I'm filing my complaints.

Återupplivning av blogg, here goes.

Jag har ett PM att skriva till på måndag och jag kan inte förmå mig själv att jobba. Det går så seeeegt och det känns så övermäktigt. Usch och fy. Liten deadline imorgon dock, då MÅSTE jag vara klar med den första delen. Egentligen är det rätt intressant men jag har liksom inte hamnat "in the zone", där man är effektiv och har flyt när man skriver. Hmpf. Kanske man ska skita i det här med universitet och jobba på Ica. Eller så biter man i det sura äpplet och fortsätter plöja fakta om Vitryssland. Hm. Provar sistnämnda den här gången, Ica finns ju faktiskt alltid där.

Ett klagomål till. Fast det är egentligen inte ett klagomål. Att ha en fantastisk person att sakna måste nog kanske ses som något positivt trots att saknandet är lite jobbigt. Men jag klagar ändå: tycker han borde vara här nu. Helst jämt. Fast då blir det garanterat inget PM-skrivande. Det finns fördelar och nackdelar med allt....

Trendnisse-sofo

Min mamma är ju rätt sweet. Hon hade varit i Sofo förra helgen och blivit chockad över att det faktiskt fanns en massa människor där. Och inte vilka som helst:

"Alltså, det kryllade av sådana dära hippa trendnissar, du vet, sådana som är typ trettio och går runt med sina barnvagnar och dricker latte hela tiden."

Haha. Ja mamma, jag vet precis vad du menar.

Detta om äktenskap.

Zappade runt och hamnade mitt i SVT-dokumentären "Inte som min syster" om en kvinna vars syster blivit bortgift - ett öde hon själv vill undvika.

När de frågar deras pappa om det kommer frågan upp angående männens lämplighet. Han svar blir:

- "Vadå, skulle det finnas dåliga män? Vad menar du med dåliga? Att de skulle vara otrogna? Det är kvinnans fel!"

Well. Nu verkar han ha välsignat hennes äktenskap med en kristen man iallafall. Schyrre...

Folk man längtat efter en livstid.

Klockan är ett på natten. Saker och ting har spårat ur. Ett desperat behov av någon som är på ens sida. Och den man förlitar sig på har man känt i ett dygn. Svaret på det desperata smset?

- Jag är på väg. Hos dig om 20 minuter.


Min tacksamhet över en sådan vän finner inga ord.

Nu har Hillevi Larsson spårat ur.

I denna artikel på Aftonbladet.se står att läsa om hur prins Carl-Philips flickvän Emma Pernald involverats i Moderaternas kommande EU-valskampanj genom sitt arbete på reklambyrån Storåkers McCann.

Fröken Pernald jobbar alltså på Storåkers McCann, en välkänd reklambyrå som tidigare haft hand om moderaternas kampanjer. Förmodligen för att hon gjort ett bra jobb tidigare, tilldelas hon nu att hjälpa till med detta projekt. Personligen har jag svårt att tro att sådana uppdrag skulle delas ut efter en koll av de anställdas (på Storåkers McCann) politiska åsikter utan förmodligen på yrkesmässiga meriter.

Egentligen tycker man att man inte borde kunna läsa in så mycket mer i det hela. Men nejdå, detta är en del av en större konspiration som bottnar i att kungahuset egentligen stödjer alliansregeringen i allmänhet och moderaterna i synnerhet. Allt detta enligt Republikanska föreningen med socialdemokratiska riksdagsledamoten Hillevi Larsson i spetsen. De båda citaten nedan är från fru Larsson och hämtade ur Aftonbladets artikel:

"Nu hjälper kungahuset till med moderaternas EU-kampanj. Man kan inte säga att de är politiskt obundna"

"Jag tycker inte det verkar som om det är hon själv som har valt det här. I stället tror jag det är kungahuset som har sett till att det blivit så här för att visa välvilja mot moderaterna"

Vänta nu. Håll dina hästar Hillevi. Nu hjälper kungahuset till? Emma Pernald är varken förlovad eller gift med Carl-Philip. Hon har inget offentligt uppdrag och har hittills inte representerat kungahuset eller Sverige i några offentliga sammanhang såvitt jag vet. Är detta alltså kungahuset som hjälper till? Ska kungabarnen endast få umgås med personer utan politiska åsikter? Och det ska vara monarkin som är förlegad? Skulle snarare tycka att Republikanska föreningen är förlegad.

Dessutom är detta inte ett politiskt uppdrag utan ett resultat av Emma Pernalds framgångsrika arbete inom reklambranschen. Och att påstå att det är kungahuset skulle ligga bakom detta är en skymf mot det arbete som Pernald har utfört. På vilket sätt verkar det vara något som hon själv (eller hennes chefer på Storåkers) inte har valt?

Och tror Hillevi Larsson på fullaste allvar att kungen kan lägga sig i vem av de anställda hos Storåkers McCann som tilldelas ett specifikt uppdrag?

Sans och vett till Republikanska föreningen efterlyses. Gläds åt att prinsen hittat en tjej som är framgångsrik. Hillevi Larsson, sluta upp med dessa konspirationsteorier - det är bara löjligt!

It's these expressions that never give / Keeps me searching for a heart of gold

Jag kommer börja gråta under Neil Young-spelningen på Way Out West. Jag bara vet det.

Ack, den mångfald.

Allt som oftast läser jag flera böcker parallellt. Och ska man nu läsa flera böcker samtidigt kan man ju lika gärna skippa att ha flera snarlika böcker av flera skäl;

1. Är du på olika humör vill du ha olika sorters böcker att välja mellan.
2. Är de olika stora kan du välja efter den du får ner i väskan.
3. Du kan välja mellan dem beroende på om du vill framstå som litterär, pretto (pretto går icke att kombinera med nummer 2 då du inte kan ses som pretto om boken väljs efter väskan) eller lättsam.
4. Du slipper blanda ihop handlingarna.

Dessa är givetvis bara exempel och oftast är det kanske slumpen som väljer. Jag skyller det på slumpen att jag för tillfället läser Oscar Wildes "The Picture of Dorian Gray" parallellt med Jenna Jamesons självbiografi "Att älska som en porrstjärna - En sedelärande berättelse" och siktar in mig på att dessutom börja med "Hertig Larson - Äventyrare, missionär, upptäckare" av Axel Odelberg. Salig blandning kan man kalla det. Fast fyran kan ju komma väl till pass också; det vore ju tokigt om man funderade över huruvida Basil Hallward målade pornografi. Å andra sidan, om jag blandar ihop dem kan det ju sluta med att jag tror att Dorian Gray egentligen var en porrstjärna. Den stora frågan blir då huruvida Oscar Wilde haft något emot det. You never know.

Och så när allt förändras, när tiden inte längre finns, så ser jag oss tillsammans

It's the soundtrack of our lives. Sommar och Naglo. Naglo i rätt sällskap. Pretty damn fabulous.

Nätter när man aldrig vill sova.

Onödigt att vänta till nyår för att göra en summering av 2008. När jag började det här året hade jag tre målsättningar. Saker som skulle göras, saker som jag alltid velat - skulle livet börja fick jag ta och se till att saker hände.

Sedan jag satte de målen har jag tagit körkort, varit ute och rest en längre tid och nu även kommit in på universitetet och börjar i höst.

Jag är så jävla nöjd just nu. Jag är mitt uppe i det som jag siktat mot i evigheter. Jag är där nu, jag är där jag är där, jag kan jag kan. Jag kan uppfylla mina drömmar.

Men här mitt i min dröm, här mitt i min sömn, finns allt som jag gömt.

Du har tackat Ja till följande utbildningar:


1. UU-P2450 - Politices kandidatprogram 180.0hp,
Utbildningsprogram, Uppsala universitet, Poängbidrag 30.0,

Antagen

I didnt take no short cuts, I spent the money that I saved up, oh momma running out of luck, like my sister dont give a fuck

10 veckor, 6 länder, otalet små städer, otalet stora städer, en massa nytt folk, en massa upplevelser, en massa "hur hamnade vi här?".

Enda problemet med att vara ute och resa är att livet känns så jävla tråkigt när man väl kommer hem igen.

Titta vi reser!

Om en halvtimme drar jag till Arlanda. Dags att reise lite. Nyklippt är jag till och med. Mamma tjatade tills jag kapitulerade.. Kanske var en bra idé ändå, numera ser jag i alla fall inte ut som om jag är nära släkting med en kungspudel...

Ryggsäcken är enorm och skittung. Ska göra mig av med en del i Mongoliet tror jag. 19 grader i Moskva iaf och 29 i Beijing... :)

Här kommer det förmodligen vara dött till mitten av juli, all ev. aktivitet flyttas till resdagboken, mitt alias finns på facebook.

Toodeloo.

6 days to go.

Om mindre än en vecka ska jag och Röfv ge oss ut på en liten resa. Närmare bestämt en resa på sisådär 10 veckor då vi ska besöka sex länder. Om nu allt går väl.

Packandet går sådär. Min att göra-/inköps-/packlista är kilometerlång och ryggsäcken ser väldigt liten ut. Det börjar märkas att min mamma är farmaceut dock. Mest ser min packning ut som ett apotek. Det närmar sig typ 10 olika läkemedel. Jisses. Lär ju bli hypokondriker bara för att få mindre att bära...

Music makes the world go round

Åh åh åh! I lördags, på Ace, dom spelade "Jag är en vampyr"! Det var lycka, lycka i kvadrat! Så himla bra, så himla himla bra. Jag blev så glad att jag råkade dra ner Röfv så vi båda ramlade och låg på golvet och då blev jag nästan utkastad. Men jag var mest glad! Och jag lyssnar på den nu och blir sådär glad så det pirrar i magen (jag antar att jag ska säga som när man är kär men du vet, som på en riktigt bra konsert, typ Goo Goo Dolls på Berns!!!), när man är så lycklig så man inte vet var man ska ta vägen. Så lycklig gör du mig Markus Krunegård!

Lika lycklig var jag förresten av att dansa till Last Night av Strokes med darling samma kväll. Musik musik musik! Det bästa som finns!

Förresten så har jag inte skrivit något om Kaizers Orchestra-konserten på Debaser Medis för typ tre-fyra veckor sen. Jag tänkte skriva men det fanns inte ord att beskriva hur bra det var. Det här gör det inte heller rättvisa men alltså; det var inte konsert det var FEST! Alla sjöng med, det var galet. Och allsångerna! Det var bara så showigt och coolt. Sådär kickass när gitarrister och leadsinger radar upp sig och bara spelar så man vill dö eller kyssa dem. När allt stämmer och det är så jävla rockshow-coolt (du vet!), med snygg stagesetting och ljuset funkar med musiken och sångaren hoppar från en högtalare i exakt rätt ögonblick, det ögonblick då du bara ylar och vrålar och alla andra runt dig gör samma sak. Om du inte vet vad jag menar har du missat världens upplevelse!

Äh, det är så jävla mäktigt! Kaizers Orchestra står sig om förmodligen det bästa livebandet jag sett. I hård konkurrens med Kaiser Chiefs. Vad är det med dessa Kais/zer-band?

Goo Goo Dolls-konserten härom året var förresten det galnaste jag varit med om. Kan man vara kär i ett band så var jag det då. Tre veckor innan sket jag i allt utom konserten och räknade dagar, hela vägen dit var jag skakis, när de gick på scen tappade jag andan, när de spelade "Iris" grinade jag och det fortsatte jag med hela konserten. Och när jag träffade Långskanken direkt efter så bara tittade jag på honom och sen började jag grina igen. SÅ stort var det. Och det här är nog det nördigaste jag skrivit.


Cheers.

Oväsentligheter

Creepy fact; jag pratar för mig själv när jag är ensam hemma. Fast i och för sig gör jag det bland folk också. Hm. Jag tror att det är för att jag har huvudet så fullt av bra saker att en del av dem måste få komma ut. Typ "skit också", "just det, tvätten!" och sånt.

Btw så är Antikdeckarna bra. Stiliga karlar och antikviteter. Himla piffigt. Någon sen kväll när jag kom hem från krogen satt jag uppe till typ halv sex och kollade på tre-fyra avsnitt. Mest bara för att den ena snubben är charmig, långsmal och har myggjagare. Han talar uppenbarligen kinesiska också. Snajdigt.

Cheers.

Popkulturens mästare

Nu har jag varit skitförvirrad i flera dagar. Har liksom varit säker på att Backstreet Boys var fem stycken och nu är de plötsligt fyra och inget nämns om någon femte. Hur jävla off var jag i typ sexan liksom har jag undrat (okej, ganska mycket, var den enda som inte visste vem som var vem i Spice Girls). Nu gick jag in på Wikipedia för att kolla upp det: johodå, BSB har visst varit fem! Jag har sådan jävla stenkoll.

And so it's settled.

Skickade in min högskoleansökan på lunchen idag. Slängde in några extra utbildningar som jag väl tyckte lät... halvtrista.. men det behövdes lite utfyllnad! Fan, i värsta fall får jag väl läsa typ samhällsplanerarprogrammet eller vad det nu hette. Fast egentligen var jag lite sugen på solistisk orgel men jag lät det bero...

Vin är också en... diet.

Hm. Var verkligen på väg hem direkt efter jobbet. Äta, sova, planera min framtid. Sen ringde mr Skywalker och middag byttes ut mot tre glas vin på Gondolen vilket i och för sig var vansinnigt trevligt. Dock så tvingar min mamma mig nu att söka till högskolan (universitetet!) idag ändå. Någonstans långt bak i huvudet finns en liten liten röst som säger att man inte ska ta beslut som gäller ens framtid åtminstone tre till fem år framöver när man är salongsberusad. Det bryr min mamma sig mindre om. Imorgon kommer alla söka, bäst att göra det idag! Enda problemet är att jag inte kommer in på studera.nu. Det var visst några salonngsberusade ungdomar till som också vill ha en framtid. Hoppsan.

Cheers and good night.

Fem sinnen är fyra för mycket. Ett i taget, tack.

Aw gosh.

Promenad från nattbussen - mina lår är domnade och mitt huvud har löst ut alla sina krockkuddar. Jag tror att mina sinnen just frontalkolliderade.
Mina ögon sa mig just höst, för det var så kallt, jävligt och regnigt.
Mina öron sa mig vår! för fåglarna är alldeles som snacksaliga ikväll, som om klockan var sex på morgonen någon gång i juni och solen på väg upp.
Mitt hjärta sa mig sakna!
Min hjärna samma sak.
Det var nog första gången ikväll de två var överrens.
Min smak och mitt luktsinne sa äpple av den enkla anledningen att vodka verkade vara ett väldigt mycket sämre alternativ.

Mitt huvud sprängs av tinnitus. Vad fan är grejen med sinnessjuk hög musik? Morr.

Sängen nästa. Cheers.

Whopsi-daisy

Om man ska ringa till Sverige från Mongoliet med Tele2-abonnemang kostar det 32.73 kr i minuten. Hm. Kanske ska skaffa något annat va? Tips?

Gah!

Varför måste alla jävla svettiga svennebananas vara intresserade av fotboll och hockey och bandy och handboll och all jävla idiotisk sport så att det aldrig finns något bra på TV!?

The End of the World

En gammal goding.

Förmodligen den enda gången jag kommer säga det; älska SL!

SL bjuder ju på världens lätt bästa aprilskämt. På deras hemsida kan man idag läsa:


Foppatofflor förbjuds i SL-trafiken

[2008-04-01] Plastskor av typen ”foppatofflor”, kommer från och med nästa vecka förbjudas i SL-trafiken. SL har i stället utvecklat en godkänd alternativtoffel.

Tofflorna, som tidigare skapat stora problem inom andra delar av Landstinget, alstrar statisk elektricitet, vilket hotar att slå ut SLs nya biljettsystem med betydande intäktsförluster som följd.

Tester har visat att kretskorten i automatspärrarna påverkas av den elektricitet som bildas när en resenär i plasttofflor närmar sig, och spärren öppnar sig trots att giltig biljett saknas.

– Skälet till förbudet är naturligtvis främst intäktssäkring, men många resenärer har dessutom uppfattat plasttofflorna som ett estetiskt störande inslag i SL-trafiken. Vi vill ju inte ta på oss rollen som polis, men nu när telefonförbudet är hävt har vi hittat en lucka som medger ett helt nytt förbud, säger SLs vd Ingemar Ziegler.

SL-toffel med datachip i sulan

SL inledde hösten 2007 ett utvecklingsarbete för att ta fram en alternativ toffel till de resenärer som drabbas av förbudet. Arbetsgruppen utreder även möjligheterna att montera in ett datachip direkt i sulan som då fungerar som ett så kallat smart card med SL-biljett. Vältränade resenärer behöver alltså inget extrakort i plånboken utan behöver bara lyfta på benet och hålla toffeln mot kortläsaren.

– Jag ska inte sticka under stol med att det började som en nödlösning, men nu när vi ser möjligheterna med alternativtoffeln så kan jag bara konstatera att den tekniska utvecklingen öppnar fantastiska möjligheter som känns spännande och moderna, avslutar Ingemar Ziegler.

Hahahahaha.

Library lovers.

Utflykt till stadsbiblioteket idag. Skaffade dit mig Röfv också. Egentligen är det svårt att ha sällskap på bibliotek, folk i polotröjor och fotriktiga skor brukar kasta arga blickar om man råkar viska eller typ, svälja. Fast samtidigt förstår jag dem. Det coola med bibliotek är ju tystnaden. Rotundan på stadsbiblioteket är en av mina favoritplatser i Stockholm. Det är nästan magiskt med tystnaden och bara böcker böcker böcker överallt. Allra tystast är det i facksal 1 med alla historieböcker. Det är min favoritsal - de mest intressanta böckerna och allra mest tyst.

När jag och Röfv kikat runt lite samt plockat på oss sex böcker var så kände vi att det nog var bäst att vi gick innan vi plockade på oss mer böcker än vi orkade släpa hem. Jag gjorde slag i saken och köpte en tygkasse med stadsbibblan-tryck som jag redan älskar för den får mig att känna mig nördig och litterär. Sen tog vi en sväng förbi 7-11 och köpte på oss ciabatta, banan och big brownie som vi åt i solen medan vi pratade om det ena och det tredje vilket visade sig vara bl.a. var blygdbenet egentligen sitter, hur ser mongoliska flygplan ut samt ett konstaterande att banan och big brownie var en ovanligt lyckad kombination.

Sådana här bra söndagar är man alls inte bortskämd med.


Cheers.

Some cause happiness wherever they go; others whenever they go.

... och alltför få inser när de tillhör den senare gruppen...


Cred till Oscar Wilde.

In? Jag kommer knappt ut...

Jag har upplevt något alldeles nytt idag; jag har blivit portad! Från ett uteställe! Hahaha. Med hela historien bakom är det inget annat än humoristiskt. Alltså:

Står man i en garderobskö och någon försöker tränga sig så blir man ju pissed. Jag och Fata var på Huset och stod i just kön till garderoben när det kommer en snubbe och försöker "ursäkta" sig förbi. Jag reagerar knappt och framförallt flyttar jag inte på mig. Snubben (som är typ ~45) blir alldeles vrång och häver ur sig det nog så arroganta "när jag säger ursäkta ska du flytta på dig!".

Okej. Empirisk undersökning här; HUR många skulle inte ilskna till lite efter den jävla kommentaren? Well, åtminstone jag. Jag svarade dock bara "håll käften" och vände mig sedan om för att ta min jacka och väska. När jag vänder mig tillbaka har snubben tillkallat en vakt och säger sådär lagom kaxigt "du ska be om ursäkt innan du går härifrån!".

Keep dreaming mister är min första, andra och tredje tanke. Snubben hetsar upp sig ännu mer varpå vakten säger något i stil med "om du misskött dig så ska du be om ursäkt". Sedan förtydligar han - "han äger det här stället". Aha. Det är därför de är stingsliga. Jag förklarar situationen för vakten och deklarerar vänligt men bestämt att jag minsann inte tänker be om ursäkt medan snubben tjatar om att jag sagt"håll käften" till honom. Sedan försöker jag gå. Vad fan tror ni inte vakten gör då annat än att ställa sig I MIN VÄG. Eh va?

Alltså. In gick bra men ut kommer jag alltså inte. Jag håller fast vid att jag inte tänker be om ursäkt och säger sedan "ni kan fan inte hindra mig från att gå UT". Då kommer det fasansfulla hotet från snubben; "du kommer aldrig få komma in här igen" och uppmanar vakten att skriva upp mitt namn. Well BUHU! De kan ju drömma om att jag uppger mitt namn och de kan heller inte hålla kvar mig. Jag seglar ut, med mer heder än de nånsin haft och med blickarna brännandes i ryggen.

Fan vad synd att jag aldrig mer får njuta av kass musik och horder av fula lammkött på Huset. BUHU!



Och nu vill jag inte gå och lägga mig för den värsta tinnitusen lagt sig. Kan dock dröja. Duscha först! Cheers and good night!

Work is the curse of the drinking classes

Fan, jag hade så inte bangat utgång ikväll om det inte vore för att jag ska jobba imorgon.

Cred för rubriken går till Oscar Wilde.


Cheers.

The not-so-hidden hidden agenda.

Folk tränar som galningar. Alla gör det. Tröttsamt som fan. Pratade med Emp på telefon häromdagen. Till sist häver människan ur sig "nä nu tror jag att jag ska ut och springa". Taskigt sagt. Jag hejdade mig lite i min rörelse och betraktade mig själv - en hand nerkörd i ett påskägg fullt med godis, munnen redan ockuperad med den handfull jag nyss tryckt in. She ruined all the fun! Ut och springa... Jag säger då det.

Jag kommer aldrig motiveras till träning med typ utseende eller hälsa. Fan, ett par trivselkilon är ju rätt mysigt och värmer bra på väg hem från nattbussen. Och hälsosamt är tråkigt - jag kommer ändå aldrig lyckas om jag inte blir nykterist och det blir jag inte. Kort sagt krävs en annan motivation - coolhet.

Eftersom jag givetvis vill vara den coolaste katten i den här förortsavkroken så behövs en del uppoffringar. Det är jävligt ocoolt att gå på bussen och flåsa som en StBernhard. Tyvärr gör jag detta varje morgon. Alternativen är att

1, Gå tidigare hemifrån och inte springa till bussen.
2, Träna så jag får kondis och kan springa utan att flåsa som ett djur när jag väl kommit på bussen.

Som den tidsoptimist jag är är nummer 1 omöjlig. Kvar återstår 2. Which brings us to the fact att jag cyklat över 3 mil den här påskhelgen.


Toodeloo.

Historien om den strandade valen

Det här med att köra bil har faktiskt gått alldeles lysande sen jag fick mitt körkort (och uppenbarligen även innan, annars skulle jag nog inte fått det). Detta med ett litet undantag. Trots att det kan ses som något förnedrande är jag man nog att bjucka på det hela:

I torsdags kväll tänkte jag att det minsann var en strålande idé att köra (solo!) till darling - dels för att träffa darling såklart men också för att köra alldeles själv för första gången. Sagt och gjort, frid och fröjd.

Fredag morgon slår jag upp de naiva blå och tittar så småningom ut genom fönstret. Snö. Snö snö snö. Inte plogat, ingenstans. Jag, ensam med bil. Mina tankar sammanfattades i ett kärnfullt "crap". Efter lite fnurlande insåg jag att jag var en strandad val.

En timme senare kom min far och min bror i en gemensam bil. Sen körde bror hem den bilen jag åkt dit i. Själv satt jag uppkrupen i passagerarsätet i pappas bil. Valen var räddad. Lite förnedrad, men räddad. Till mitt försvar var det faktiskt satans halt. Men ändå. Lite snöpligt var det faktiskt - men det bjuckar jag på.

Dagens Wilde

Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months.
Oscar Wilde

Three down, NONE to go!

Jag har tagit körkort! Dags för alla att hålla sig inne! :O

Det logiska svaret är: säl!

I bilen på väg hem från våra respektive arbetsplatser så skulle min styvmor låna min fars mobil. Konversationen som följde lät ungefär såhär:

S: Men vilken knapp ska jag trycka på?
P: Den där - längst ut!
S: Den här?
P: Nej, LÄNGST UT!
S: Den med en säl på?
P: .... Jag tror det är en lur..
(Här bröt jag ihop av skratt)
S: Det ser ut som en säl ju!
P: Jaha, och vad skulle knappen på andra sidan vara då? En säl som man ska lyfta?
S: Ja?

Nej, min styvmor är inte korkad. Hon bara ...ehhh... ser sälar.

That's all folks! Cheers and goodnight!

Don't matter what I say only what I do, I never mean to do bad things to you, so quiet but I finally woke up, if you´re sad it's time you spoke up too

Aw. Zappade på teven och hamnade mitt i någon film som säkerligen inte plockat hem några Oscars. Och så helt bara sådär då börjar de spela Out of My Head av Fastball. Jag älskar den låten! Favvo favvo! Hittade Fastballs album "All the Pain Money Can Buy" någon gång när jag var liten, min syrra hade glömt kvar den när jag ärvde hennes rum. Skitbra! Första skivan jag diggade på riktigt. Out of my head och The Way såklart. Hallå! Fatta grejen! Älska Fastball!

Och det var artiklar som denna som såg till att jag aldrig kommer satsa på journalistik

Jag kan verkligen störa mig på dålig journalistik. Det kan vara vinklat, dåligt språk, felstavningar, särskrivningar, oetiskt (som att nämna politisk/etnisk/religiös tillhörighet där det är irrelevant) eller sensationsjournalistik. Och sen kan det bara vara helt jävla meningslöst. Som detta:


Linda Bengtzing slog av Perrellis nagelkedja

GLOBEN. Mitt under den dramatiska omröstningen uppstod dramatik i green room.
Linda Bengtzing slog plötsligt av konkurrenten Charlotte Perrellis nagelkedja.
- Hon blev ledsen, säger Linda Bengtzing till Expressen.se.

Dramatik uppstod i green room efter att jurygrupperna lämnat sina röster.
Charlotte Perrrelli låg etta, Linda Bengtzing en bit efter.
Då beslöt sig Bengtzing för att gå över till konkurrentens bord.
– Jag kom fram och tog godis av Charlotte och sa: "Jag vill ha en tolva, det var mitt mål, kan jag få en av dig?" Hon sa: "Ja, det kan du få", berättar Linda Bengtzing.
När schlagerstjärnorna kramade om varandra fastnade Linda Bengtzing i konkurrentens nagelkedja – som gick av.
Under Expressen.se:s intervju hittar Linda Bengtzing kedjan under Charlotte Perrellis bord (som det sitter två tuggummin under...).
– Jag slog av kedjan, berättar Linda Bengtzing och fortsätter:
– Då blev hon ledsen. Då sa jag: Bli inte ledsen, det här betyder tur att jag slog av dig kedjan. Och så vann hon!
Linda Bengtzing beklagar samtidigt det inträffade:
– Det var synd också för den var jättefin.
Enligt Linda Bengtzing klarade sig Charlotte Perrellis nagel utan skador.

Av Oscar Julander


Jag menar; vad hände? Var ska jag börja?

Dramatik? En avbruten nagelkedja är INTE dramatik. Och avslutningen tar ju priset. Vem fan BRYR SIG om Charlotte jävla Perrellis nagel har gått av? INGEN! För i helvete! Jag bara hatar kvällstidningar och deras journalistik. Hur kan man ens komma på tanken att skriva en sådan artikel? Eller sedan publicera den? Det är så dåligt, så värdelöst, så motbjudande. Var finns självrespekten Oscar Julander? Du borde SKÄMMAS!

Puberty strikes

Jag har börjat fundera lite på om jag är lite sen i utvecklingen. Det känns som att jag är kvar i puberteten eller nåt. Mitt humör svänger ungefär varannan sekund och asså livet är fett orättvist och alla är emot mig. Nej, inte riktigt så men lite, ibland. Det vore kanske inte så dumt att vara i puberteten fortfarande, då skulle jag kanske ha en chans att nå över 1,60. Men det kanske är lite VÄL hoppfullt. Jag får nog inse mina begränsningar.

Beträffande humöret kom jag på att min pappas pubertet isåfall också borde dragit lite över tiden sisådär..... 35 år.

Idag skulle jag på infomöte på jobbet och av någon anledning kände jag mig rent full i fan när jag kom dit. Sådär rebell-uppkäftig och bara ville kaxa och visa alla att jag är smartare än dem. Ungefär så brukade jag behandla lärare jag inte respekterade (och samtliga vikarier). Jag insåg dock det olämpliga i att kaxa med chefen närvarande och chillade lite.

Men alltså på allvar- tillbringar man tillräckligt mycket tid i Stockholms kollektivtrafik blir man till slut full of yourself. Folk är strange fan, på ricko.



Det kan hända att jag just nu sjunger något om att jag är en vampyr. Kanske.


Cheers and good night.

Vänstern skojar till det

Ibland måste man ha lite självdistans. Det här är faktiskt riktigt roligt.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen!

Jag, som hatar schlager, röstade FEM gånger ikväll. På Nordman, i omgången när han tävlade mot Carola. Hahaha. Jag haaaaaatar Carola. Slog faktiskt till med en segerdans när hon åkte ut. Hennes min var obetalbar. Och nu ska hon visst lägga ner med schlagern, inte en dag för tidigt. Moahaha.

Kalla det besatt, det gör jag med.

Jag får aldrig nog av "Jag är en vampyr". Markus Krunegård, jag älskar dig för den jävla låten! Jag bara lyssnar om och om igen, 10 gånger på raken och det är så bra, så vackert, så härligt, så vemodigt men ändå inte. Det är som livets bästa och värsta ögonblick, all saknad, all framtid, all kärlek - bra som dålig, allt det är samlat i en låt. Hur gör man det liksom?

jag är en vampyr jag suger och spyr jag vill komma in jag vill bli din.

It's art you know, just art.

En vän till mig blev intervjuad av en stor och hyfsat välkänd blogg. De behövde en bild och han drog fram en som faktiskt är jävligt snygg. Uppenbarligen trodde storbloggen att det var en väldigt seriöst tagen pressbild. Därför frågade de också vem de skulle skriva som fotograf (/förmodligen också för att de måste det) .

Hursomhaver, det roliga med historien är att den där jävla bilden är en fyllebild, tagen utanför Naglo. Vem den numera omnämnde fotografen är? Jag. Hahaha.

Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad.

Idag på pendeln hem satt jag i samma "sexa" som typ fem brains.

En kille satt och vände och vred på en Rubiks kub och grym var han också. Vem fan har det som tågsysselsättning liksom?

En gubbe satt och läste en bok och gjorde små anteckningar i marginalen, små frågetecken här och där och en och annan understrykning av ord i texten. Helt enkelt ett jävligt avancerat sätt att läsa.

Sen satt det två män i sina bästa år (dvs de som kommer efter övre medelåldern men innan pensionen) med allvarliga uppsyner och förde en konversation om säkerligen allvarliga ting.

Slutligen satt där en nörd (jo men han var det), med gamnacke och hela kittet och såg ut som han arbetade med att lösa typ Enigmakoden (om det nu inte vore knäckt liksom). Svär att han var geni, han verkade lagom asocial och dessutom kramade han en gammal Metro för glatta livet.

Den sjätte och därmed sista människan i den "sexan" var en blond brud som ägnade en oproportionerligt stor uppmärksamhet åt att pilla bort ett flagnande nagellack. Alltså jag.

Jag kände mig som den udda grejen som skulle bort, precis som med Magnus Häremstam i "Fem myror är fler än fyra elefanter".

Omtänksamhet extended edition.

En kassörska på en Ica här i närheten där min styvmor brukar handla har tydligen både skägg och mustasch. Detta faktum stör min kära styvmor väldigt mycket då hon är helt övertygad om att den enda anledningen till denna ansiktsbehåring (förutom de uppenbart dåliga generna) är att kvinnan i fråga inte vet hur hon ska få bort det. Styvmor är nu villrådig; hur berättar hon diskret att kvinnan har skägg och samtidigt lyckas inflika hur hon kan få bort det?

Efter att detta dilemma tagits upp under middagen häromsistens så lyckades vi jobba fram ett antal förslag genom ruggigt effektiv brainstorming. Vissa är dock lite halvdåliga eftersom de inte täcker in hårborttagningstips:

- Råka säga "oj, du har nåt svart där" peka på typ hela munområdet.
- Ta reda på hennes födelsedag och ge henne en ansiktsansning på salong anonymt (eller icke anonymt, det funkar det med).
- Ta reda på när hon fyller år och få hennes arbetskamrater att ge henne en ansiktsansning.
- Köpa en vaxburk och, när hon tar upp den från bandet, lite generat viska något om "jag använder den för att ta bort mustaschen".
- Diskret droppa en prislista från en skönhetssalong på bandet med alla varor (den kom jag på nu btw).

Enklast av allt:

- Ta med ett barn och instruera det att fråga "varför har tanten skägg?". Ingen skulle ana något, ungar är ju elakast.

Kan informera om att ingen av ovanstående planer har genomförts än. Om så sker utlovas återrapportering.

En parentes bara.

(Jag har aldrig lyssnat på Laakso men det här är åtminstone jättejättebra så det kanske är dags nu. Cred Popmorsas blogg.

Äh vad fan. Lyssna bara! Jag är en vampyyyyyr!)


Btw btw btw så snälla snälla någon kan man inte få dansa jättemycket på Baba Sonic på onsdag? Finns det kvar? Eller har jag jobbat för länge och blivit gammal?

Keep your dayjob

Vi har just målat om övervåningen här hemma. Av uppenbara skäl krävde denna lilla manöver att samtliga tavlor ska tas ner. Vi har överraskande gott om tavlor vilket blir väldigt kännbart när alla ska upp på väggarna igen.

Under över en timmes tid har jag lyssnat med ett halvt öra på de blivande inredningsarkitekterna däruppe - min far och styvmor. Den mest återkommande frasen är "men den här där då?" följt av lite hummande och mumlande och sen (ibland) lite hamrande. Sist togs dock inredningen ett steg längre och lämnade tavelsektionen när styvmor utbrast "jamen vi borde ju köpa en lite gammaldags mässingslampa och ställa där, en golvlampa". Jag konstaterar nu i mitt stilla sinne att det nog kan se ut precis hur som helst när jag går upp igen.

Nu hör jag att min bror också lagt sig i diskussionerna och kan därmed inte nog understryka den förra raden.

Sms-konversation syskon emellan.

Jag: Tåget som skulle gå nio över beräknas komma 27. Alla på den här stationen hjärta sl, lätt.

Bror: Grejt. "Min pappa är Christer G och han skulle aldrig göra såhär mot mig. Det är syndikalisterna som förstör!"

Jag: Hahahaha. Jag älskar annars förarens lite hoppfulla 'det ligger ett tåg preciiis bakom'. Folk är ju liksom bara 25 min sena redan. Det är väldigt gosigt också eftersom två tåg måste klämma sig in i ett. Själv har jag balansträning eftersom jag inte når något handtag:)

Bror: Bra att du smsar samtidigt då.

Jag: Ja lugnt, jag är stabil som en ko. Tycker dock att det är lite mycket begärt att folk ska gå av på alla småstationer på vägen,typ Solna. Tar ju sjukt lång tid att trycka sig förbi alla.

Jag: Är det nu man ska släppa sig btw?

Bror: Nej. Gör det när ni tvingas stanna i en tunnel och sedan får elfel.

Priorities maaaaaan.

Skickade sms härommorgonen till min bror med upplysningen att han blivit morbror (igen). Inget svar.

Skickade sms till Röfv och Darling samma morgon med upplysningen att jag sett Ernst Kirchsteiger. Fick svar från båda inom fem minuter.

Vafaaaaan. Ernst klådde just min syrras unge. Fan. Jag hatar dessutom Ernst. Ernst-jävel.

Borg vs Östros

Kort debatt i dagens Agenda mellan finansminister Anders Borg och socialdemokraternas politiske talesman Tomas Östros. Det mesta fokuseras på konjukturen och den ekonomiska oron som för tillfället råder, framförallt i USA. Östros snackar skit- att alla de jobb som skapats sedan regeringsskiftet har berott enbart på den goda konjukturen. Till och med Konjunkturinstitutet säger att regeringens politik gjort skillnad! Borg kontrar, upprepar - det är jobben som är det viktiga, det är jobben som klarar oss igenom oroligheter. Östros blir rödare för varje minut.

Sedan upprepar Östros gång på gång hur konjukturen kommer att vända, lagom i tid tills regeringens åtgärder börjar verka, hur det är regeringens fel att det blir färre jobb. Faktan går isär - det är Borg och konjunkturinstitutet vs Östros och Sossegoogle.

Östros ljuger sig blå (ursäkta ordvitsen, han är lika röd som sin ansiktsfärg) om hur fastighetsskatten har höjts för folk i vanliga radhus. Min mamma i soffan kontrar med att den avgift hon nu betalar är lägre än den tidigare skatten men se, det hörs inte bort till herr Östros som vägrar se fakta och stirrar sig blind på felaktigheter. Regeringen för visst en arbetsfientlig politik. Jaså du. Den sänkta arbetsgivaravgiften eller vad?

Sen blir det vårdnadsbidraget. Jobbfientligt och nu är Östros upprörd. Borg är lugnare; vårdnadsbidraget är inte arbetsmarknadspolitik, det är valfrihet till Sveriges alla föräldrar - och plötsligt är de ideologiska skillnaderna uppenbara.

Kort och lågmält men en hint om vad som komma skall. Hoppas dock att debatten blir lite hetsigare nästa gång och gången efter, jag vill veta precis hur röd Östros kan bli.

Efter debatten blir det kommentarer från Maria Abrahamnsson från SvD, Lotta Gröning från Aftonbladet och Barbro Hedwall;

Hedwall snackar en salig massa felaktigheter, att DN ligger till vänster märks. Inte heller Aftonbladet är ju känt för att vara särskilt opartiska i den politiska debatten och även hos Lotta Gröning lyser det igenom även om hon är mer träffande när hon säger att socialdemokraterna är fast i att skälla utan att säga något om sin egen politik. Sedan säger hon att Anders Borg borde prata mindre om arbetslinjen eftersom "människor inte ser att den fungerar". Hon kanske borde fråga någon av de 100 000 som fått jobb då? Fråga mig- jag är tacksam!

Maria Abrahamsson ställer sig istället frågande till socialdemokraternas hantering av vårdnadsbidraget. Sossarna kallas andefattiga när de i sin tur kallar vårdnadsbidraget för en arbetsmarknadspolitisk reform. Idag är det kritiserat men vad händer när de ska regera med mp som faktiskt stödjer det? Mest träffande är det dock när hon säger att det ska bli intressant att se vad (s) arbetsgrupper kommer fram till, för som hon säger:

"Det är svårt att ha en debatt med någon som inte har några svar".

.... Jag tror vi lämnar det där.

Inspire in me the desire in me

The Cure på Hovet ikväll - en maratonkonsert utan motstycke. TRE timmar stod de på scen. TRE! Helt galet. Var lite segt på mitten (typ den timmen i mitten där) men på slutet stod de för ett grandiost uppsving och blev inropade igen tre eller fyra gånger. Helt galet. Var rätt tacksam för våra sittplatser ändå, att stå så länge hade varit, eh, hopplöst. Men fab fab fab ändå.

Stort minus för att de hade skitful merch. Haha, det var nåt fyllo som blev lack på mig för att jag rackade ner på deras merch. "Men vafaaaan ska man göra då om man vill ha en tröja?" Köp en ful då men säg inte att den är snygg! En tröja var något snygg och den köpte jag av en av alla de där merchkrängarna som alltid står utanför efter varje konsert och kränger tischor för hundra spänn som ser likadana ut som de där inne men sitter bättre och kostar mindre än hälften så mycket. Mamma var väl inte så jäklarns exalterad av den men jag diggar :)

Förresten så verkade det som att dom hade bussat dit polacker. Fulla polacker dessutom. Hej och hå alltså. Publiken i sin helhet var nog den osexigast och ocoolaste någonsin. Alla 80-talets emos hade vuxit upp och blivit trista förortsmorsor och dito farsor och verkade försöka leva om sin ungdoms dagar i fulare kläder men med en jävla massa alkohol. Åh vad mycket motbjudande folk. Och i motsats till alla dessa tragiska uppsyner kom dagens emos. Generationskamp bannimej! (De yngre vann på sina vida bättre looks)

Nästa konsert: Kaizers Orchestra. Måsta klira biljetter!

Cheers.

Våga vägra fucking jävla tönt-vi-kan-inte-le-Kent!

Maaggaan säger:
hehe
va gör du?

meyers säger:
lyssnar på smiths och läser cure-texter^^
fast i åttiotalet, jag?

Maaggaan säger:
nääääh?

meyers säger:
finns det några som skriver bättre texter än morrissey och robert smith?

Maaggaan säger:
jocke berg

meyers säger:
jag tänker inte ens bevärdiga det där med ett svar

----

old school ftw!

The naaaaaaanny

Jag var barnvakt åt syster min idag. Eller alltså. Åt hennes barn. Sju år och koll på läget. Bra kväll liksom, vi snackade till och med brudar och allt så här inför Alla Hjärtans Dag och allt.

Dessutom såg vi en film som hette typ "Arthur och Minimojerna", nån semitecknad variant som handlade om ett underjordiskt folk som kallades minimojer. Filmen kammade helt klart hem några flumpoäng, dock fick jag inte se hela eftersom sjuåringen i fråga hade sett filmen femtielva gånger och därför spolade förbi de tråkiga delarna.

Det bästa med barn är att man kan stoppa in typ vad som helst i en film och de verkar acceptera det som om det vore typ självklart. Exempelvis fick man typ bara kyssas var tusende år i minimoj-land. Och kysstes man en gång var man gifta. Trist. Kvart-i-tre-ragg blir plötsligt jäklarns seriöst liksom.

Eftersom jag inte hade sett hela filmen hade jag några frågetecken som jag försökte få sjuåringen att räta ut på slutet. Till exempel så dök det helt plötsligt upp fyra afrikanska krigare i full mundering i mitten av Connecticut sådär mitt på blanka dagen. När det sedan dök upp en gammal (vit) gubbe på typ sjuttio barre blev det något av en återföreningsscen och jag frågade lite försynt sisådär hur de kände varandra. Sjuåringens självklara svar?

- De är syskon!

Ehh. Okej. Vi tar det igen. Fyra svarta män i 20-30-årsåldern och en vit gubbe på 70? Jag försökte lite diskret påpeka de (enligt mig) uppenbara fysiska skillnaderna utan att låta som en rasbiolog men svaret kvarstod. De var syskon. Och så var det med det.

Han gillar förresten gåtor så jag läste några för honom innan han skulle sova. Här kommer ett par smakprov:

- Var hittar man en förkyld and?
- I Här-nös-and!

- Varför hade igelkotten bandage på tassarna?
- Den hade kliat sig på ryggen!


Ahahaha... Eller nåt. Cheers.

Gay gay gay

Aw, moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé blev årets homo. Bra val. Den främsta anledning till hans nominering var det faktum att han kom ut under moderatstämman (jag var dock inte helt medveten om att det var ett kliv ur garderoben, var inte medveten om att han inte redan var ute ur den) i en vädjan till stämmodelegaterna att rösta för en könsneutral äktenskaplagstiftning. Den debatten var den mest känslosamma politiska debatt jag någonsin bevittnat. Det var också den första och hittills enda gången jag varit bölfärdig vid en debatt. Kärlek åt alla!

Jag ställer mig dock undrande till Mona Sahlin som årets hetero. Vad har hon gjort för världen liksom, gay-värld som hetero-värld?

Det var förresten inte mer än rätt att en moderat blev årets homo. Jag menar, moderaterna är den enda församlingen där jag finner mig döma alla efter en homonorm. Frågan är inte om snubben kanske skulle kunna vara gay, frågan är om han kanske skulle kunna vara straight. Detta appliceras dock i princip enbart på män. Och som jag och Röfv frågat oss; hur kommer det sig att alla bögar är höger och alla flator vänster? (Jag är medveten om att det är en tiny liten generalisering, tackar som frågar.)


(Btw så längtar jag redan till Europride. När Muffin kommer ut som gay får väl jag komma ut som bi. Eller bicurious kanske. Det har Omar längtat efter att jag ska göra i typ en evighet. Gay gay gay.)

Speed.

Efter att allt har gått i 120 i typ en vecka har dagens slappande gjort att jag har lite överenergi just nu. Vill inte sova! Istället bombarderar jag Muffin med egenpåhittade ord. Har inte luskat ut än hur uppskattat det är.

I torsdags hade jag väldigt seriöst planerat att vara hemma, äta skivad apelsin, dricka té och sova tidigt. Istället ringde Muffin och bjuckade med mig på modevisning med fri mängd cider, människor med för mycket fantasi i garderoben men framförallt ett pingisbord. Fantastiskt det där med folkrörelser. Den tidiga sänggången lyste dock med sin frånvaro.

Jag gjorde förresten mitt bästa för att se jävligt med på refrängen ut under modevisningen. Det var bara en gång jag skrattade. Och det var faktiskt inte så jävla märkligt; kroppsstrumpor är ALDRIG försvarligt!

Igår kväll var det snöstorm om någon i närområdet nu missade det. Jag och Ed-O skulle åka buss till Emp men det tog stopp lite lätt abrupt i en uppförsbacke. Bussen slingrade åt både vänster och höger men inte så mycket framåt. Taaaaaxi!

Stämma var det i helgen jag också. När jag inte lyssnade på debatt klurade jag ut onda planer om hajgropar under talarstolen. Synd att de redan gjort om fullmäktigesalen här i kommunen.

Sova. Nu. God natt.

Sitt, fot, evil-eye.

När jag får barn ska jag lära dem en sak. Det här.

Payday!

Den hittills mest efterlängtade löningsdagen är här!

Jag är ingen shopoholic nånstans, ibland blir jag dock bara så jävla less på allt som hänger i garderoben och bara chillar och säger "vi är skitgamla och trista, HA". Då vill jag liksom shoppa, helst mycket.

Med tanke på att jag gått in stenhårt och feeeett målmedvetet på att spara pengar till ett ändamål som verkligen helgar medlen (jobb jobb jobb) så har jag varit något pank på senaste tiden. Är bannimej stolt att jag inte nallat på sparpengarna när det börjat tryta. Har knappt varit inne i en butik sen nyår. Imagine my surprise när jag insåg att rean fortfarande håller fullt ös.

Urban Oufitters måste ha bästa rean ever. Inte baravanligt -50% typ utan dessutom ta2 betala för 1 på alla reavaror. Rea+superrea+presentkort = bra dag. En blingblingapa och en blingblingfågel. Trevligt.

Kikade just inte på kontot. Får fan MER lön än jag trott, typ 1500 mer än jag trott, stort whopedo på det! Best payday evaaahhh.

Cheers and goodnight.

Cast adrift of the shores of shotter's nation

Jag har hittills helt missat Pete Doherty's bilder för Cavalli. Kanske för att jag inte bryr mig ett skit om Cavalli. Pete däremot. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är ju coolt, han ser ju jävligt bra ut. Men man känner knappt igen han. Mja. Hellre Pete som musiker än modell. Shotter's Nation borde räcka som ett stort jävla fuck you till alla jävla skvallerpress-kärringar som envisas med att enbart skriva om honom när han gör nåt dåligt. Pete's still in the game.

If I could only lose this sound that's been ringing in my ears and tormenting me for years.

Oh ja. Har haft en trevlig kväll på Ace. Musiken var inte vad den var sist men det dög ändock. De spelade Strokes, jag är nöjd (spec som jag förgyllt kvällen med min Strokes-tischa). Dock lider jag för tillfället av den sjukaste tinnitusen på länge. Fattar inte folk som lever med det här jämt. Det brukar pay a visit när man varit ute och svängt sina lurviga men har hittills alltid försvunnit inom en dag eller två. Den dag det där satans tjutet faktiskt inte försvinner är inget jag ser fram emot.

Det är inte som vanliga oljud heller, som man kan stänga ute genom att hålla för öronen. Tvärtom. Håller man för öronen försvinner alla distraherande ljud och tjutet blir ännu tydligare. Och högre. Jävligt ofiffigt om jag får säga det själv. Jag funtar på att kanske se ett West Wing-avsnitt och hoppas att tjutet avtar... Kanske? Duscha först iaf.

God natt.

Dagens andra tips.

Packa inte din lunchlåda när du är hungrig. Packa den inte innan frukost. Uppfattningen om matmängden kan vackla. Och du kan få småsneda blickar när du ska äta lunch.

Dagens tips.

Mandarin med kanel är gott.
Mandarin med kanel och socker är gott.
Mandarin med kanel och salt är inte särskilt gott.

Salt och socker är förvillande lika. Dock inte till smaken.

Här borde det väl vara nåt pretto-citat men jag hittade inget och jag vill sova.

Idag har jag blivit hunsad och idiotförklarad. Och samtidigt är människan som hunsade och idiotförklarade mig inte direkt otrevlig så man kan inte ogilla henne och ha rätten på sin sida. Klurigt.

Jag lever förresten i förnekelse om att jag haft ont i armbågarna i typ en vecka. Frågar någon så kommer jag knappt erkänna det. Funtar på att rota fram mina gamla stödbandage. Det vore najs för de hjälpte faktiskt, om inte annat när man behövde ett samtalsämne. Och vill man spexa till det på casual friday kan man ju sätta dem utanpå kavajen.

Cheers.

Saker som får mig ur koman innan jag kommer till jobbet.

The Coral - Bill McCai


Och ändå är texten allt annat än munter...

Bartlet for president!

Om någon undrar varför jag varit lika asocial som en vresig gammal ko den senaste veckan så finnes svaret ovan. Mer exakt säsong sex. Dessförinnan säsong fem.