Jag är i sorg. Det kanske låter väldigt allvarligt och det är bra för det ÄR väldigt allvarligt. Igår var jag med Muffin på Baba Sonic. För att vara säker på att få mig lite Strokes till livs tog jag saken i egna händer och gick för att vråla det till DJ:n. Problemet var bara att när jag lutade mig framåt fastnade mitt fina fina guldgitarr-halsband mellan min alkoholstinna kropp och ett bord. Katastrofen var, och är, ett faktum. Gitarren är numera i två bitar. DET, gott folk, är en bit för mycket.
Även om jag och halsbandet inte varit bekanta så länge så har vi hunnit umgås mycket. Det är så fantastiskt att det fått hänga med nästan varje dag. Men nu. I två delar är den svår att få med sig i en kedja runt halsen. Jag tänkte försöka smälta ihop den men i nyktert tillstånd ser jag nu att den inte är i metall utan något annat suspekt material. Jag sätter mitt hopp till Karlssons klister men det är inte mycket till hopp. Lite hopp sätter jag också till Emma Loca där jag köpte det men eftersom det bara fanns typ 2 exemplar är det också ett väldigt litet hopp.
Det ligger här framför mig och om man lägger bitarna bredvid varandra och kisar ser det nästan helt ut igen. Tyvärr är det svårare att ignorera att ena halvan ligger kvar på bordet efter att man satt på sig halsbandet. Buhu :'( Landssorg idag. I-landssorg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Kom att tänka på en sak. Kan du inte fixa ett nytt halsband och behålla den ena biten på ditt halsband och ge det andra till Alex, så kan han fixa ett eget halsband. Ni delar ju livet och ni delar musikintresset, kan inte det vara något att dela? Lite som vänskapsbanden i de tidiga tonåren..
Post a Comment