Folk tränar som galningar. Alla gör det. Tröttsamt som fan. Pratade med Emp på telefon häromdagen. Till sist häver människan ur sig "nä nu tror jag att jag ska ut och springa". Taskigt sagt. Jag hejdade mig lite i min rörelse och betraktade mig själv - en hand nerkörd i ett påskägg fullt med godis, munnen redan ockuperad med den handfull jag nyss tryckt in. She ruined all the fun! Ut och springa... Jag säger då det.
Jag kommer aldrig motiveras till träning med typ utseende eller hälsa. Fan, ett par trivselkilon är ju rätt mysigt och värmer bra på väg hem från nattbussen. Och hälsosamt är tråkigt - jag kommer ändå aldrig lyckas om jag inte blir nykterist och det blir jag inte. Kort sagt krävs en annan motivation - coolhet.
Eftersom jag givetvis vill vara den coolaste katten i den här förortsavkroken så behövs en del uppoffringar. Det är jävligt ocoolt att gå på bussen och flåsa som en StBernhard. Tyvärr gör jag detta varje morgon. Alternativen är att
1, Gå tidigare hemifrån och inte springa till bussen.
2, Träna så jag får kondis och kan springa utan att flåsa som ett djur när jag väl kommit på bussen.
Som den tidsoptimist jag är är nummer 1 omöjlig. Kvar återstår 2. Which brings us to the fact att jag cyklat över 3 mil den här påskhelgen.
Toodeloo.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment