The Cure på Hovet ikväll - en maratonkonsert utan motstycke. TRE timmar stod de på scen. TRE! Helt galet. Var lite segt på mitten (typ den timmen i mitten där) men på slutet stod de för ett grandiost uppsving och blev inropade igen tre eller fyra gånger. Helt galet. Var rätt tacksam för våra sittplatser ändå, att stå så länge hade varit, eh, hopplöst. Men fab fab fab ändå.
Stort minus för att de hade skitful merch. Haha, det var nåt fyllo som blev lack på mig för att jag rackade ner på deras merch. "Men vafaaaan ska man göra då om man vill ha en tröja?" Köp en ful då men säg inte att den är snygg! En tröja var något snygg och den köpte jag av en av alla de där merchkrängarna som alltid står utanför efter varje konsert och kränger tischor för hundra spänn som ser likadana ut som de där inne men sitter bättre och kostar mindre än hälften så mycket. Mamma var väl inte så jäklarns exalterad av den men jag diggar :)
Förresten så verkade det som att dom hade bussat dit polacker. Fulla polacker dessutom. Hej och hå alltså. Publiken i sin helhet var nog den osexigast och ocoolaste någonsin. Alla 80-talets emos hade vuxit upp och blivit trista förortsmorsor och dito farsor och verkade försöka leva om sin ungdoms dagar i fulare kläder men med en jävla massa alkohol. Åh vad mycket motbjudande folk. Och i motsats till alla dessa tragiska uppsyner kom dagens emos. Generationskamp bannimej! (De yngre vann på sina vida bättre looks)
Nästa konsert: Kaizers Orchestra. Måsta klira biljetter!
Cheers.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment