Trots att jag egentligen borde ligga i min säng eller åtminstone stå i duschen så sitter jag här. (Igen.) Jag måste bara reda ut det här med Kaiser Chiefs-konserten häromdagen. SvD (och tydligen även Aftonblaskan/Sossebladet) har gett dem kassa recensioner. Frågan jag och darling nyss ställde oss var; var de på samma konsert?
Enligt mig, som från början hade intentionen att stå långt bak men som fick allvarliga ryck i danstarmen redan efter 30 sekunder och därefter trängde mig fram till ungefär allra längst fram, var det en av de bästa konserterna jag varit på. Frontman Ricky Wilson är en entertainer av rang, han far som ett härke och leder allsång på ett sätt som skulle få Anders Lundin att blekna. Han är publikfriande på alla möjliga vis men det funkar. Det funkar verkligen. Han får med sig hela publiken på ett sätt som jag aldrig varit med om och pressar alla till att skrika lungorna ur sig. Ovanpå detta är ju musiken galant dansant och inte en kotte stod still där jag stod.
Hur man kan ge dåliga recensioner till en konsert där varje låt är en allsång och en dansorgie övergår mitt förstånd. Utöver Wilsons fabulösa performance (som gjorde att övriga bandet hamnade något i skymundan) så var the stagesetting skitsnygg och ljusshowen densamma. Det var show, men inte the Britney Spears-way utan the rock-way. Riktigt, riktigt bra.
Intimiteten som kom av att Arenan var avspärrad till halva sin kapacitet (p.g.a. få sålda biljetter) och det faktum att scenen var ovanligt låg (vilket gjorde att det mer kändes som en klubbspelning än en riktigt konsert) tror jag helt klart gynnade Kaiser Chiefs. Det var en mysig, rolig, härlig konsert.
SvD:s recension verkar grunda sig på att recensenten uppenbarligen inte gillar bandet och musiken från början och därför inte kan bedöma själva konserten. Och uppenbarligen måste samtliga som sågade konserten missat glädjen i den del av publiken där jag stod. Det var extremt lite gruffande trots att jag stod längst fram; folk dansade istället, dansade och var glada och sjöng med.
Ricky Wilson är probably the most talented frontman I've ever come across när det kommer till live-spelningar.
Bilder kommer inom ett par minuter.
Monday, 12 November 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment