Idag på pendeln hem satt jag i samma "sexa" som typ fem brains.
En kille satt och vände och vred på en Rubiks kub och grym var han också. Vem fan har det som tågsysselsättning liksom?
En gubbe satt och läste en bok och gjorde små anteckningar i marginalen, små frågetecken här och där och en och annan understrykning av ord i texten. Helt enkelt ett jävligt avancerat sätt att läsa.
Sen satt det två män i sina bästa år (dvs de som kommer efter övre medelåldern men innan pensionen) med allvarliga uppsyner och förde en konversation om säkerligen allvarliga ting.
Slutligen satt där en nörd (jo men han var det), med gamnacke och hela kittet och såg ut som han arbetade med att lösa typ Enigmakoden (om det nu inte vore knäckt liksom). Svär att han var geni, han verkade lagom asocial och dessutom kramade han en gammal Metro för glatta livet.
Den sjätte och därmed sista människan i den "sexan" var en blond brud som ägnade en oproportionerligt stor uppmärksamhet åt att pilla bort ett flagnande nagellack. Alltså jag.
Jag kände mig som den udda grejen som skulle bort, precis som med Magnus Häremstam i "Fem myror är fler än fyra elefanter".
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment