Strandsatt i skogen.

Min far bor ute i skogen. Det betyder att jag också gör det ungefär hälften av min tid. Det är ganska (läs: mycket) jobbigt när det kommer till kollektivtrafiken. I och för sig går bussarna rätt ofta dagtid på vardagar men det är en klen kompensation för att de går max två gånger per timme alla andra tider och slutar gå klockan ett på natten. KLOCKAN ETT! Vem fan är hemma då liksom?

Den situation jag försatt mig i just nu är något irriterande. Jag har inget busskort och måste ta mig till en tågstation för att köpa ett. Men! Inget busskort, ingen bussremsa; kort sagt kan jag inte ta bussen. Och den jävel som säger sms-biljett kan dö, jag gör det bara inte (som anledning tänker jag bara säga traumatiska barndomsminnen, sedär, nu vågar ingen tracka mig mer för att jag inte väljer det enkla alternativet).

Alternativet blir att dissa hela buss-grejen och damma av apostlahästarna Gud gav mig och GÅ till Häggviks station. Jävlar i mig vad jobbigt. Idioti! Det kommer ta typ en halvtimme. Så jävla jobbigt att mamma faktiskt jobbar numera. Damn it. Jag kan i och för sig high-jacka hennes cykel. Och få frisk luft. Det vore ett jävla kap. Så får det bli. Problem solved.

Btw, var på Friskis&Svettis idag. Jag som normalt föraktar Friskis&Svettis gjorde ett undantag som kom att straffa sig. Puls-pass i en fullknökad sal med ett gäng jävligt svettiga människor. Och jag som har koordination som en nyfödd kalv. Sammanfattningsvis: Offentlig förnedring iklädd tights. Yippi-ki-yay.


Cheers.