Egentligen borde jag föreviga mig själv med ett foto just nu. För första gången sen typ Koreakriget har jag lyckats gå och lägga mig före kl 23. Jag försökte hela min skolgång utan framgång men sen jag började jobba däremot så har jag blivit en riktig liten kvällstrött tristnisse med självdisciplin. Hua.
Jag har kommit på mig själv som en människa med extremt mycket inneboende aggressioner. Jag går INTE ihop med kollektivtrafiken i innerstan under rusningstrafik. Varje morgon ligger ett alldeles ruskigt fult ord på min tunga och med jämna mellanrum väser jag det för mig själv, givetvis fegt nedborrad i halsduken. Fy vad folk är jobbiga. Antingen segar alla sig så man inte kommer fram eller så blir man nedsprungen av någon sönderstressad nisse. Det värsta är att jag är ju likadan fast enligt alla andra. Vi förenas alltså i en kollektiv jobbighet. Jobbigt.
Arcade Fire var förresten lite av en besvikelse. Eller, det var ju bra men jag blev inte sådär alldeles uppfylld och lycklig som på Roskilde. Inte lika mäktigt kort sagt. Lite för liten arena maybe. Och sen stod vi långt fram och stundtals blev det för mycket gruff för min smak (och då är jag ändå den jävligaste konsertbesökaren ever). Jag tror jag börjar bli gammal.
Imorse fick jag verkligen bekräftat att sova, det gör jag bäst med darling. Han gör mig så lugn och trygg, jag somnar direkt när jag krupit ner i sängen och sover jättebra och är alldeles utvilad när jag vaknar. Det är rätt fint faktiskt.
Juste. Sova vid elva. Eller nåt. Jag ska bannimej upp kl sex imorrn. Det suger minst sagt.
Cheers.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment