtrafikpromenad till ett minus.

Värt att lägga märke till med sådan här vardagsmatematik är att när man har en kommunist med blir det alltid minus, ett undantag som bekräftar en annars härskande matematisk regel.

God natt.

And the correct answer to yesterday´s question is...

Vicar in a tutu.

Well ofc. Den låten är fabulous. Och jävligt rolig. Morrissey är Gud.

Älskade älskade Naglo!

Naglo har min tröja i sitt trygga förvar! Jippi! :D

Kleptomanen visade sig vara imaginär och tröjan var bara på semester! Ringde nyss till Naglo och en viss bartender lyckades leta upp den. Tydligen hade min käre favoritvakt redan vidarebefordrat min olycka för mr bartender hade hört talas om en svart kashmirkofta som någon förlorat. Tydligen var det en massa folk som hade tappat prylar nu i helgen - dags att sätta upp fler krokar maybe?

Haha, han sa att de brukade slänga saker efter 4-5 veckor. Jag svarade att det var ganska lugnt och att jag garanterat skulle hinna dit innan dess... Går det mer än två veckor kommer JAG börja oroa mig...^^

Toodlers!

Dagens fråga

When Rose collects the money in a cannister - who comes sliding down the bannister?

Norsk vs hardcore

Samtal mellan mig och min mor idag ang. vilken tomte som vi skulle ha i trädgården:

Mamma: Men nu har jag ordnat ett skydd åt den så den klarar sig så då kan vi ta den tomten och så lämnar vi tillbaka den andra.
Jag: Så du ska lämna tillbaka den andra? Kan vi inte ha den någon annanstans då?
M: Men ser inte den lite töntig ut?
J: Töntig? Så den andra är mer hardcore menar du?
M: Ja.
J: En hardcore tomte?
M: Ja.
J: ...?
M: Men den andra ser så.... norsk ut.

Summa summarum: norska tomtar är töntiga.

Ett offer för en kleptoman.

Åh hej och hå. Min öron ringer och mina fötter ömmar. Båda skvallrar om vad jag haft för mig ikväll. Huvudvärken som redan nu knackar på dörren och som imorgon kommer våldgästa mitt huvud är också ett tecken: Jag har varit ute och svängt mina lurviga!

Kvällen var close to tiptop: först var jag hos Emp på julglögg, sen middag i en viss praktsal och sen Naglo. Vad hade kunnat vara bättre? Well, den satans jävla kleptomaniska helvetesorm som snodde min fantastiskt varma och underbart mjuka kashmirtröja på Naglo skulle ju ha kunnat hålla sina snuskiga små fingrar för sig själv och lämnat MIN tröja i fred! Nu fick jag istället frysa bakdelen av mig i väntan på taxin och innan dess på väg till bussen. Kan folk inte bara tjäna ihop egna pengar och köpa egna kläder? IDIOT! Den tröjan lär jag ju aldrig se igen. Jag blir tokig. Jag hade en ond aning att ta med den ikväll men jag gjorde det ändå. Jag måste fan finslipa min ack så kvinnliga intuition.

Ja. 04:55 ja. God natt är nog på sin plats.

God natt.

Varför ska alla killar alltid vara så jävla brunkiga?

Jag blir galen.

Flight of the Conchords^^ <3

Oh mr Darcy.

Kunde inte låta bli att titta på Bridget Jones dagbok nu när den gick på tv och jag fick mig allt en liten crush på Mark Darcy. Jag tror inte folk förstår hur knepigt det är att upprätthålla ett cyniskt yttre när man i hemlighet är en sucker av stora mått för romantiska filmer. Jag är cynisk på alla andra fronter egentligen, det är bara något enervrerande tilltalande med storslagna kärleksförklaringar...

Som vanligt börjar varje helkväll i Tumba.

Idag tog jag en blinddejt med Röv. Inte blind i den mån att jag inte känner Röfv utan snarare att jag inte hade en aning vad vi egentligen skulle göra annat än "musik-grej i Tumba". Jag menar, i Tumba kan ju vad som helst hända. Det var iaf en liten konsthall (säkerligen statligt finansierad, med tanke på att inträdet var 60 spänn, vilket fick mig att må lite illa) och där spelades det mycket riktigt musik.

Först var det en pojkspoling som jag tror hette Enok Eriksson (satsar dock inga pengar på att det stämmer, mitt minne och hans mumlande sviker mig), sen en brud som var way to arty för min smak. Hon var liksom sådär äckligt "hej-jag-är-så-alternativ-och-nyskapande" att jag efter ett tag bara ville ruska tag i henne och skrika sluta. Sluta gjorde hon också, dock en stund senare än jag önskat.

Sist men inte minst var det Anna Järvinen (stavning?), en person som jag tidigare haft liknande ruska tag i-vibbar på men som visade sig vara ganska trevlig. Jag trodde hon skulle vara svår och himla jobbigt flummig som Laleh eller nåt men det var hon inte. Snarare var hon glad och riktigt bra och hon hade ett band som bestod av bl.a. två kastratsångare som jazzade loss så det stod härliga till.

Nu är jag hos Röfv, vi ska dra ut till lämplig, fortfarande obestämd, plats. Vi har ätit middag bestående av fiskbullar (till mig), färsk tortellini och pastasås (till oss båda). Jag borde vara mättare än jag är. Inte så att jag inte är mätt men jag är inte direkt proppmätt.

Förresten så uttalas Tumba från och med nu så att det rimmar på Pumba (från Lejonkungen).

Toodeloo.

So prove me wrong.

Dagens rubrik på Expressens framsida är "Unik lista med 500 namn: rika och fattiga kändisar."

Hm. Den frågan man då måste ställa sig är; har Sverige ens 500 kändisar? Efter att ha kikat närmre på listan konstaterar jag att nej, det har vi inte. Vi kan leka quiz på det här. Upp med en hand alla som känner igen följande namn och kan säga vad han/hon pysslar med:

- Rolf Hammar
- Hans Runesson
- Stefan Borsch
- Åsa Linderborg

Inga händer uppe? Nä. Trodde just det.



(Rätta svar; Rolf Hammar är generalsekreterare för Vasaloppet, Hans Runesson är "känd" för "århundradets bild", Stefan Borsch är f.d. dansbandssångare och Åsa Linderborg är författare.)

Russinen ur kakan vi kallar budget-KF.

Nu i måndags hade jag jour och väldigt lite att göra. Den givna destinationen var därmed kommunens budgetfullmäktige-möte. Man skulle kunna tro att detta vore helt ointressant men jag satt faktiskt där i tre och en halv timme utan att bli särskilt uttråkad. En särskild eloge vill jag nu ge till oppositionen här i kommunen som höll mig minst sagt road med några av sina milt sagt intressanta förslag. Exklusivt för denna blogg har jag plockat russinen ur kakan:

- 500 000 kr till en "naturlekpark". Jag har ingen aning om vad som menas med en naturlekpark men med tanke på att det kostar ungefär 10 miljoner kr att anlägga en vanlig lekpark så kan man ju ana att det rör sig om ett staket och en herrans massa kottar ungefär.

- Pengar till att lära kommunens invånare om "eko-driving". Eh. Det känns ju som en väldigt bra sak att lägga skattepengar på. Inte.

- En permanent dansbana/utomhusscen i Edsbergsparken. Åh ja. Intresset lär vara.... ljummet?

Avslutningsvis vill jag ge ytterligare en eloge till den vänsterpartist som i ett anförande (eller om det var en replik) ang friskolor sa något i stil med följande:

"Vi bör ha mångfald även inom den kommunala skolan. Detta görs bäst genom att lägga över så mycket ansvar som möjligt till skolan; elever, lärare och rektorer."

Hm. Jag vet den ultimata formen av att lägga över ansvar till skolan själv. Det kallas friskolor.

Ett majoritetsrussin var annars BUN-ordförandens liknande av demografins påverkan på skolsystemet med "en orm som sväljer ett marsvin".


Tjingeling.

Jag är så jävla alternativ att jag bara vägrar ingå i kollektivet.

På Expressen.se står det "Svenska fans är vi allihopa". Nej det är vi inte. Vissa bryr sig inte. Till exempel jag. Jag bryr mig inte ett skit om att svenska herrlandslaget i fotboll klarat EM-kvalet. Herregud, folk hyllar som om det vore VM -94 när de klarat ett KVAL till EM! Wtf, de flesta lagen här i världen är liksom inte ens med! Jag blir galen - kunde vi inte ha förlorat så man sluppit all hysteri?

Efter jobbet skulle mamma och jag ta en vända och shoppa. Efter en stund höll jag på att bli allvarligt galen - så jävla mycket LJUD! När jag är trött blir jag väldigt överkänslig mot ljud (tangenterna plågar mig för tillfället till den grad att jag snart går härifrån) och all skränande och absolut urkass musik drev mig till regelrätt vansinne. Jag var SÅ jävla nära att köra ner galgen i halsen på närmsta expedit som straff för att de satt på musiken men jag lyckades avhålla mig från det med en stor ansträngning.

Den senaste veckan har jag f ö i använt uttrycket "Åh, kära hjärtanes" på fullaste allvar. Endast Nasse (i Nalle Puh) och tanter över 70 barre använder det uttrycket. Eftersom jag inte är en räddhågsen liten tecknad gris så återstår bara det senare alternativet. Därmed åldrades jag just ungefär 50 år. Yippee-ki-yay.

Cheers.

It's just craaaazy

Galet koordinerad sydkoreansk dans. Bisarrast är de blonda (?) koreanerna i rosa och silver. Say whaaaat liksom.

Vit helg, vit vecka (and it aint even snowing)

Det ser ut som att den här helgen blir en vit helg och därmed blir den här veckan en vit vecka. Jag fnurlade lite på det där och kom fram till att det nog är den första vita helgen/veckan sen.... mars? Något åt det hållet. Min lever gör back-flips och river demonstrativt brevet om strejkvarslande.

Who'd want to be men of the people when there is people like you?

Asså. Den senaste tiden har min blogg varit mer musikblogg än något annat och det är ju snitsigt i och för sig men nu har jag insett att det bara beror på att jag lider en viss avsaknad av ett liv. Typ. Jag menar, hur mycket händer om dagarna egentligen? Jag jobbar ju. Sen hem. Sen sova. Not much fun there förutom att jag såklart är en ständigt sprudlande och inspirerande människa. Heh.

Ikväll har jag iaf varit en sväng till Café 60 (oväntat, huh?) med Muffin. Det var trevligt, fast lite lätt svinkallt att sitta ute (ehh ja, helt oväntat det med när man sitter ute på typ Nordpolen i november) men med filtar och té funkade det ändå.

På tåget hem såg jag först en brud som gått i samma skola som jag för ett antal år sen. Hon såg ut som en 40-årig tant som klädde sig som en femåring. Jävligt bisarr blandning. Sucks to be her..

När jag satt där djupt inne i allt det svarta och stickade som ska föreställa mössa/halsduk så fick jag gott om tid att störa mig på en samling ungdomar (ja, dessa ungdomar!) som var allvarligt dräggiga och patetiska (ja, jag är en dryg människa, so sue me). Jag menar; vad är grejen med att stoppa in jeansen i strumporna? Killar; why why why? Tycker NÅGON att det är snyggt? Vem faaaaaan uppfann den jävla pseudotrenden? Och att spotta inne i tåget? Euw. Big fucking euw.

I alla fall, jag tyckte lite synd om helt samlingen får (ungdomarna alltså) och tänkte medlidsamt att de var inne i hemmafest-tiden (som iofs var en jävligt rolig tid) och då blir det lite dräggiga resor i kollektivtrafiken. När jag skulle kliva av var jag dock tvungen att forcera skocken för att komma ut. Mitt i allt stöter jag på en tjej från min högstadieklass. Alltså tillsammans med fårskallarna. Hm. Hon var den bruden som var mest poppis och coolast och snyggast. Vad hände liksom? Och var alla dessa drägg alltså snart 20 som hon? Eller gillar hon bara lammkött? I have no idea. Men det blir fan aldrig bra när man har sin storhetstid på högstadiet. Sucks to be her.

Hittade förresten ett schysst band när jag ändå var inne på MySpace: Tupelo Honeys. Bra, helt klart :) (Och där misslyckades jag med att hålla igen på musikbloggandet).

Cheers and good night.

Fräckt, fränt, coooolt.

Jag vet att en kille jag jobbar med pysslar med musik så jag googlade på hans namn. Fick lite napp. Han har visst spelat på Hultans rookie-scen. Fy fan vad coolt. Hittade deras My Space-sida också. Skitbra. Jättevackert, jättebra. Helt galet impad.

Namnet? Nä.. Jag är för hemlig ;)

Med risk för att bli tjatig... men den risken kan jag ta.

Hittade ett par klipp på Youtube från Kaiser Chiefs-konserten på Arenan. Även fast det är jävligt kass kvalité så märks det ju att det är en jävligt bra konsert. Lyssna bara på allsången! (Framförallt när det är ungefär 20 s kvar av den andra videon). Undvik dock att lyssna på den tondöva bruden som står alldeles för nära kameran.

Ja, jag är fortfarande arg på alla brainless recensenter som skrev att det var en dålig konsert. I had the bloody time of my life! Bara för att de stod längst bak, hatade och drack öl. Fuck-ups!





You agree with me, huh?

Someone's gonna need a hell of a lot of therapy in ten years.

Att umgås med min soon to be-sjuåriga systerson är stundtals väldigt underhållande. I söndags var han hemma hos oss med sin mor och hennes karl för att äta middag. Jag och han spenderade en del tid med att leka med min pappas (long story) badankor.

Systerson; "Nu har alla ankor fått glass utom Pappa Anka, han får en drink!"

Fy tusan vad jag garvade. Hahaha. Jag frågade min syster hur hon uppfostrat sin son. Fick inget tillfredsställande svar. Samma barn började förresten skåla redan vid typ 2-3 års ålder. Skadad 4 life!

Och så var det bilderna då....

Kaiser Chiefs.

Ett par saker till om konserten förresten:

1. Förbanden var skitbra. Vanligtvis brukar förband vara något man lider sig igenom men icke så den här gången. Både Figurines och Silversun Pickups står på listan att lyssnas närmre på. Dessutom hade SP galet snygg merch (Kaiser Chiefs med).

2. Publiken var det konstigaste och mest otippade jag varit med om. Allt från någon enstaka småknatte med tillhörande päron till tråkig kontorstant 50+ via någon vilsen hiphoppare och ett antal 40-taggare. Självklart uppblandat med poppare, poppare och åter poppare. Men ändå.

Tro inte allt du läser... Kaiser Chiefs ftw.

Trots att jag egentligen borde ligga i min säng eller åtminstone stå i duschen så sitter jag här. (Igen.) Jag måste bara reda ut det här med Kaiser Chiefs-konserten häromdagen. SvD (och tydligen även Aftonblaskan/Sossebladet) har gett dem kassa recensioner. Frågan jag och darling nyss ställde oss var; var de på samma konsert?

Enligt mig, som från början hade intentionen att stå långt bak men som fick allvarliga ryck i danstarmen redan efter 30 sekunder och därefter trängde mig fram till ungefär allra längst fram, var det en av de bästa konserterna jag varit på. Frontman Ricky Wilson är en entertainer av rang, han far som ett härke och leder allsång på ett sätt som skulle få Anders Lundin att blekna. Han är publikfriande på alla möjliga vis men det funkar. Det funkar verkligen. Han får med sig hela publiken på ett sätt som jag aldrig varit med om och pressar alla till att skrika lungorna ur sig. Ovanpå detta är ju musiken galant dansant och inte en kotte stod still där jag stod.

Hur man kan ge dåliga recensioner till en konsert där varje låt är en allsång och en dansorgie övergår mitt förstånd. Utöver Wilsons fabulösa performance (som gjorde att övriga bandet hamnade något i skymundan) så var the stagesetting skitsnygg och ljusshowen densamma. Det var show, men inte the Britney Spears-way utan the rock-way. Riktigt, riktigt bra.

Intimiteten som kom av att Arenan var avspärrad till halva sin kapacitet (p.g.a. få sålda biljetter) och det faktum att scenen var ovanligt låg (vilket gjorde att det mer kändes som en klubbspelning än en riktigt konsert) tror jag helt klart gynnade Kaiser Chiefs. Det var en mysig, rolig, härlig konsert.

SvD:s recension verkar grunda sig på att recensenten uppenbarligen inte gillar bandet och musiken från början och därför inte kan bedöma själva konserten. Och uppenbarligen måste samtliga som sågade konserten missat glädjen i den del av publiken där jag stod. Det var extremt lite gruffande trots att jag stod längst fram; folk dansade istället, dansade och var glada och sjöng med.

Ricky Wilson är probably the most talented frontman I've ever come across när det kommer till live-spelningar.

Bilder kommer inom ett par minuter.

I've seen Jesus!

Direktcitat från darling;
Och på den sjätte dagen arbetade Gud som ljudtekniker åt Kaiser Chiefs.

Come on hide your lovers underneath the covers

Egentligen borde jag föreviga mig själv med ett foto just nu. För första gången sen typ Koreakriget har jag lyckats gå och lägga mig före kl 23. Jag försökte hela min skolgång utan framgång men sen jag började jobba däremot så har jag blivit en riktig liten kvällstrött tristnisse med självdisciplin. Hua.

Jag har kommit på mig själv som en människa med extremt mycket inneboende aggressioner. Jag går INTE ihop med kollektivtrafiken i innerstan under rusningstrafik. Varje morgon ligger ett alldeles ruskigt fult ord på min tunga och med jämna mellanrum väser jag det för mig själv, givetvis fegt nedborrad i halsduken. Fy vad folk är jobbiga. Antingen segar alla sig så man inte kommer fram eller så blir man nedsprungen av någon sönderstressad nisse. Det värsta är att jag är ju likadan fast enligt alla andra. Vi förenas alltså i en kollektiv jobbighet. Jobbigt.

Arcade Fire var förresten lite av en besvikelse. Eller, det var ju bra men jag blev inte sådär alldeles uppfylld och lycklig som på Roskilde. Inte lika mäktigt kort sagt. Lite för liten arena maybe. Och sen stod vi långt fram och stundtals blev det för mycket gruff för min smak (och då är jag ändå den jävligaste konsertbesökaren ever). Jag tror jag börjar bli gammal.

Imorse fick jag verkligen bekräftat att sova, det gör jag bäst med darling. Han gör mig så lugn och trygg, jag somnar direkt när jag krupit ner i sängen och sover jättebra och är alldeles utvilad när jag vaknar. Det är rätt fint faktiskt.

Juste. Sova vid elva. Eller nåt. Jag ska bannimej upp kl sex imorrn. Det suger minst sagt.

Cheers.

The things that get you through the day

Imorgon är det dags att se Arcade Fire :D It's gonna be awesome!

A thousand other suckers will try to fill your shoes

Little pictures in my head
Turning inside out again
Cause fucking up takes practice
I feel I'm well rehearsed
Because the past is a bully and the futures even worse
You tell me what you fear cause I can feel it like a curse

Stop me if you think you've heard this one before

Generellt sett gillar jag inte MTV. Musiken är allt som oftast urkass och om man såg den där MTV-galan som de förgiftade rutan med nu i veckan så är väl övriga förklaringar överflödiga. En sak är dock bra med MTV och det är deras hemsida som jag hittade tack vare Popmorsans blogg. However, där finns det ett arkiv med en massa gamla musikvideor som man kan lägga i en liten bekväm spellista och sen bara njuta.

Min lista at the moment;
The Cure- Close To Me
The Strokes - You Only Live Once
Joy Division- Love Will Tear Us Apart
The Smiths - Stop Me If You Think You've Heard This One Before
The Smiths - Shoplifters of the World
The Smiths - Girlfriend In A Coma
The Smiths - How Soon Is Now?

Den sistnämnda är för i övrigt helt förstörd efter den där usla jävla covern som var vinjett till det inte alltför fantastiska programmet Förhäxad med världens sämsta specialeffekter som gick på trean för en evighet sen. Usch.

När jag såg You Only Live Once-videon återupplivades min crush på Julian Casablancas. Och kanske Nick Valensi också litegrann. Heh. Jag har förresten en crush på Morrissey också. Den där rösten alltså.. Jeese.

Tillskott på listan:

The Clash - London Calling
Franz Ferdinand - Walk Away

Cheers.

You put me in the magic position, darling.

Jissemig. Ikväll har varit en omständig men fabulous kväll. Eller morgon numera kanske. Först skulle jag till Muffin på hans sambos inflyttningsfest men fastnade på vägen hos min egen sambo och förade lite där med henne, en karl som kom att bli hennes samt Ballen och hennes karl.

Så småningom rörde vi på oss, jag tog med mig min Fata med tillhörande karl till Muffin. Väl där hade vi väldigt trevligt för att sedan så småningom ta oss till Ace (Mango). Fan vad mycket bra musik de spelade! Jag var alldeles impad. Shout Out Louds, Peter Bjorn and John, Cure, Arctic Monkeys, Strokes - allihop på samma kväll! Det är fan lycka i kubik. Roligt hade vi, helt klart.

Vid två-snåret var det dags för Naglo. Som vanligt var vakten ny och grinig men in kom vi. Vi stannade till "Stad i ljus" givetvis men jag var sorgligt ensam om att yla med i texten. Saknade Emp, Le Jimp, Ed-O och Mr Skywalker. Efter Naglo blev det Max och sen 7-11. Jag tryckte i mig ett stort paket Phishfood solo, jävla svullgris.

Efter nattbuss till Fata tog jag taxi hem och nu ligger jag här i sängen och är fortfarande klart oredig. Eller så hoppar tangenterna när jag ska trycka på dem. Varje mening har liksom skrivits tre gånger med olika stavningar.

Igår hängde jag med min darling. Vi åt middag i stan och hade det mys. På tåget hem lyssnade jag på Patrick Wolff och lutade mig mot darling och just då var jag så lycklig att jag var på vippen att börja grina. Fan vad fin han är, min darling. Alldeles otroligt. Lovar att vara cyniker igen i nästa inlägg. Just nu är jag dock fånigt kär. Trivs ganska bra med det. He's bloody amazing, I promise.

Hur fan blev klockan sex btw? Trist med tinnitus också. Dags att sova, helt klart.

Cheers.

'Cause I'm so clever, so clever and wise

Nämen asså jag hade inte så jävla mycket mission i det här inlägget, tänkte bara säga att Babyshambles faktiskt är riktigt riktigt bra. Shotter's Nation är den bästa känga alla Pete's kritiker någonsin kunnat få. Töntar. Nu ska Pete bara teama med Carl Bârat igen så är det fri och fröjd. Pete är ju så jävla cool btw.

Jobbet går förresten, tackar som frågar. Just går, inte bra, men det går. Ibland är det kaos, ibland är det rulla tummarna. Ungefär. Nu ikväll har jag förresten varit på en försvarsgård utan hästar. Och det där var visst en jääääävligt långsökt mening.

Cheers.

Bastandet till trots är jag fortfarande inte finsk.

Idag fick jag ett brev från CSN; "CSN beslutar att du får studiebidrag för gymnasiestudier läsåret 2007/2008." Jo men det var ju bra. En liten petitess bara; jag studerar inte på gymnasiet. Det är såhär det blir när man börjar ett år tidigare antar jag. Skattebetalarna kan dock gott få behålla de tusenlapparna och bidragsfusk är liksom inte min grej. Saken är den att jag måste överklaga beslutet skriftligt. Tack så jävla mycket. Skicka en massa papper och skit bara för att jag inte vill ha bidrag. Det är en riktigt liten bidragshåla till land vi lever i.

Jag tog mig en sväng in i bastun ikväll. Innan jag begav mig in där ville jag dock hitta någon form av lektyr, helst lättsam eftersom jag var trött i huvudet. Mitt letande resulterade i "Till världskapitalismens försvar" av Johan Norberg som jag påbörjade för en evighet sen men som jag verkar ha en viss svårighet att avsluta. Den är bra, det är den, men all statistik gör den mer lämpad att ta i etapper. Konstateras kan dock att det nog inte var vad jag tänkt mig när jag påbörjade min lektyrjakt.

Jag är förresten stolt över mig själv. Imorse hittade jag inte mina nycklar och fick förlita mig på att bror var hemma när jag kom hem. Nu alldeles nyss letade jag utan framgång. Till slut stod jag där med den klassiska frågan "Var la du dem sist?" i huvudet. Jag tror att om man skulle göra en liten empirisk undersökning över hur många gånger den frågan hjälper en så skulle det bli ett ganska nedslående resultat. Men inte denna gång. Genom lite metodiskt tänkande snokade jag upp mina nycklar. Succé.

Från och med nu kommer jag gå upp kl sex på vardagar. Det är riktigt oskönt. Därför borde jag ha somnat för en timme eller två sen men så är ju uppenbarligen inte fallet. Jag tänkte nu göra det bästa av situationen genom att lägga ifrån mig datorn och krypa ner under täcket.

Cheers and good night.

Working 9 to 5. Eh.

Idag har jag avklarat min första dag på mitt nya jobb. Skrivit avtal och lärt mig nya saker. Det gick bra. Fast jag är opepp. Tills jag kom på att jag faktiskt tjänar pengar. Nu känns det lite bättre. Jag kommer bli en kontorsnisse med trista kläder. Pepp. Eh.

Fuck you I am from Stockholm

Jag är en av alla de där människorna som stör mig på andra människor som inte kan åka rulltrappa. Alltså de människor som inte fattar att man står på höger sida och lämnar plats till de som vill gå till vänster. Oftast har jag dock överseende med detta, jag menar, det är ju faktiskt jobbigt att gå i rulltrappan så får man en anledning kan man ju stanna. Om man nu inte har bråttom.

Idag hade jag bråttom för jag skulle träffa min käre far och var sen. I rulltrappan på väg upp från Sergelgången mot NK blockeras rulltrappan av två fjortisar i sådana där enorma jackor. Följande utspelar sig:

Fjortisarna ser att jag kommer bakom och att jag vill komma förbi. De vänder sig ändå om och står kvar.
Jag: Ursäkta!
Fjortis i min väg: Asså det finns trappor!
Jag (som lyckas passera då hon ändå flyttat på sig): Ja, och man står till höger i rulltrappor. Välkommen till Stockholm!

Hon blev uppenbart förnärmad men hann inte komma med något svar. Det kändes bra. Att hon säkert också var stockholmare skiter jag i.

And when you want to live, how do you start, where do you go, who do you need to know?

Jag sitter och myser i min säng. Det är ganska skönt att ha en varm dator i knät och sockor på tossorna, då fryser man inte som om man vore klädlös på Nordpolen. Idag har jag gjort hemskt lite och det har varit galet skönt. Sista dagen i frihet... eller sista dagen i ofrihet? Imorrn börjar jag jobba. Om de nu inte sparkar ut mig första dagen. Det kan man ju faktiskt aldrig veta.

Var i alla fall en sväng till stallet och red. Blev sen till min buss så då tänkte jag att jag går till en busshållplats som ligger fem minuter längre bort - därifrån gick en annan buss tio minuter senare och jag skulle ändå hinna med mitt tåg. Kort sagt kunde jag alltså gå fem minuter senare. Tio minuter senare var jag fortfarande kvar hemma och insåg att jag inte skulle hinna med den bussen heller. Då kom jag på att jag kunde gå direkt till tåget, vilket visserligen tar tjugo minuter men då kunde jag gå ytterligare fem minuter senare. Tio minuter senare var jag fortfarande hemma och fick springa till tåget i regnet. Fy fan vad jag kan vara tröttsamt tidsoptimistisk.

Ridandet gick dåligt enligt mig och bra enligt min ridlärare. Så kan det vara. I framtiden är jag dock tvingad att byta tid för att jag inte kommer hinna till den jag har nu när jag väl börjat jobba. Min nya tid? Kl sju. På fredagar. I Upplands Väsby. Fy i helvete vilket neråttjack. Pappa hoppades att det skulle ha begränsande effekter på vad han kallade "mitt osunda leverne". Heh. Keep hoping daddy-o.

Imorse försov jag förresten min käre darling. Han vaknade en halv timme efter att han börjat i fel kommun. Tre larm lyckades vi missa. Rackarns osis.

Nu ska jag... kika tv? Fan, skulle ju kolla Walk the line på Canal+ men nu är det 40 min sen den började. Kanske lika bra att jag missade den, borde sova istället. Funtar på att basta lite. Då brukar man bli skittrött. Eller så går jag och lägger mig. Det kan också ha den effekten, att man blir trött alltså. Dock alldeles för sällan.

Morrissey äger mina rubriker.

Toodeloo.

Partistämman - stämmobankett.

Som så många andra gånger finns det annat som jag borde göra istället för att sitta här. Well. Snart så.

Den moderata partistämman är över. Det är lite tråkigt. Det har varit trevligt att skrota runt i Gävle, lyssna på spännande och intressanta (och ibland skittråkiga) politiska debatter, träffa en massa trevligt folk och annat sånt som vi roat oss med, Emp och jag. Rent politiskt finns det anledning att vara besviken, det kan jag inte hymla med. Vi kvinnor behöver visst fortfarande särbehandlas, kyrkan och staten ska tydligen inte åtskiljas helt och arbetsrätten ligger kvar. Mer glädjande var dock omregleringen (avreglering vore att ljuga) av spelmonopolet och framförallt; könsneutral äktenskapslagstiftning.

I lördags var det stämmobankett vilket var en särdeles trevlig tillställning. Middagen var riktigt god och jag hade en underhållande bordsherre. Ovanpå det en Ulf Adelsohn i högform, en symfoniorkester (eh) och fyrverkerier. Efter middagen var det dags för dans, min bordsherre var snabb att bjuda upp och sen blev jag och de flesta andra också kvar på dansgolvet. Jag skulle kunna ägna mig åt namedropping här men det ligger inte för mig ;) Det kan dock konstateras att statsråden stod som spön i backen. Priset som partygladaste ministern tog biståndsministern hem med hästlängder.

Innan banketten avverkades för i övrigt tre fördrinkar och när butiken stängde i Lärkerol Arena blev det också ett antal efterfester på hotellet. Tack vare vintertiden fanns det dessutom rum för en timme extra fest. Inte fel. Somnade gjorde jag nånstans vid sex-sju för att sedan gå upp kl nio^^

Nu fan har jag bråttom. Rackarns. Cheers.

Socialpolitisk debatt i stämmolokalen

Ny dag, samma stämmolokal. Debatten om sjukvård och social politik är i full gång även om många av platserna gapar tomma till förmån för lunch. Hittills har debatten fokuserat kring frågan om det könsneutrala äktenskapet, med vissa avbrott för sjukvården. För mig är ställningstagandet i den frågan en självklarhet, kärlek är kärlek och varför ska man då ha en särskild lagstiftning för vissa?

Hittils har bl.a. utskottordförande Kristina Axén Olin, Anna Kinberg Batra och Tomas Tobé varit uppe och talat för det könsneutrala äktenskapet. Den sistnämndes vädjan att en dag få gifta sig satt där den skulle hos åtminstone mig. Detta är inte en symbolisk fråga, vilket somliga vill göra den till. Det är en högst reell fråga, för hela Sverige men framförallt för de homosexuella - alla de som längtar efter ett riktigt och värdigt bevis för sin kärlek istället för en särbehandling.

Hoppet står till ombuden. Uppdatering kommer om en timme eller två när debatten är avslutad.

Direktrapport från stämman

Sitter i stämmolokalen och lyssnar på sluttampen av miljödebatten. Miljöpartiet har fått rejäl konkurrens - de är inte längre de enda med miljöengagemang. Dagen har spenderats här i stämmolokalen och i MUF:s monter precis utanför.

Våra sängar på hotellet har en sådan där funktion så att man kan höja och sänka huvud- och/eller fotänden med en fjärrkontroll. Mr Skywalker och the Menace har mycket roligt med våra sängar. Majoriteten av tiden är jag och Emp måttligt roade. Eh.

Har fått två jobb nu, sa nej til ett och börjar på tisdag. Jävlar vad bra :) Jobben kommer!

Blev intervjuad av P3 om det nya MUF också. Fick totalpanik och hjärnstillestånd men sen igck det ändå rätt bra, åtminstone enligt MUF:s pressekreterare. Eller så hade han inte hjärta att säga annat.

Cheers.

I admit it, I have a thing for Morrissey...

Why do I smile
At people who I'd much rather kick in the eye ?
I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now
"You've been in the house too long" she said
And I (naturally) fled
In my life
Why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

När det är min tur tror jag att jag föredrar akrobater.

Kikade tv och det var nåt med begravningar och då kom jag att tänka på en sak vår guide i Kina berättade.

I Kina är det status om många kommer på ens begravning men, well, SÅ kul är ju inte begravningar att folk frivilligt vallfärdar för sitt egna nöjes skull (om man nu inte har suspekta böjelser för gråtande människor etc. etc.).

För att komma runt hela rätt-trist-med-begravning-grejen så har de fiffiga kinesiska begravningsentreprenörerna kommit på en genväg; de erbjuder strippor! Strippor på begravningen = mer folk= mer status. Det är makabert men ganska roligt. Tihi. Det bästa är att folk faktiskt nappar. Kineserna har ganska roliga saker för sig ändå.

Sixteen, clumsy and shy, that's the story of my life.

För tillfället shufflar sig Winamp igenom 7 st Smiths-album. Det är jättebra. Inte bara en låt eller två utan i princip alla låtar är bra eller jättebra. Fabulous som vi också kallar det. Jag är en total sucker för Morrisseys röst, I just love it. Och texterna, oh texterna. <3

Sökes: Tjockbord och en villig med schäslong.

Ikväll kom min älskade sambo förbi en sväng. Vi pratade om det ena och det tredje och det var väldigt trevligt. Jag tycker hemskt mycket om min sambo, det är en sannerligen redig kvinna. Snart ska hon flytta också, jag har erbjudit mig mina massiva muskler som hjälp vid flyttandet.

Kvällens citat blev också detta inläggs rubrik. Det blir nog schysst inredning i den lägenheten, ett tjockbord låter ju väldigt lovande.

Drama, oh the drama

Normalt sett är jag inte så mycket dramaqueen men ibland, när det legat och pyrt ett tag kan jag få lite sådana tendenser, jag tror det har med humöret att göra. Alkohol kan väl pitcha in lite också om jag ska vara riktigt ärlig. Igår var jag dramaqueen, oh yes, twice actually. På det hela taget var det en händelserik kväll - den började med inflyttningsfest hos Muffin och fortsatte för min del på Soundclash på Hot Company där darling uppehöll sig.

Jag hann bl.a.:
- dricka för mycket hos Muffin
- få en huvudvärk som var helt sjuk
- få Cola spilld över min vita klänning
- få bort fläckarna nästan på direkten
- ändå vara jättearg på Muffin som spillt
- försöka stoppa fingrarna i halsen
- inse att jag aldrig kommer kunna bli bulimiker
- garva hejdlöst åt min bulimi-oförmåga med Ed-O och le Jimp
- dra utan att säga hejdå till Muffin eftersom jag fortfarande var arg (*dramaqueen*)
- köa till naglo med Ed-O och le Jimp
- ge upp på naglo
- bli av med huvudvärken
- ta mig in gratis på soundclash
- dansa med darling till den mest bisarra musikblandningen ever
- tro att jag tappat 500 kr
- skälla ut darling och Flög för att de glömt min väska på BK
- hämta väskan
- skrika okvädesord till darling och Flög (*dramaqueen*)
- storma iväg, extremt upprörd (*dramaqueen*)
- förlåta dem båda
- ta med dem båda hem
- hitta mina 500 kr i min behå

Dessutom bestod min inflyttningspresent i en växt med ögon.. Min seriösa sida är också min latsida.

Cheers.

Facebook reveals itself

Jag addade just en application på Facebook som heter Friendswheel som visar hur alla ens vänner hänger ihop - alla polare i en ring och sen streck mellan dem som känner varandra. Mitt umgänge är ganska klart uppdelat i tre grupper - MUF, Sollentuna och Täby. Hela cirkeln går i regnbågens färger. Är det en slump att nästan hela MUF-sektionen är blå?

These nights of booze catch up with you and that is an actual fact

Igår hade jag och darling svullkväll deluxe. Alla våra missbruk (ostbollar, Polly, cola och Ben&Jerry's) var inhandlade och klara. Filmen (Dumplings) var dock något av en besvikelse. Fattade inte riktigt grejen. Mys var det iaf att bara umgås med honom. Kändes som en evighet eftersom jag kom dit redan vid fem istället för vid nio som det brukar bli. Me like.

Var på Fryshuset en sväng ikväll på infomöte.. i tre timmar. Kul. Eller nåt. Intressant åtminstone. Jävligt god mat och kladdkaka. Sen kilade jag till en polare och drack ett glas vin eller tre. Också trevligt. Kom hem för en stund sen. Saknar darling.

Dagens fundering var och är: hur svårt är det att åka kollektivt EGENTLIGEN? Alla människor med körkort och värdighet verkar tycka att det är det krångligaste ever. Först fick jag förklara för min kära nämndordförande (som är ett riktigt sweetheart, she is - really), vilken tunnelbanelinje hon skulle ta och grejer och sen fick jag halvt hjälpa en politikertant från Gullmars till Östermalm-nånstans där hon bodde. SÅ knepigt är det inte. Det finns kartor ju.

Förresten kan jag meddela att det är lite awkward att få (och förväntas besvara) frågan "är sexiga underkläder viktiga?" i sällskap med ett par politrucker och några rektorer på 50-60+. Om någon nu trott något annat.

Innan Fryshuset var jag förresten en sväng till Muffins nya lägenhet i Hammarby sjöstad (bör uttalas lite snobbigt). Den var fin, det var den verkligen. Lite omöblerad men med trevlig rumskompis. Godkänt med beröm.

Ruby ruby ruby. Gissa vilken låt jag lyssnar på. Och den som spikar rubrik-citatet utan att tjuvkika får en kram.

Toodeloo.

The hush-hush-clause

Ojojoj. Ellen DeGeneres pratar om att det faktum att hon är gay i sin talkshow och om när hon kom ut. Är ryktet om en prata-inte-om-gay-saker-klausul osann? Intressant är i och för sig att ordet gay bara nämndes bara en gång. Well. Det är en början.

Blått vs röd-grönt

Citat från den direktsända partiledardebatten från plenissalen. Reservation för måttliga felaktigheter.

"Alla de som röstade på vänsterpartiet måste ha räknat med att de inte skulle få nåt inflytande och därför låtit gå och kastat bort sin röst. Allt annat är helt otänkbart."
Fredrik Reinfeldt

"Lars Ohly borde lära sig skillnaden mellan miljoner och miljarder. Det är en bra utgångspunkt när man gör en budget."
Maud Olofsson

"Läser man emellan raderna i er budget ser man spår av djävulen."
Mona Sahlin

Fan vad Maud spöar Ohly just nu. Kick-ass. Och Björklund var kanon mot Ohly han med.

Two down, one to go

Idag klirade jag halkkörningen för körkortet. Det var faktiskt riktigt jäkla roligt :D Slira, sladda, gasa och tvärbromsa. Skoj. Jag och han som jag delade bil med satsade på att sladda runt så mycket det gick. Ganska framgångsrikt faktiskt, ett och ett halvt varv dög helt klart. Nu ska man bara boka uppkörning och klara det. Piece of nothing... Eh...

Good morning, time to rise and shine

Jag hatar när folk ringer när man ligger och sover, eller när man praktiskt taget gör det. Förvirringen blir alltid total, man har inte en suck att uppfatta vem det är och ens vanligtvis så intelligenta svar är utbytta mot hesa, förvirrade viskningar. Oh joy. Trots detta inleder jag morgonen med att vara ganska nöjd med mig själv. Inte för att man ska ropa hej innan man är över pölen, men ändå. Dessutom gick jag upp innan kl nio idag. Poäng på den alltså!

Min mor i sitt esse

Så jävla bussigt, skulle väcka mamma i natt bara för att säga att jag kommit hem. Hennes första kommentar? "Du stinker sprit." Schysst. Kände mig inte alls som en alkis. Idag förtydligade hon att jag luktat som en gammal Xerox-kopia. De luktade tydligen sprit. What a loving mother.

Ursäkt utfärdas för i övrigt för den ostiga rubriken på förra inlägget. Klockan var ändå halv fem. It sure aint easy being cheesy.

Cheers.

Ring Anticimex, partymyran måste dödas.

Jag är semipank och jag kan inte sluta spendera pengar - gå ut på krogen ni vet. Fuck it, som vi säger i branschen.

Igår käkade jag middag med darling och tre tjejer från vår gamla klass som vi umgåtts en massa med de tre senaste åren. De är fabulous alla tre och det var jättetrevligt. Sen drog vi till en bar och slutligen till Hemma hos innan det blev nattbuss hem för mig och darling. Så mysigt. Det är ju bara det där att det bästa på hela kvällen är att komma hem.. Är jag sniken som vill ha min darling för mig själv lite? Hm... Kanske. But he's so cute, so so cute.

Idag har jag varit på endagsutbildning, MUF, praktsalen. Tre talare, galet intressant alltihop. Hade jag inte varit onykter hade jag skrivit något intelligent här.

Ikväll var det först 40-årsfest för Sollentuna (m):s pol.sek. Trevligt, mycket trevligt. Sen drog Jimp och Ed-O till Naglo, jag och Emp drog dit så småningom efter en liten omväg till CK där vi hämtade upp the Menace m.fl. Trevligt kväll på Naglo, dock hade de ny vakt IGEN (de ger sig aldrig) som inte kände oss så det krävdes hans chef innan vi fick komma in. Pucko. Stad i ljus var as fabulous as ever.

Imorrn ska jag upp i hyfsad tid och kika Stockholm Open-finaler. Pepp. Sova nu kanske. Förresten har jag just fyllekäkat den fjärdedel av ett Ben & Jerry's Phishfood som jag hittade i frysen. Upprörande nog hittade jag bara tre fiskar. Dang it. Men gott var det ändå.

Oui, c'est tout, je suis fatiguée. Au revoir et bon nuit mes amies.

Jag är en vandrande sanitär olägenhet... tillfälligtvis.

Igår när jag satt på nattbussen och borrade ner hela mig i min jättehalsduk slogs jag av det faktum att det var en allt annat än angenäm upplevelse. Halsduken luktar nämligen ungefär som min studentmössa. Efter att ha åkt flak luktar min studentmössa hyfsat illa - det är en sötaktig lukt orsakad av stora mängder cider. Det intressanta är nu alltså att min halsduk luktar likadant. Jag vet dock anledningen; Naglo har ingen garderob. Förljaktligen har jag ofta på mig halsduken även på "dansgolvet" och jag kan dra mig till minnes att åtminstone de tre senaste gångerna har jag spillt vin på den. Tvättmaskinen nästa.

Upptäckte förresten alldeles nyss att min stickade klänning (som också börjar bli i behov av tvätt) ska HANDTVÄTTAS! Detta bara för att det råkar vara 80% lammull! WTF? Vem gör sånt? Vem orkar? Jävla helvetes finlir.

Fram och tillbaka på tolv timmar.

Idag har jag varit för trött för att ha ångest över det faktum att jag är arbetslös och totalt överflödig i samhället.

Anledningen till tröttheten var att jag igår vid halv tolv tyckte att det var en kalasidé att dra till Baba Sonic och träffa Muffin.
- Vid ett, när jag sprungit in i en massa gamla kompisar var det en fantastisk idé.
- Vid halv tre när jag dansade med Luke på Naglo var det också en fantastisk idé.
- Vid kvart över tre när jag missat min nattbuss var det en dålig idé.
- Vid tjugo över fem när jag väntade på bussen vid Danderyd var det en kass idé.
- Vid kvart i sex när jag fick gå tjugo minuter från bussen och det var skitkallt var det en urkass idé.
- Vid halv elva när jag vaknade och fortfarande kände mig packad var det en sådär idé.
- Vid tolv när jag vaknade på riktigt var det fortfarande en sådär idé.
- Vid ett, när jag fått mig lite mat, var det återigen en fantastisk idé.


Cheers.

Dagens (och gårdagens) bedrövelse

Jag är i sorg. Det kanske låter väldigt allvarligt och det är bra för det ÄR väldigt allvarligt. Igår var jag med Muffin på Baba Sonic. För att vara säker på att få mig lite Strokes till livs tog jag saken i egna händer och gick för att vråla det till DJ:n. Problemet var bara att när jag lutade mig framåt fastnade mitt fina fina guldgitarr-halsband mellan min alkoholstinna kropp och ett bord. Katastrofen var, och är, ett faktum. Gitarren är numera i två bitar. DET, gott folk, är en bit för mycket.

Även om jag och halsbandet inte varit bekanta så länge så har vi hunnit umgås mycket. Det är så fantastiskt att det fått hänga med nästan varje dag. Men nu. I två delar är den svår att få med sig i en kedja runt halsen. Jag tänkte försöka smälta ihop den men i nyktert tillstånd ser jag nu att den inte är i metall utan något annat suspekt material. Jag sätter mitt hopp till Karlssons klister men det är inte mycket till hopp. Lite hopp sätter jag också till Emma Loca där jag köpte det men eftersom det bara fanns typ 2 exemplar är det också ett väldigt litet hopp.

Det ligger här framför mig och om man lägger bitarna bredvid varandra och kisar ser det nästan helt ut igen. Tyvärr är det svårare att ignorera att ena halvan ligger kvar på bordet efter att man satt på sig halsbandet. Buhu :'( Landssorg idag. I-landssorg.

Eller så blir jag jävligt bra på att skriva med tårna.

Min bror har haft problem med sina armbågar i en halv evighet. Problemen orsakades bl.a. för att han satt för mycket vid datorn och nu verkar de aldrig vilja ordna upp sig (eller så har han insett att det är det goda livet att slippa släpa möbler och gräva i trädgården).

Well. Jag har börjat få domningar i underarmarna och ut i fingrarna. Dessutom har jag börjat få ont, en smärta som strålar från armbågen ner mot handen. Min främsta misstanke är att en nerv (en i varje arm, mest höger dock) har kommit i kläm - smärtan känns igen från alla gånger man slagit i armbågen. Kort sagt borde jag sluta sitta vid datorn. Nästa problem blir då att jag har ungefär lika mycket självdisciplin som Lars Ohly har charm. Datorn är för mig vad godis är för en fet unge. Oemotståndlig.

Är jag duktig bli det datoruppehåll nu. Den som lever får veta. Tystnad på det här stället är dock ett bra tecken.

Cheers.

Vad är kommunism?

En mödosam väg från kapitalism till kapitalism.

Igår lånade jag en bok på stadsbiblioteket som heter "Sovjetunionens roliga historia". Motsatt till vad man kan tro med den titeln så är det ingen pro-kommunistisk bok som förringar Stalins brott eller något liknande. Tvärtom. Den utgår istället från de roliga historier som viskades trogna vänner emellan, helst bortom KGB:s avlyssning, under Sovjettiden. Med dessa historier som utgångspunkt skildras sedan Sovjetunionens (och sedermera Rysslands) olika ledare och deras inflytande och därmed också landets historia. Resultatet är underhållande men ändå allvarsamt och framförallt lärorikt. Sovjetunionens historia i snabbform - bara 179 sidor (och då är boken ganska liten).

"-Vad är en kommunist?
-Någon som läst Marx och Lenin.
-Vad är en antikommunist?
-Någon som förstått Marx och Lenin."

Creds för boken går till författarna David Cesarini och Claes Ericson.

You don't apply to me anymore.

"Om homosexuella ska få gifta sig, kan man lika gott tillåta fårknullare att få gifta sig"

Och om det där är ett korrekt citat från Hank von Helvete slutar jag lyssna på Turbonegro. Jag är så trött på alla fördomsfulla homofober - kärlek är kärlek.

One down, two to go

Tjoho! Imorse klarade jag teoriprovet för körkortet! 61/65 - nu är det bara halkkörning och uppkörning kvar. Piece of nothing ;P Enda smolket i glädjebägaren är att jag kommer se ut som en rysk straffånge på körkortet men big whop, jag kommer vara glad om jag får ett körkort överhuvudtaget :D

När jag ändå hade tassarna i staden tog jag en vända till stadsbiblioteket. Jag älskar stadsbiblioteket, när jag kliver in där med alla böcker staplade i tre-fyra våningar längs väggarna och omges av den där speciella bibliotekstystnaden (den som bara störs av stolars rassel och sidor som bläddras), då blir jag glad och rofylld. Det är en fantastisk oas.

Allra bäst är historierummet - där är tystnaden som mest kompakt och där finns de mest intressanta böckerna. Dagens skörd blev fyra böcker, en om rasism i USA, en om judiska rebeller under andra världskriget, Dalai Lamas självbiografi och en bok om Sovjetunionen ur en regimkritisk men komisk synvinkel. Härligt!

Muffin har jag hunnit träffa också och ikväll kommer darling. Men nu ska jag upp till pappa och sen till stallet.

Cheers.

Reinfeldt vs Sahlin

Igår var det den första partiledardebatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Jag tycker inte att Reinfeldt gjorde en av sina bästa debatter - lite torrt, lite tradigt. Sahlin slog däremot alla bottenrekord.

För det första kunde hon inte komma med konkreta förslag - mest pinsamt uppenbart blev det när ämnet var skola & utbildning och hon bara pratade om att det var viktigt med "riktig kunskap, arbetsro och ingen mobbning". Hur detta skulle uppnås sas inte ett knyst från Sahlin. Utöver det dikterade hon upprepade gånger hur mycket hon älskade att betala skatt (hey, gör det du bara jag slipper) och att hon gladeligen ska höja skatten vid ett ev. maktskifte 2010.

För det andra så var Sahlin en mycket sämre retoriker än jag faktiskt trott. Hon var erbarmligt mesig, rörig och vissa gånger hade jag vissa svårigheter att klura ut vad hon menade. Bottennapp. Klart bottennapp. Enligt undersökningarna som SVT/DN/SvD/Expressen vann Reinfeldt, Sossebladet visade dock färg, där vann Sahlin (sista jag kikade iaf). Jag förstår inte hur Sverige hade tänkt ha Mona som statsminister. Helt obegripligt.

Två mindre förtydliganden

Första förtydligande: Anledningen till lekarna i skogen m.m. (som jag skrev om i förra inlägget) var att min 6-årige systerson är tillfällig inneboende hos oss. När jag vaknade vid 14-snåret var huset tomt men jag klädde min trötta kropp för lek och mötte bror och systerson i lekparken. Efter lite fotboll och lek i skogen gick vi hemåt igen. Sockervadden tog vi lite senare. Gott.

Andra förtydligande: Märklin-tågen hade ingenting med sexåringen att göra, det var helt och hållet jag och min tjugoårige bror. Det är galet tufft med riktiga leksaker. Pokémon kan ju totalt ta sig. Märklin-järnvägen var från början min pappas och min farbrors som de hade när de var små. När jag och bror var små hade vi den uppställd på ett bord och så fanns det berg och träd och allt. Riktigt tufft. Tragiskt men sant började jag idag drömma mig bort till att fixa en ordentlig Märklin-värld med små stationer och allt. Sen såg jag framför mig hur jag skulle sitta hemma ensam en fredagkväll och putsa på mina tåg när jag var 25 och då kändes idén mindre lockande. Men coolt vore det ändå. Lite.

Hej gubbjävel, har ditt skrev träffat mitt knä?

Efter stimkvällen igår var det nattbuss hemåt kl 04:15 som gällde. 05:10 väcks jag av busschauffören i Danderyd. Somna på nattbussen. Pepp. Vakna vid ändhållplatsen. Pepp. 05:22 var det bussen tillbaka, somnade även då men vaknade i tid. Den lilla omvägen till Danderyd innebar dock att jag slapp gå tjugo minuter hem för 05:47 gick första bussen till min del av skogen. Har inte bestämt mig än om det var en bra eller dålig omväg. Något omständig möjligtvis.

Kvällen började för i övrigt på Big Ben på Folkungagatan. Klientelet på Big Ben förde tankarna till en strandad finlandsfärja och allt obehag som kommer med det. Kvällens peak nåddes när en man i min fars ålder väste "Hjärtat, har du träffat Björn?". Tack men nej tack. Kvällen avslutades på Naglo. Mycket trevligare klientel.

Idag har dagen har spenderats med fotboll, lek i skogen, sockervadd och Märklin-tåg. Snart ska jag till Efe, måste duscha först. Pepp!

Cheers.

Emp slår till... för tredje gången

Emp har tydligen varit klyftig förut.. (Emp är tjej #1)

Musikkännaren stiger fram

Jag och Emp kikar runt på musik på min dator och lägger över på min gamla mp3 för henne att ta hem. Följande citat (från den ytterst musikkunniga Emp) yttras:

- "Jamen Clash, det kan jag ta, det låter bildat"
- "Vilket album då?"
- "Vilket känner jag igen?"
- "London Calling?"
- "Ja men det har jag sett på en tröja!"

Klockers.

And I impressed you not, well not a lot

Det här låten är så jävla bra så att det är galet. Den kan nog vara den bästa på deras andra album. Konserten kommer bli kick-ass. Ge mig november nu.

Mitt konto är en one way-street.

Två saker. För det första är det lite ledsen i ögat på att missa Perishers på Debaser Slussen ikväll. Eller missa och missa. Kunde väl ragga upp nåt sällskap men jag ska träffa darling och det prioriteras högre. Framförallt så känner jag mig dock pank. Jag ÄR inte pank men det tar bara emot att spendera ytterligare 150-200 spänn på konsert när jag just dumpade 700 i den sjön. Okej för att konserter är ungefär det bästa som finns men nu protesterar min plånbok. Framförallt som den vet att den skulle få öppna sig för en viss mängd alkohol också när den ändå höll på.. Ajaj, ingen konsert ikväll. Ingen nåd.

För det andra så har jag glömt att skriva att det finns en alldeles fabulous butik på Västerlånggatan 14 som heter Emma Loca. Ny favorit helt klart - både nytt och second hand och världens trevligaste tjej som jobbar där (jag tror hon äger den och gör i princip allt). Köpte en klänning och ett halsband där för några veckor sen som båda är fantastiska. Framförallt klänningen än så länge bor den dock i garderoben i väntan på stordåd. Vill gå tillbaka och köpa ett halsband till som var jättefint med körsbär (craaaaaaavings ;P) men ajaj igen, jag är en snål människa, egentligen sjukt snål för det kostar typ ingenting (149:-). Om någon känner för att ge mig en oktoberpresent så går det bra. Först till kvarn ;)

Jag borde kanske inte spenda allt jag har på alkohol och fika. Men det är ju så trevligt. Och konserter. Jag lovar att jag hade gått ikväll ändå om darling bara inte jobbat. Jag behöver ett jobb. Någonting måste ju komma in på kontot emellanåt och arvoden täcker inte mina utgifter. Tyvärr.

Cheers.

Lame-ass.

Pissråtta säger jag bara. Ståplats-biljetterna till the Cure är slut. Well. Vi har sittplats åtminstone. Man får väl hoppas att någon bryter benet och vill byta. Byteshandel nästa. Vi får åtminstone se dem. Alltid något.

Köpte Kaiser Chiefs när jag ändå höll på. Det är farligt det där med Internetbank. Hua. Ticnet tar alla mina pengar. Fast hälften ska iofs darling betala. Men ändå!

Men fortfarande - sittplatser! Come on! Finns det ett mer lamt sätt att se en konsert? Eh... nej! Fattar inte grejen. Fast å andra sidan kanske jag ser någonting isåfall.. Brukar ju annars vara kortast i hela jävla publiken och inte se så vansinnigt mycket. Men äääääändå. Jag vill STÅ. Kärring.

Nej jag är inte fyndig nog att komma på en rubrik.

Fan. Bror, du är sämst! Den nyfikne jäveln var ju tvungen att leta upp den här bloggen. TÖNT!

Middag i vår familj kan bli både det ena och det tredje.. Vi diskuterade lite kring Carnegie-affären varpå följande citat yttras; "Och då var han ju så nöjd det där Östkräket, eh, Östros."

Och NU bror blir du besviken för nu skriver jag inte mer. (Kommer inte ihåg det roliga längre)

En sak bara; har SSU bajsat ner ett rum? På riktigt? Det är faktiskt jävligt äckligt. Och ovärdigt. Högst ovärdigt.

Cheers.

Men åhh, bara 1200 låtar att välja mellan, dåligt!

Vad i helskottas järnspikar då! Tänkte lite glatt att jag skulle lägga in lite nya låtar på min iPod (eftersom de ~1200 låtar jag har inte är nog). Sätter i iPoden, öppnar iTunes, sjunger med i diverse Kaiser Chiefs-låtar och är en GLAD människa. Men iPoden VÄGRAR synka med iTunes! INTE glad människa numera! Vad gör jag för fel? Dumma dumma iPod. Den är i allvarlig onåd just nu.

God morgon världen!

Toodeloo. Klockan är inte ens halv elva och jag har varit vaken i mer än en halvtimme. I det här sammanhanget är dock vaken ett ganska relativt ord. Väckarklockan ringde vid tio i tio och jag insåg snart att det kändes övermänskligt att faktiskt gå upp ur sängen. Samtidigt kunde jag ju inte låta mig somna om. Kompromissen? Laptop i sängen...

10:15 får jag smset "S to the ömntuta" av min bror. Den jäveln insinuerar alltså att jag skulle ligga och sova kvart över tio en onsdag. I would never! (Ehh.) Han blev snart varse att jag var vaken när jag vrålade nåt oartikulerat. Sen dess har han nu trakasserat mig genom att prata mycket och högt, citera dåliga raptexter, tvinga mig att gå in på vissa facebooksidor samt förvägra mig telefonen. Kärring. Fast det sista han gjorde var att ge mig godissnöre. Frukosten klirad. Om jag inte ska ta de överblivna fiskbullar till frukost. Det vore la gott.

Well, dags att utföra stordåd. Och idag kommer Emp hem! Cheers.

Oh all the girls played mental games

(and all the guys were dressed the same)

Ikväll var jag med Muffin på Stampen och fick träffa lite människor som ogillar mig starkt. Det var oväntat trevligt. Sen spelades Juicebox av Strokes och så blev jag alldeles lycklig (och speedad) resten av kvällen. Det är svårt att förklara vad som händer i mig när jag hör musik som är så fantastisk. Allt annat försvinner, det känns bra rakt igenom, inget berör mig mer just då.

Ibland när jag lyssnar på typ Strokes eller Goo Goo Dolls eller Franz Ferdinand med andra människor kikar de lite finurligt på mig som om de inte blir riktigt kloka på mig. En person som lyssnade på just GGD med mig sa efter en liten stund; "Du ser så lycklig ut just nu". Huvudet på spiken, unge man. Få saker gör mig så rakt igenom lycklig som musik. Rätt musik på rätt plats kan rädda en dag, eller som idag - en kväll.

Liknande saker har hänt när jag pratar musik - har någon en gång fått mig att börja slutar jag aldrig. En person avbröt mig med orden "du älskar verkligen musik va?". Huvudet på spiken igen. När jag är som allra mest ledsen lyssnar jag på musik. När jag är glad lyssnar jag på musik (och blir ännu gladare). När jag vill vara för mig själv lyssnar jag på musik. När jag vill tänka och grubbla lyssnar jag på musik. Som sagt, huvudet på spiken; jag älskar musik.


(Och jag vet att darling kommer naila rubrik-quotet direkt, and I love you for that)

Ett matorienterat inlägg

Bäst ever är förresten att satsumas-(/mandarin/whateva)säsongen äntligen kommit. Jag älskar satsumas, så så gott. Har ätit typ 5 stycken bara idag. Minst lika många igår. Undrar om man kan få en satsumasöverdos? Lovar att rapportera om jag får en.

Åt dessutom Ben&Jerry's Chocolate Therapy för en stund sen. Darling köpte den häromdagen när han skulle hit men de bidde inte av att vi åt den. Mums helt klart. Kalla mig ensidig men jag dras faktiskt bara till Ben&Jerry's chokladglass. Chocolate Fudge Brownie, Phish Food och Fossil Fuel är alla väldigt väldigt goda. Vanilj och bär och grejor känns platt i den konkurrensen.

Är det förresten bara jag och darling som tänker oss Ben&Jerry's-fabriken som Willy Wonkas fabrik ungefär?

Natti.

Rapport från TV-soffan

Sitter och kikar på Babbens talkshow. Magnus Uggla är med. Jag har aldrig gillat den mannen av ren princip. Förrän nu. Jag gillar faktiskt hans nya låt, jag kan inte förneka det. Rolig är han visst också. Jag är mogen nog att kunna ändra mig. Jag GILLAR Magnus Uggla. Där har ni det gott folk.

Tänkte förresten sova tidigt men snart börjar Vita Huset. Kort sagt är jag körd på det idag med.

Efter en successfull recovery av mina ridkläder åkte jag till stallet. Etoile var smutsig som fan, fattar inte varför vita hästar alltid ska anstränga sig för att bli skitiga. Själva ridningen gick dock helt dugligt, åtminstone för att vara den hästen.

Väl hemma var det lite kalas för min styvmor som fyllde år. Efter tre bitar tårta hamnade jag i sockerkoma och lovade min systerson (som tydligen ska bo hos oss i helgen) att klira sockervadd med honom i helgen. Well. Har man en sockervaddsmaskin så har man förpliktelser. Som att förse barn med sockervadd.

Cheers.

Om MIN o t r o l i g a klantighet.

Snart är det nästan såpass att jag kan konkurrera med Johan om vem som är klantigast. Smidig är jag då inte; den senaste timmen har jag pendlat mellan desperation, panik, ilska, uppgivenhet och frustration.

I lördags svängde Oscar och jag förbi mamma för att jag var tvungen att hämta alla mina ridkläder som jag skulle komma att behöva idag. Jag la allt i bakluckan och fine fine. Sen när vi kom upp till pappa så hade byggjobbarna som jobbade på vår f.d. skorsten parkerat så att de blockerade vår uppfart. Jag gick ur bilen och bad dem flytta på sin bil lite tillfälligt så vi skulle komma in. Sen gick jag in i huset.

So. Någon som upptäckte en miss i den historien? Mja, jag upptäckte den först idag när jag skulle packa ihop ridkläderna. De låg ju kvar i bakluckan. I bilen. Som min styvmamma har inne i stan. Faaaaaaan.

Ovanpå allt gick det inte att få tag på styvmor. Därav paniken och desperationen. Hinna in till stan och sen ut till Lapplands Väsby. Hej o hå vad kul. DESSUTOM så hade jag glömt mina nycklar hos mamma så innan jag kunde åka nånstans alls måste jag gå dit och hämta dem och sen tillbaka till pappa för att låsa dörren. En halv fysisk omöjlighet.

Alla mina problem är dock lösta nu. Jag har cyklat och hämtat nycklarna. Styvmor svarade i telefonen och är nu på väg hem. Thank god. Men det får bli sms-biljett ner till Sollentuna station. Hua. Man kan inte få allt.

Strandsatt i skogen.

Min far bor ute i skogen. Det betyder att jag också gör det ungefär hälften av min tid. Det är ganska (läs: mycket) jobbigt när det kommer till kollektivtrafiken. I och för sig går bussarna rätt ofta dagtid på vardagar men det är en klen kompensation för att de går max två gånger per timme alla andra tider och slutar gå klockan ett på natten. KLOCKAN ETT! Vem fan är hemma då liksom?

Den situation jag försatt mig i just nu är något irriterande. Jag har inget busskort och måste ta mig till en tågstation för att köpa ett. Men! Inget busskort, ingen bussremsa; kort sagt kan jag inte ta bussen. Och den jävel som säger sms-biljett kan dö, jag gör det bara inte (som anledning tänker jag bara säga traumatiska barndomsminnen, sedär, nu vågar ingen tracka mig mer för att jag inte väljer det enkla alternativet).

Alternativet blir att dissa hela buss-grejen och damma av apostlahästarna Gud gav mig och GÅ till Häggviks station. Jävlar i mig vad jobbigt. Idioti! Det kommer ta typ en halvtimme. Så jävla jobbigt att mamma faktiskt jobbar numera. Damn it. Jag kan i och för sig high-jacka hennes cykel. Och få frisk luft. Det vore ett jävla kap. Så får det bli. Problem solved.

Btw, var på Friskis&Svettis idag. Jag som normalt föraktar Friskis&Svettis gjorde ett undantag som kom att straffa sig. Puls-pass i en fullknökad sal med ett gäng jävligt svettiga människor. Och jag som har koordination som en nyfödd kalv. Sammanfattningsvis: Offentlig förnedring iklädd tights. Yippi-ki-yay.


Cheers.

Det här med bilder blev plötsligt min grej

Googles bildsök är fabulous. Vem anade var en sökning på "strokes" kunde sluta?

"Gör jag det här kommer det bli startskottet för min modellkarriär, helt jävla säkert... Lite korvar runt halsen och se lite spyfärdig/skinödig ut, det blir kanoners, det kommer att vara arty och fräckt... Provokativt! Det är guld, det är fantastiskt. Hamnar i min portfolio direkt. Och fotografen lovade ju världens genombrott. Paris, Milano, CATWALKEN - here I come! "

Eller vad fan tänker man när man står där med korvarna runt halsen? Vid närmare eftertanke; är det en kass bild eller är den tecknad? Kalla mig idiot (eller valritt annat tillmäle, trädgårdstomte är exempelvis välkommet) men jag är faktiskt inte säker. Alternativet att det är en riktig bild är roligare och därför håller jag mig till det.

Känsliga läsare varnas.

Klickar man på www.lankarkiv.com:s bildlänkar kan man hamna precis var som helst. Det roar mig. Smakprov:

(Sometimes it sucks to be a cat.)


(Wiggers ftw, you know it.)

(Yep. That's what I call a fashionstatement.)

Seså.. Kila iväg och må lite illa nu. Cheers.

Nu vet vi vad Jimp egentligen pysslar med uppe i Luleå

Expressen ftw

Kvällspressen är en humoristisk guldgruva. Igår var det Expressen som motionerade mina skrattmuskler. Det var framförallt tre citat som roade mig ypperligt. Det första kommer från allas vår Linda Rosing och jag vet att det kanske inte verkar lika roligt när jag skriver det här som det var då men det får ni ha överseende med.

Ingressen lyder i alla fall:
"Fadde Darwich, 41, misstänks ha lagt beslag på 3,2 miljoner kronor i svarta pengar. Nu riskerar han fängelse.
- Men gud, vad hemskt, säger sambon Linda Rosing."

Hahaha... Det ÄR roligt. Kunde hon inte komma på nåt mer... intelligent(?) att säga? Och VARFÖR är det värt att citera det? Det är ett helt meningslöst citat. Hihi.

Nästa citat kommer från en artikel om feng shui där feng shui-konsulten Eva med stora bokstäver citerats säga följande:
"Tänk curry på mina händer, curry på mina händer".
Är kommentarer överflödiga eller var det bara jag?

Nästa feng shui-konsult, Johanna, citeras "Du skulle behöva gå och dansa - bara kräma på och dansa."

Ja ni, visst låter det där med feng shui lockande? Jag tycker det är lite dåliga ying-yang-strömmar i mitt rum. Frågan är nu; curry eller kräma? Vem ska jag ringa? Vad ska man göra?


Well, why complain really? It's hilarious. Cheers.

The Cure (for my depression)

Oh herreminje! Kikade in på www.ticnet.se alldeles nyss för att hålla koll på Kaiser Chiefs-biljetterna eftersom jag och darling inte köpt våra än. Och där; The Cure kommer till Sverige! THE CURE! Robert Smith! Fatta grejen! That totally makes up för att ha missat Smashing Pumpkins. Biljettsläpp tisdag. Nu ska jag bara övertala darling att han vill gå men SÅ svårt lär det inte vara. Pepp! :)

Nu glömde jag alldeles av vad jag egentligen tänkte skriva. Oh nvm. Kaiser Chiefs (hyfsat) nya album Yours truly angry mob is really growing on me. Riktigt bra. Det är helt klart hög tid att köpa biljetter till den konserten. Ticnet tar alla mina pengar, buhu.

Cheers!

The evil penguin-circle

Min bror har fått nackspärr. Han vankar omkring här hemma och är skrämmande lik en stelopererad pingvin. Samtidigt som jag tycker hemskt synd om honom kan jag inte låta bli att skratta ibland för han ser ju så väldigt rolig ut. Han är ganska medveten om hur han ser ut för tillfället så när jag börjar skratta börjar han skratta och när han skrattar gör det ännu mer ont så han kvider och låter vilket jag tycker är ännu roligare och sen har vi skapat oss en ond cirkel. Vi har nu brutit cirkeln genom att undvika att vistas i samma rum samtidigt.

"Ruby" av Kaiser Chiefs är förresten galet bra. Ruby ruby ruby...

Cheers.

Det solklara sveket

Här skriver Aftonbladet om avhoppet med bild på oss från demonstrationen. Det finns även en omröstning om huruvida avhopparna svikit väljarna eller inte. Svaret är självklart- ja.

S styr åter i Sundbyberg

Min rubrik delar jag med både SvD och DN. Få gånger har jag känt mig så maktlös och frustrerad. Maktlös - när det kommer till en demokratisk inrättning. Det måste vara det sämsta betyget demokrati kan få. Men sen är det heller inte demokrati som råder i Sundbyberg numera. Istället styrs kommunen av två personer som tror att de vet bättre än 22 000 sundbybergsbor samt en f.d. röd-grön opposition som numera är i majoritet. Det som oroar mig mest är att Sundbyberg nu ska styras av en samling människor som verkar helt sakna respekt för demokratin - 53% av folket i kommunen valde ett alliansstyre vilket nu inte respekteras.

Hela den här historien tycker jag gör det uppenbart att socialdemokraterna blivit maktfullkomliga under sina tidigare år vid makten. Det viktiga är ju uppenbarligen inte att folket styr utan att sossarna styr. Mindre smickrande (åtminstone enligt de som håller demokratin högt, frågan är om det inkluderar socialdemokrater) paralleller kan dras till andra vänsterinriktade s.k. demokratiska samlingar. Utan att nämna namn, är det ingen annan som känner igen konceptet "du får rösta bara du röstar på rätt parti". Sådan är socialdemokraternas demokratisyn och den är vidrig. När kommunstyrelsens nya ordförande Helene Kellmark Knutsson säger att hon "tackar för förtroendet" är det ett hån mot sundbybergsborna. Hon har nämligen inget förtroende från dem att tacka för.

Arne Wijkman och Michael Spira; avgå. Ni (med 30 personröster totalt) valdes inte av folket. Moderaterna med sina allianspartier valdes av folket. Vad får er att tror att ni kan gå över huvudet på hela Sundbyberg? Att ni borde skämmas är bara början. Rädda det lilla av ert anseende som finns kvar - avgå NU. Demokrati framför karriär!

Edvin och Emp tänker till

Idag har jag åtnjutit två klockrena citat. Först ut är Emp, när vi kikade på Strokes video till "You only live once", där alla bandmedlemmar så småningom täcks av vatten:

Emp: Men hur kan de spela egentligen? Trummisen är ju helt täckt av vatten, det kan ju bara låta "plask-plask" när han spelar.
Jag: Du vet att de lägger på ljudet efteråt va?
Emp: Ja just ja, så är det ju!

Sen kommer Edvin när vi satt och hungrade på tunnelbanan på väg till KFG:

Edvin: Asså, friterade morötter är typ för vegetarianer som vill få pommes frites-känslan.
Jag: Men Edvin, är inte potatis vegetariskt?
Edvin: Hm......


You make my days honeypies...;)

Byt inte färg på Sundbyberg!

Mitt överflöd av tid har idag spenderats med att först göra ganska lite hemma hos Emp, vi åt lunch, kikade på Youtube, smidde planer om ett världsherravälde och lite sånt.. Det gamla vanliga.

Från Emp tog vi oss till Sundbyberg för demonstrationen mot de demokratiföraktande svikarna Arne Wijkman och Michael Spira. Demonstrationen för demokrati och för avhopparnas avgång var signerad MUF och vi gjorde vårt bästa med plakat och slagord (rubriken är ett prima exempel). Jag är hyfsad stolt över mitt kreativa bidrag till det hela; jag lyckades fnurla ihop både plakattext och ramsor.

Dock konstaterade vi att demonstration (liksom stenkastning, vilket vi iofs inte provade på) faktiskt inte är MUF:s paradgren. Men men. Övning ger färdighet. Utöver det konstaterade vi också att polisbevakningen bestående av två polisbilar var rätt överflödig.

Övriga exempel på ramsor? "Stoppa skojarna i papperskorgarna" (måttligt framgångsrik), "Rädda våran demokrati", "Avgå, svikare"... Vi hann förresten med att bli hotade med nackskott av en ensam vänsternisse.. Han fick svar på tal när 30 personer unisont tog i från tårna och skanderade "Alliansen, Alliansen, Alliansen". MUF <3

Efter två timmar (när Sumpans KF väl började) åkte jag, Emp o Edvin därifrån för att hinna till Sollentuna (m):s KFG-möte. Mötet inkluderade lite av varje och på en punkt hettade det faktiskt till med lite ideologisk diskussion. Riktigt intressant.

Nu har jag bombarderat Muffin med musik så nästa programpunkt för dagen blir nördande samt lyssnande på Kaiser Chiefs nya album (det är lovande hittills).. Och sova kanske?

Cheers.

And kissed me til the morning light...

Kikade runt på Youtube och hittade ett klipp när Regina Spektor framförde "Samson" på Way out West. Det var sista låten, den ALLA väntade på. Och där i spöregnet trollbinder den där lilla bruden hela publiken och alla sjunger med. Det var bara SÅ jäkla bra. (Okej, jag erkänner, jag grinade). Aww god, jag älskar konserter.

Behold the rising star

Jag måste hinna före alla andra, den här killen kommer bli en stjärna (och jag är den som hittade honom först!).

And THAT is how you ruin your non-existing TV-career

Jag hittade det här klippet på Youtube efter att ha läst om det på Aftonbladet. Kaskadspya i direktsändning, det är TV som heter duga. Hade SVT bjuckat på det här hade ju tv-licensen känts SÅ värt det. Hennes försök till räddning gör det dessutom bara ännu roligare. Allra allra bäst är hennes lilla "wooh" direkt när hon kommer tillbaka in i rutan. It just cracks me up.

(Tv4+? Det är väl nästan så att det inkluderas i tv-licensen? Bingo.)

Välbekant gästbloggare ;)

Gästbloggare: Muffinsen :)

Va ska man göra? Här försöker man komma in på White Room och det går sådär. Eller hur, Cupcake?

Så nu sitter vi här och reflekterar över kvällen som varit. Det är inte lätt med alkohol i kroppen men det är kul ändå ...

Vi ska inte skriva mer nu tror jag, men Cupcake mår bra och det är det viktigaste!

(Oh yes, hon mår så bra så, som en golvad iller ffs!!!)

Det är ju så jävla RÄTT att bli kongo ibland.

Fan vad jag hatar när kvällstidningarna ska bli hycklande moraltanter. Å ena sidan är det sex som säljer (ja det är väl klart som fan att det gör, halva folket är ju smygrunkande tristnissar) och man ska bejaka sig själv och leva livet, blaha blaha. Å andra sidan är det inte riktigt okej att bli dyngpackad, ragla hem mitt i natten och vara glad om ens maginnehåll stannar där det ska vara.

Det som orsakar detta utbrott från min sida är Aftonbladets artikel där Kate Moss beskrivs som ett odjur för att hon kilade hemåt vid tresnåret efter en fest, kongopackad (enligt dem) och med trasig klänning. Jeese, kan vi inte bara gratulera bruden till en lyckad kväll? Om man inte insett än hur kul det kan vara att bli full som en kastrull och vara ute hela natten (gärna med goda vänner) så kan man ju fan packa väskan och lägga sig under en sten. Faktum kvarstår ju liksom; första tåget hem är respekt!

And if you're bothered, I don't want your prayers - save it for the morning after...

Hua. Jag har blivit gammal. Hittills har jag aldrig direkt lidit dagen efter. När andra har lidit av bakfyllor har jag fnyst. Den tiden är nu förbi. Precis som i söndags inleddes dagen idag med huvudvärk.

SMK-konsert igår. Officiellt hette det att matinéespelningen och kvällspelningen hade slagits ihop p.g.a. "ändringar i SMKs spelschema" eller nåt sånt. My ass säger jag bara. Med två publiker på samma spelning borde det varit trängre än på en kinesisk lokalbuss men så var inte fallet. Vem som helst som inte har sålt sin hjärna på organmarknad i Indien kan räkna ut att de förmodligen inte sålt tillräckligt med biljetter.

Eftersom publiken då innehöll personer under 18 (jag lovar att några killar såg ut som 11) fick vi andra förpassas till övervåningen om vi ville dricka alkohol. Och OM vi ville! Kruxet var bara att vi stod i kö till baren när spelningen började... Pissråttor.

Konserten var som SMK-konserter brukar vara; röjig. Darling höll koll på mig när jag ramlade runt vilket nog var tur för annars hade det nog dröjt innan vi hittat varandra igen. Efter konserten bangade några och drog hem men jag, darling och Feffe tog en barrunda och snackade skit. Mys.

Eftersom darling skulle jobba var vi uppe med tuppen vid nio vilket var tur eftersom min kära nämndordförande ringde vid halv tio. P.g.a. avhopp och återbud ska jag tydligen vara ordinarie ledamot på nämndsammanträdet idag. Fuuuuuck it. Då måste jag ju vara lite alert. Och sen upptäckte jag att jag inte ens fått mina handlingar hemskickade och fick ta och ringa nämndsekreteraren. Pepp. Inte.

Cheers.

The room is on fire and she's fixing her hair

Reptilia.

Den där låten är så ruggigt jävla bra. Det finns inte ens ord för att beskriva den. Varje gång jag hör den blir jag lycklig för det finns nog inte bättre musik än så. Varje gång jag hör Julian vråla i refrängen så suger det till i magen och jag vet bara inte var jag ska ta vägen för att det är så bra. Varje gång jag hör den ser jag videon framför mig. Jag har säkert sett den över hundra gånger vid det här laget. Den är också galet bra. Finns det coolare människor? Och jag kan ingenting om hur man spelar instrument men Albert Hammond Jr med gitarren - hur fan gör man det där? Julian Casablancas är ett geni.

Och; You only live once.

Än en gång så fantastiskt underbart bra. Låten är amazing (även om tidigare versioner av den är ännu bättre). Och de är faktiskt ännu snyggare än i Reptilia-videon. Kolla bara Julians hår. Nick Valensis hår. Alberts afro. Julians jacka. Det faktum att de nog är det enda bandet någonsin som kan bära upp vita byxor. Äh jag vet inte. Det är så jävla bra.

The Strokes är gudar.