Bastandet till trots är jag fortfarande inte finsk.

Idag fick jag ett brev från CSN; "CSN beslutar att du får studiebidrag för gymnasiestudier läsåret 2007/2008." Jo men det var ju bra. En liten petitess bara; jag studerar inte på gymnasiet. Det är såhär det blir när man börjar ett år tidigare antar jag. Skattebetalarna kan dock gott få behålla de tusenlapparna och bidragsfusk är liksom inte min grej. Saken är den att jag måste överklaga beslutet skriftligt. Tack så jävla mycket. Skicka en massa papper och skit bara för att jag inte vill ha bidrag. Det är en riktigt liten bidragshåla till land vi lever i.

Jag tog mig en sväng in i bastun ikväll. Innan jag begav mig in där ville jag dock hitta någon form av lektyr, helst lättsam eftersom jag var trött i huvudet. Mitt letande resulterade i "Till världskapitalismens försvar" av Johan Norberg som jag påbörjade för en evighet sen men som jag verkar ha en viss svårighet att avsluta. Den är bra, det är den, men all statistik gör den mer lämpad att ta i etapper. Konstateras kan dock att det nog inte var vad jag tänkt mig när jag påbörjade min lektyrjakt.

Jag är förresten stolt över mig själv. Imorse hittade jag inte mina nycklar och fick förlita mig på att bror var hemma när jag kom hem. Nu alldeles nyss letade jag utan framgång. Till slut stod jag där med den klassiska frågan "Var la du dem sist?" i huvudet. Jag tror att om man skulle göra en liten empirisk undersökning över hur många gånger den frågan hjälper en så skulle det bli ett ganska nedslående resultat. Men inte denna gång. Genom lite metodiskt tänkande snokade jag upp mina nycklar. Succé.

Från och med nu kommer jag gå upp kl sex på vardagar. Det är riktigt oskönt. Därför borde jag ha somnat för en timme eller två sen men så är ju uppenbarligen inte fallet. Jag tänkte nu göra det bästa av situationen genom att lägga ifrån mig datorn och krypa ner under täcket.

Cheers and good night.

Working 9 to 5. Eh.

Idag har jag avklarat min första dag på mitt nya jobb. Skrivit avtal och lärt mig nya saker. Det gick bra. Fast jag är opepp. Tills jag kom på att jag faktiskt tjänar pengar. Nu känns det lite bättre. Jag kommer bli en kontorsnisse med trista kläder. Pepp. Eh.

Fuck you I am from Stockholm

Jag är en av alla de där människorna som stör mig på andra människor som inte kan åka rulltrappa. Alltså de människor som inte fattar att man står på höger sida och lämnar plats till de som vill gå till vänster. Oftast har jag dock överseende med detta, jag menar, det är ju faktiskt jobbigt att gå i rulltrappan så får man en anledning kan man ju stanna. Om man nu inte har bråttom.

Idag hade jag bråttom för jag skulle träffa min käre far och var sen. I rulltrappan på väg upp från Sergelgången mot NK blockeras rulltrappan av två fjortisar i sådana där enorma jackor. Följande utspelar sig:

Fjortisarna ser att jag kommer bakom och att jag vill komma förbi. De vänder sig ändå om och står kvar.
Jag: Ursäkta!
Fjortis i min väg: Asså det finns trappor!
Jag (som lyckas passera då hon ändå flyttat på sig): Ja, och man står till höger i rulltrappor. Välkommen till Stockholm!

Hon blev uppenbart förnärmad men hann inte komma med något svar. Det kändes bra. Att hon säkert också var stockholmare skiter jag i.

And when you want to live, how do you start, where do you go, who do you need to know?

Jag sitter och myser i min säng. Det är ganska skönt att ha en varm dator i knät och sockor på tossorna, då fryser man inte som om man vore klädlös på Nordpolen. Idag har jag gjort hemskt lite och det har varit galet skönt. Sista dagen i frihet... eller sista dagen i ofrihet? Imorrn börjar jag jobba. Om de nu inte sparkar ut mig första dagen. Det kan man ju faktiskt aldrig veta.

Var i alla fall en sväng till stallet och red. Blev sen till min buss så då tänkte jag att jag går till en busshållplats som ligger fem minuter längre bort - därifrån gick en annan buss tio minuter senare och jag skulle ändå hinna med mitt tåg. Kort sagt kunde jag alltså gå fem minuter senare. Tio minuter senare var jag fortfarande kvar hemma och insåg att jag inte skulle hinna med den bussen heller. Då kom jag på att jag kunde gå direkt till tåget, vilket visserligen tar tjugo minuter men då kunde jag gå ytterligare fem minuter senare. Tio minuter senare var jag fortfarande hemma och fick springa till tåget i regnet. Fy fan vad jag kan vara tröttsamt tidsoptimistisk.

Ridandet gick dåligt enligt mig och bra enligt min ridlärare. Så kan det vara. I framtiden är jag dock tvingad att byta tid för att jag inte kommer hinna till den jag har nu när jag väl börjat jobba. Min nya tid? Kl sju. På fredagar. I Upplands Väsby. Fy i helvete vilket neråttjack. Pappa hoppades att det skulle ha begränsande effekter på vad han kallade "mitt osunda leverne". Heh. Keep hoping daddy-o.

Imorse försov jag förresten min käre darling. Han vaknade en halv timme efter att han börjat i fel kommun. Tre larm lyckades vi missa. Rackarns osis.

Nu ska jag... kika tv? Fan, skulle ju kolla Walk the line på Canal+ men nu är det 40 min sen den började. Kanske lika bra att jag missade den, borde sova istället. Funtar på att basta lite. Då brukar man bli skittrött. Eller så går jag och lägger mig. Det kan också ha den effekten, att man blir trött alltså. Dock alldeles för sällan.

Morrissey äger mina rubriker.

Toodeloo.

Partistämman - stämmobankett.

Som så många andra gånger finns det annat som jag borde göra istället för att sitta här. Well. Snart så.

Den moderata partistämman är över. Det är lite tråkigt. Det har varit trevligt att skrota runt i Gävle, lyssna på spännande och intressanta (och ibland skittråkiga) politiska debatter, träffa en massa trevligt folk och annat sånt som vi roat oss med, Emp och jag. Rent politiskt finns det anledning att vara besviken, det kan jag inte hymla med. Vi kvinnor behöver visst fortfarande särbehandlas, kyrkan och staten ska tydligen inte åtskiljas helt och arbetsrätten ligger kvar. Mer glädjande var dock omregleringen (avreglering vore att ljuga) av spelmonopolet och framförallt; könsneutral äktenskapslagstiftning.

I lördags var det stämmobankett vilket var en särdeles trevlig tillställning. Middagen var riktigt god och jag hade en underhållande bordsherre. Ovanpå det en Ulf Adelsohn i högform, en symfoniorkester (eh) och fyrverkerier. Efter middagen var det dags för dans, min bordsherre var snabb att bjuda upp och sen blev jag och de flesta andra också kvar på dansgolvet. Jag skulle kunna ägna mig åt namedropping här men det ligger inte för mig ;) Det kan dock konstateras att statsråden stod som spön i backen. Priset som partygladaste ministern tog biståndsministern hem med hästlängder.

Innan banketten avverkades för i övrigt tre fördrinkar och när butiken stängde i Lärkerol Arena blev det också ett antal efterfester på hotellet. Tack vare vintertiden fanns det dessutom rum för en timme extra fest. Inte fel. Somnade gjorde jag nånstans vid sex-sju för att sedan gå upp kl nio^^

Nu fan har jag bråttom. Rackarns. Cheers.

Socialpolitisk debatt i stämmolokalen

Ny dag, samma stämmolokal. Debatten om sjukvård och social politik är i full gång även om många av platserna gapar tomma till förmån för lunch. Hittills har debatten fokuserat kring frågan om det könsneutrala äktenskapet, med vissa avbrott för sjukvården. För mig är ställningstagandet i den frågan en självklarhet, kärlek är kärlek och varför ska man då ha en särskild lagstiftning för vissa?

Hittils har bl.a. utskottordförande Kristina Axén Olin, Anna Kinberg Batra och Tomas Tobé varit uppe och talat för det könsneutrala äktenskapet. Den sistnämndes vädjan att en dag få gifta sig satt där den skulle hos åtminstone mig. Detta är inte en symbolisk fråga, vilket somliga vill göra den till. Det är en högst reell fråga, för hela Sverige men framförallt för de homosexuella - alla de som längtar efter ett riktigt och värdigt bevis för sin kärlek istället för en särbehandling.

Hoppet står till ombuden. Uppdatering kommer om en timme eller två när debatten är avslutad.

Direktrapport från stämman

Sitter i stämmolokalen och lyssnar på sluttampen av miljödebatten. Miljöpartiet har fått rejäl konkurrens - de är inte längre de enda med miljöengagemang. Dagen har spenderats här i stämmolokalen och i MUF:s monter precis utanför.

Våra sängar på hotellet har en sådan där funktion så att man kan höja och sänka huvud- och/eller fotänden med en fjärrkontroll. Mr Skywalker och the Menace har mycket roligt med våra sängar. Majoriteten av tiden är jag och Emp måttligt roade. Eh.

Har fått två jobb nu, sa nej til ett och börjar på tisdag. Jävlar vad bra :) Jobben kommer!

Blev intervjuad av P3 om det nya MUF också. Fick totalpanik och hjärnstillestånd men sen igck det ändå rätt bra, åtminstone enligt MUF:s pressekreterare. Eller så hade han inte hjärta att säga annat.

Cheers.

I admit it, I have a thing for Morrissey...

Why do I smile
At people who I'd much rather kick in the eye ?
I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now
"You've been in the house too long" she said
And I (naturally) fled
In my life
Why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

När det är min tur tror jag att jag föredrar akrobater.

Kikade tv och det var nåt med begravningar och då kom jag att tänka på en sak vår guide i Kina berättade.

I Kina är det status om många kommer på ens begravning men, well, SÅ kul är ju inte begravningar att folk frivilligt vallfärdar för sitt egna nöjes skull (om man nu inte har suspekta böjelser för gråtande människor etc. etc.).

För att komma runt hela rätt-trist-med-begravning-grejen så har de fiffiga kinesiska begravningsentreprenörerna kommit på en genväg; de erbjuder strippor! Strippor på begravningen = mer folk= mer status. Det är makabert men ganska roligt. Tihi. Det bästa är att folk faktiskt nappar. Kineserna har ganska roliga saker för sig ändå.

Sixteen, clumsy and shy, that's the story of my life.

För tillfället shufflar sig Winamp igenom 7 st Smiths-album. Det är jättebra. Inte bara en låt eller två utan i princip alla låtar är bra eller jättebra. Fabulous som vi också kallar det. Jag är en total sucker för Morrisseys röst, I just love it. Och texterna, oh texterna. <3

Sökes: Tjockbord och en villig med schäslong.

Ikväll kom min älskade sambo förbi en sväng. Vi pratade om det ena och det tredje och det var väldigt trevligt. Jag tycker hemskt mycket om min sambo, det är en sannerligen redig kvinna. Snart ska hon flytta också, jag har erbjudit mig mina massiva muskler som hjälp vid flyttandet.

Kvällens citat blev också detta inläggs rubrik. Det blir nog schysst inredning i den lägenheten, ett tjockbord låter ju väldigt lovande.

Drama, oh the drama

Normalt sett är jag inte så mycket dramaqueen men ibland, när det legat och pyrt ett tag kan jag få lite sådana tendenser, jag tror det har med humöret att göra. Alkohol kan väl pitcha in lite också om jag ska vara riktigt ärlig. Igår var jag dramaqueen, oh yes, twice actually. På det hela taget var det en händelserik kväll - den började med inflyttningsfest hos Muffin och fortsatte för min del på Soundclash på Hot Company där darling uppehöll sig.

Jag hann bl.a.:
- dricka för mycket hos Muffin
- få en huvudvärk som var helt sjuk
- få Cola spilld över min vita klänning
- få bort fläckarna nästan på direkten
- ändå vara jättearg på Muffin som spillt
- försöka stoppa fingrarna i halsen
- inse att jag aldrig kommer kunna bli bulimiker
- garva hejdlöst åt min bulimi-oförmåga med Ed-O och le Jimp
- dra utan att säga hejdå till Muffin eftersom jag fortfarande var arg (*dramaqueen*)
- köa till naglo med Ed-O och le Jimp
- ge upp på naglo
- bli av med huvudvärken
- ta mig in gratis på soundclash
- dansa med darling till den mest bisarra musikblandningen ever
- tro att jag tappat 500 kr
- skälla ut darling och Flög för att de glömt min väska på BK
- hämta väskan
- skrika okvädesord till darling och Flög (*dramaqueen*)
- storma iväg, extremt upprörd (*dramaqueen*)
- förlåta dem båda
- ta med dem båda hem
- hitta mina 500 kr i min behå

Dessutom bestod min inflyttningspresent i en växt med ögon.. Min seriösa sida är också min latsida.

Cheers.

Facebook reveals itself

Jag addade just en application på Facebook som heter Friendswheel som visar hur alla ens vänner hänger ihop - alla polare i en ring och sen streck mellan dem som känner varandra. Mitt umgänge är ganska klart uppdelat i tre grupper - MUF, Sollentuna och Täby. Hela cirkeln går i regnbågens färger. Är det en slump att nästan hela MUF-sektionen är blå?

These nights of booze catch up with you and that is an actual fact

Igår hade jag och darling svullkväll deluxe. Alla våra missbruk (ostbollar, Polly, cola och Ben&Jerry's) var inhandlade och klara. Filmen (Dumplings) var dock något av en besvikelse. Fattade inte riktigt grejen. Mys var det iaf att bara umgås med honom. Kändes som en evighet eftersom jag kom dit redan vid fem istället för vid nio som det brukar bli. Me like.

Var på Fryshuset en sväng ikväll på infomöte.. i tre timmar. Kul. Eller nåt. Intressant åtminstone. Jävligt god mat och kladdkaka. Sen kilade jag till en polare och drack ett glas vin eller tre. Också trevligt. Kom hem för en stund sen. Saknar darling.

Dagens fundering var och är: hur svårt är det att åka kollektivt EGENTLIGEN? Alla människor med körkort och värdighet verkar tycka att det är det krångligaste ever. Först fick jag förklara för min kära nämndordförande (som är ett riktigt sweetheart, she is - really), vilken tunnelbanelinje hon skulle ta och grejer och sen fick jag halvt hjälpa en politikertant från Gullmars till Östermalm-nånstans där hon bodde. SÅ knepigt är det inte. Det finns kartor ju.

Förresten kan jag meddela att det är lite awkward att få (och förväntas besvara) frågan "är sexiga underkläder viktiga?" i sällskap med ett par politrucker och några rektorer på 50-60+. Om någon nu trott något annat.

Innan Fryshuset var jag förresten en sväng till Muffins nya lägenhet i Hammarby sjöstad (bör uttalas lite snobbigt). Den var fin, det var den verkligen. Lite omöblerad men med trevlig rumskompis. Godkänt med beröm.

Ruby ruby ruby. Gissa vilken låt jag lyssnar på. Och den som spikar rubrik-citatet utan att tjuvkika får en kram.

Toodeloo.

The hush-hush-clause

Ojojoj. Ellen DeGeneres pratar om att det faktum att hon är gay i sin talkshow och om när hon kom ut. Är ryktet om en prata-inte-om-gay-saker-klausul osann? Intressant är i och för sig att ordet gay bara nämndes bara en gång. Well. Det är en början.

Blått vs röd-grönt

Citat från den direktsända partiledardebatten från plenissalen. Reservation för måttliga felaktigheter.

"Alla de som röstade på vänsterpartiet måste ha räknat med att de inte skulle få nåt inflytande och därför låtit gå och kastat bort sin röst. Allt annat är helt otänkbart."
Fredrik Reinfeldt

"Lars Ohly borde lära sig skillnaden mellan miljoner och miljarder. Det är en bra utgångspunkt när man gör en budget."
Maud Olofsson

"Läser man emellan raderna i er budget ser man spår av djävulen."
Mona Sahlin

Fan vad Maud spöar Ohly just nu. Kick-ass. Och Björklund var kanon mot Ohly han med.

Two down, one to go

Idag klirade jag halkkörningen för körkortet. Det var faktiskt riktigt jäkla roligt :D Slira, sladda, gasa och tvärbromsa. Skoj. Jag och han som jag delade bil med satsade på att sladda runt så mycket det gick. Ganska framgångsrikt faktiskt, ett och ett halvt varv dög helt klart. Nu ska man bara boka uppkörning och klara det. Piece of nothing... Eh...

Good morning, time to rise and shine

Jag hatar när folk ringer när man ligger och sover, eller när man praktiskt taget gör det. Förvirringen blir alltid total, man har inte en suck att uppfatta vem det är och ens vanligtvis så intelligenta svar är utbytta mot hesa, förvirrade viskningar. Oh joy. Trots detta inleder jag morgonen med att vara ganska nöjd med mig själv. Inte för att man ska ropa hej innan man är över pölen, men ändå. Dessutom gick jag upp innan kl nio idag. Poäng på den alltså!

Min mor i sitt esse

Så jävla bussigt, skulle väcka mamma i natt bara för att säga att jag kommit hem. Hennes första kommentar? "Du stinker sprit." Schysst. Kände mig inte alls som en alkis. Idag förtydligade hon att jag luktat som en gammal Xerox-kopia. De luktade tydligen sprit. What a loving mother.

Ursäkt utfärdas för i övrigt för den ostiga rubriken på förra inlägget. Klockan var ändå halv fem. It sure aint easy being cheesy.

Cheers.

Ring Anticimex, partymyran måste dödas.

Jag är semipank och jag kan inte sluta spendera pengar - gå ut på krogen ni vet. Fuck it, som vi säger i branschen.

Igår käkade jag middag med darling och tre tjejer från vår gamla klass som vi umgåtts en massa med de tre senaste åren. De är fabulous alla tre och det var jättetrevligt. Sen drog vi till en bar och slutligen till Hemma hos innan det blev nattbuss hem för mig och darling. Så mysigt. Det är ju bara det där att det bästa på hela kvällen är att komma hem.. Är jag sniken som vill ha min darling för mig själv lite? Hm... Kanske. But he's so cute, so so cute.

Idag har jag varit på endagsutbildning, MUF, praktsalen. Tre talare, galet intressant alltihop. Hade jag inte varit onykter hade jag skrivit något intelligent här.

Ikväll var det först 40-årsfest för Sollentuna (m):s pol.sek. Trevligt, mycket trevligt. Sen drog Jimp och Ed-O till Naglo, jag och Emp drog dit så småningom efter en liten omväg till CK där vi hämtade upp the Menace m.fl. Trevligt kväll på Naglo, dock hade de ny vakt IGEN (de ger sig aldrig) som inte kände oss så det krävdes hans chef innan vi fick komma in. Pucko. Stad i ljus var as fabulous as ever.

Imorrn ska jag upp i hyfsad tid och kika Stockholm Open-finaler. Pepp. Sova nu kanske. Förresten har jag just fyllekäkat den fjärdedel av ett Ben & Jerry's Phishfood som jag hittade i frysen. Upprörande nog hittade jag bara tre fiskar. Dang it. Men gott var det ändå.

Oui, c'est tout, je suis fatiguée. Au revoir et bon nuit mes amies.

Jag är en vandrande sanitär olägenhet... tillfälligtvis.

Igår när jag satt på nattbussen och borrade ner hela mig i min jättehalsduk slogs jag av det faktum att det var en allt annat än angenäm upplevelse. Halsduken luktar nämligen ungefär som min studentmössa. Efter att ha åkt flak luktar min studentmössa hyfsat illa - det är en sötaktig lukt orsakad av stora mängder cider. Det intressanta är nu alltså att min halsduk luktar likadant. Jag vet dock anledningen; Naglo har ingen garderob. Förljaktligen har jag ofta på mig halsduken även på "dansgolvet" och jag kan dra mig till minnes att åtminstone de tre senaste gångerna har jag spillt vin på den. Tvättmaskinen nästa.

Upptäckte förresten alldeles nyss att min stickade klänning (som också börjar bli i behov av tvätt) ska HANDTVÄTTAS! Detta bara för att det råkar vara 80% lammull! WTF? Vem gör sånt? Vem orkar? Jävla helvetes finlir.

Fram och tillbaka på tolv timmar.

Idag har jag varit för trött för att ha ångest över det faktum att jag är arbetslös och totalt överflödig i samhället.

Anledningen till tröttheten var att jag igår vid halv tolv tyckte att det var en kalasidé att dra till Baba Sonic och träffa Muffin.
- Vid ett, när jag sprungit in i en massa gamla kompisar var det en fantastisk idé.
- Vid halv tre när jag dansade med Luke på Naglo var det också en fantastisk idé.
- Vid kvart över tre när jag missat min nattbuss var det en dålig idé.
- Vid tjugo över fem när jag väntade på bussen vid Danderyd var det en kass idé.
- Vid kvart i sex när jag fick gå tjugo minuter från bussen och det var skitkallt var det en urkass idé.
- Vid halv elva när jag vaknade och fortfarande kände mig packad var det en sådär idé.
- Vid tolv när jag vaknade på riktigt var det fortfarande en sådär idé.
- Vid ett, när jag fått mig lite mat, var det återigen en fantastisk idé.


Cheers.

Dagens (och gårdagens) bedrövelse

Jag är i sorg. Det kanske låter väldigt allvarligt och det är bra för det ÄR väldigt allvarligt. Igår var jag med Muffin på Baba Sonic. För att vara säker på att få mig lite Strokes till livs tog jag saken i egna händer och gick för att vråla det till DJ:n. Problemet var bara att när jag lutade mig framåt fastnade mitt fina fina guldgitarr-halsband mellan min alkoholstinna kropp och ett bord. Katastrofen var, och är, ett faktum. Gitarren är numera i två bitar. DET, gott folk, är en bit för mycket.

Även om jag och halsbandet inte varit bekanta så länge så har vi hunnit umgås mycket. Det är så fantastiskt att det fått hänga med nästan varje dag. Men nu. I två delar är den svår att få med sig i en kedja runt halsen. Jag tänkte försöka smälta ihop den men i nyktert tillstånd ser jag nu att den inte är i metall utan något annat suspekt material. Jag sätter mitt hopp till Karlssons klister men det är inte mycket till hopp. Lite hopp sätter jag också till Emma Loca där jag köpte det men eftersom det bara fanns typ 2 exemplar är det också ett väldigt litet hopp.

Det ligger här framför mig och om man lägger bitarna bredvid varandra och kisar ser det nästan helt ut igen. Tyvärr är det svårare att ignorera att ena halvan ligger kvar på bordet efter att man satt på sig halsbandet. Buhu :'( Landssorg idag. I-landssorg.

Eller så blir jag jävligt bra på att skriva med tårna.

Min bror har haft problem med sina armbågar i en halv evighet. Problemen orsakades bl.a. för att han satt för mycket vid datorn och nu verkar de aldrig vilja ordna upp sig (eller så har han insett att det är det goda livet att slippa släpa möbler och gräva i trädgården).

Well. Jag har börjat få domningar i underarmarna och ut i fingrarna. Dessutom har jag börjat få ont, en smärta som strålar från armbågen ner mot handen. Min främsta misstanke är att en nerv (en i varje arm, mest höger dock) har kommit i kläm - smärtan känns igen från alla gånger man slagit i armbågen. Kort sagt borde jag sluta sitta vid datorn. Nästa problem blir då att jag har ungefär lika mycket självdisciplin som Lars Ohly har charm. Datorn är för mig vad godis är för en fet unge. Oemotståndlig.

Är jag duktig bli det datoruppehåll nu. Den som lever får veta. Tystnad på det här stället är dock ett bra tecken.

Cheers.

Vad är kommunism?

En mödosam väg från kapitalism till kapitalism.

Igår lånade jag en bok på stadsbiblioteket som heter "Sovjetunionens roliga historia". Motsatt till vad man kan tro med den titeln så är det ingen pro-kommunistisk bok som förringar Stalins brott eller något liknande. Tvärtom. Den utgår istället från de roliga historier som viskades trogna vänner emellan, helst bortom KGB:s avlyssning, under Sovjettiden. Med dessa historier som utgångspunkt skildras sedan Sovjetunionens (och sedermera Rysslands) olika ledare och deras inflytande och därmed också landets historia. Resultatet är underhållande men ändå allvarsamt och framförallt lärorikt. Sovjetunionens historia i snabbform - bara 179 sidor (och då är boken ganska liten).

"-Vad är en kommunist?
-Någon som läst Marx och Lenin.
-Vad är en antikommunist?
-Någon som förstått Marx och Lenin."

Creds för boken går till författarna David Cesarini och Claes Ericson.

You don't apply to me anymore.

"Om homosexuella ska få gifta sig, kan man lika gott tillåta fårknullare att få gifta sig"

Och om det där är ett korrekt citat från Hank von Helvete slutar jag lyssna på Turbonegro. Jag är så trött på alla fördomsfulla homofober - kärlek är kärlek.

One down, two to go

Tjoho! Imorse klarade jag teoriprovet för körkortet! 61/65 - nu är det bara halkkörning och uppkörning kvar. Piece of nothing ;P Enda smolket i glädjebägaren är att jag kommer se ut som en rysk straffånge på körkortet men big whop, jag kommer vara glad om jag får ett körkort överhuvudtaget :D

När jag ändå hade tassarna i staden tog jag en vända till stadsbiblioteket. Jag älskar stadsbiblioteket, när jag kliver in där med alla böcker staplade i tre-fyra våningar längs väggarna och omges av den där speciella bibliotekstystnaden (den som bara störs av stolars rassel och sidor som bläddras), då blir jag glad och rofylld. Det är en fantastisk oas.

Allra bäst är historierummet - där är tystnaden som mest kompakt och där finns de mest intressanta böckerna. Dagens skörd blev fyra böcker, en om rasism i USA, en om judiska rebeller under andra världskriget, Dalai Lamas självbiografi och en bok om Sovjetunionen ur en regimkritisk men komisk synvinkel. Härligt!

Muffin har jag hunnit träffa också och ikväll kommer darling. Men nu ska jag upp till pappa och sen till stallet.

Cheers.

Reinfeldt vs Sahlin

Igår var det den första partiledardebatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Jag tycker inte att Reinfeldt gjorde en av sina bästa debatter - lite torrt, lite tradigt. Sahlin slog däremot alla bottenrekord.

För det första kunde hon inte komma med konkreta förslag - mest pinsamt uppenbart blev det när ämnet var skola & utbildning och hon bara pratade om att det var viktigt med "riktig kunskap, arbetsro och ingen mobbning". Hur detta skulle uppnås sas inte ett knyst från Sahlin. Utöver det dikterade hon upprepade gånger hur mycket hon älskade att betala skatt (hey, gör det du bara jag slipper) och att hon gladeligen ska höja skatten vid ett ev. maktskifte 2010.

För det andra så var Sahlin en mycket sämre retoriker än jag faktiskt trott. Hon var erbarmligt mesig, rörig och vissa gånger hade jag vissa svårigheter att klura ut vad hon menade. Bottennapp. Klart bottennapp. Enligt undersökningarna som SVT/DN/SvD/Expressen vann Reinfeldt, Sossebladet visade dock färg, där vann Sahlin (sista jag kikade iaf). Jag förstår inte hur Sverige hade tänkt ha Mona som statsminister. Helt obegripligt.

Två mindre förtydliganden

Första förtydligande: Anledningen till lekarna i skogen m.m. (som jag skrev om i förra inlägget) var att min 6-årige systerson är tillfällig inneboende hos oss. När jag vaknade vid 14-snåret var huset tomt men jag klädde min trötta kropp för lek och mötte bror och systerson i lekparken. Efter lite fotboll och lek i skogen gick vi hemåt igen. Sockervadden tog vi lite senare. Gott.

Andra förtydligande: Märklin-tågen hade ingenting med sexåringen att göra, det var helt och hållet jag och min tjugoårige bror. Det är galet tufft med riktiga leksaker. Pokémon kan ju totalt ta sig. Märklin-järnvägen var från början min pappas och min farbrors som de hade när de var små. När jag och bror var små hade vi den uppställd på ett bord och så fanns det berg och träd och allt. Riktigt tufft. Tragiskt men sant började jag idag drömma mig bort till att fixa en ordentlig Märklin-värld med små stationer och allt. Sen såg jag framför mig hur jag skulle sitta hemma ensam en fredagkväll och putsa på mina tåg när jag var 25 och då kändes idén mindre lockande. Men coolt vore det ändå. Lite.

Hej gubbjävel, har ditt skrev träffat mitt knä?

Efter stimkvällen igår var det nattbuss hemåt kl 04:15 som gällde. 05:10 väcks jag av busschauffören i Danderyd. Somna på nattbussen. Pepp. Vakna vid ändhållplatsen. Pepp. 05:22 var det bussen tillbaka, somnade även då men vaknade i tid. Den lilla omvägen till Danderyd innebar dock att jag slapp gå tjugo minuter hem för 05:47 gick första bussen till min del av skogen. Har inte bestämt mig än om det var en bra eller dålig omväg. Något omständig möjligtvis.

Kvällen började för i övrigt på Big Ben på Folkungagatan. Klientelet på Big Ben förde tankarna till en strandad finlandsfärja och allt obehag som kommer med det. Kvällens peak nåddes när en man i min fars ålder väste "Hjärtat, har du träffat Björn?". Tack men nej tack. Kvällen avslutades på Naglo. Mycket trevligare klientel.

Idag har dagen har spenderats med fotboll, lek i skogen, sockervadd och Märklin-tåg. Snart ska jag till Efe, måste duscha först. Pepp!

Cheers.

Emp slår till... för tredje gången

Emp har tydligen varit klyftig förut.. (Emp är tjej #1)

Musikkännaren stiger fram

Jag och Emp kikar runt på musik på min dator och lägger över på min gamla mp3 för henne att ta hem. Följande citat (från den ytterst musikkunniga Emp) yttras:

- "Jamen Clash, det kan jag ta, det låter bildat"
- "Vilket album då?"
- "Vilket känner jag igen?"
- "London Calling?"
- "Ja men det har jag sett på en tröja!"

Klockers.

And I impressed you not, well not a lot

Det här låten är så jävla bra så att det är galet. Den kan nog vara den bästa på deras andra album. Konserten kommer bli kick-ass. Ge mig november nu.

Mitt konto är en one way-street.

Två saker. För det första är det lite ledsen i ögat på att missa Perishers på Debaser Slussen ikväll. Eller missa och missa. Kunde väl ragga upp nåt sällskap men jag ska träffa darling och det prioriteras högre. Framförallt så känner jag mig dock pank. Jag ÄR inte pank men det tar bara emot att spendera ytterligare 150-200 spänn på konsert när jag just dumpade 700 i den sjön. Okej för att konserter är ungefär det bästa som finns men nu protesterar min plånbok. Framförallt som den vet att den skulle få öppna sig för en viss mängd alkohol också när den ändå höll på.. Ajaj, ingen konsert ikväll. Ingen nåd.

För det andra så har jag glömt att skriva att det finns en alldeles fabulous butik på Västerlånggatan 14 som heter Emma Loca. Ny favorit helt klart - både nytt och second hand och världens trevligaste tjej som jobbar där (jag tror hon äger den och gör i princip allt). Köpte en klänning och ett halsband där för några veckor sen som båda är fantastiska. Framförallt klänningen än så länge bor den dock i garderoben i väntan på stordåd. Vill gå tillbaka och köpa ett halsband till som var jättefint med körsbär (craaaaaaavings ;P) men ajaj igen, jag är en snål människa, egentligen sjukt snål för det kostar typ ingenting (149:-). Om någon känner för att ge mig en oktoberpresent så går det bra. Först till kvarn ;)

Jag borde kanske inte spenda allt jag har på alkohol och fika. Men det är ju så trevligt. Och konserter. Jag lovar att jag hade gått ikväll ändå om darling bara inte jobbat. Jag behöver ett jobb. Någonting måste ju komma in på kontot emellanåt och arvoden täcker inte mina utgifter. Tyvärr.

Cheers.

Lame-ass.

Pissråtta säger jag bara. Ståplats-biljetterna till the Cure är slut. Well. Vi har sittplats åtminstone. Man får väl hoppas att någon bryter benet och vill byta. Byteshandel nästa. Vi får åtminstone se dem. Alltid något.

Köpte Kaiser Chiefs när jag ändå höll på. Det är farligt det där med Internetbank. Hua. Ticnet tar alla mina pengar. Fast hälften ska iofs darling betala. Men ändå!

Men fortfarande - sittplatser! Come on! Finns det ett mer lamt sätt att se en konsert? Eh... nej! Fattar inte grejen. Fast å andra sidan kanske jag ser någonting isåfall.. Brukar ju annars vara kortast i hela jävla publiken och inte se så vansinnigt mycket. Men äääääändå. Jag vill STÅ. Kärring.

Nej jag är inte fyndig nog att komma på en rubrik.

Fan. Bror, du är sämst! Den nyfikne jäveln var ju tvungen att leta upp den här bloggen. TÖNT!

Middag i vår familj kan bli både det ena och det tredje.. Vi diskuterade lite kring Carnegie-affären varpå följande citat yttras; "Och då var han ju så nöjd det där Östkräket, eh, Östros."

Och NU bror blir du besviken för nu skriver jag inte mer. (Kommer inte ihåg det roliga längre)

En sak bara; har SSU bajsat ner ett rum? På riktigt? Det är faktiskt jävligt äckligt. Och ovärdigt. Högst ovärdigt.

Cheers.

Men åhh, bara 1200 låtar att välja mellan, dåligt!

Vad i helskottas järnspikar då! Tänkte lite glatt att jag skulle lägga in lite nya låtar på min iPod (eftersom de ~1200 låtar jag har inte är nog). Sätter i iPoden, öppnar iTunes, sjunger med i diverse Kaiser Chiefs-låtar och är en GLAD människa. Men iPoden VÄGRAR synka med iTunes! INTE glad människa numera! Vad gör jag för fel? Dumma dumma iPod. Den är i allvarlig onåd just nu.

God morgon världen!

Toodeloo. Klockan är inte ens halv elva och jag har varit vaken i mer än en halvtimme. I det här sammanhanget är dock vaken ett ganska relativt ord. Väckarklockan ringde vid tio i tio och jag insåg snart att det kändes övermänskligt att faktiskt gå upp ur sängen. Samtidigt kunde jag ju inte låta mig somna om. Kompromissen? Laptop i sängen...

10:15 får jag smset "S to the ömntuta" av min bror. Den jäveln insinuerar alltså att jag skulle ligga och sova kvart över tio en onsdag. I would never! (Ehh.) Han blev snart varse att jag var vaken när jag vrålade nåt oartikulerat. Sen dess har han nu trakasserat mig genom att prata mycket och högt, citera dåliga raptexter, tvinga mig att gå in på vissa facebooksidor samt förvägra mig telefonen. Kärring. Fast det sista han gjorde var att ge mig godissnöre. Frukosten klirad. Om jag inte ska ta de överblivna fiskbullar till frukost. Det vore la gott.

Well, dags att utföra stordåd. Och idag kommer Emp hem! Cheers.

Oh all the girls played mental games

(and all the guys were dressed the same)

Ikväll var jag med Muffin på Stampen och fick träffa lite människor som ogillar mig starkt. Det var oväntat trevligt. Sen spelades Juicebox av Strokes och så blev jag alldeles lycklig (och speedad) resten av kvällen. Det är svårt att förklara vad som händer i mig när jag hör musik som är så fantastisk. Allt annat försvinner, det känns bra rakt igenom, inget berör mig mer just då.

Ibland när jag lyssnar på typ Strokes eller Goo Goo Dolls eller Franz Ferdinand med andra människor kikar de lite finurligt på mig som om de inte blir riktigt kloka på mig. En person som lyssnade på just GGD med mig sa efter en liten stund; "Du ser så lycklig ut just nu". Huvudet på spiken, unge man. Få saker gör mig så rakt igenom lycklig som musik. Rätt musik på rätt plats kan rädda en dag, eller som idag - en kväll.

Liknande saker har hänt när jag pratar musik - har någon en gång fått mig att börja slutar jag aldrig. En person avbröt mig med orden "du älskar verkligen musik va?". Huvudet på spiken igen. När jag är som allra mest ledsen lyssnar jag på musik. När jag är glad lyssnar jag på musik (och blir ännu gladare). När jag vill vara för mig själv lyssnar jag på musik. När jag vill tänka och grubbla lyssnar jag på musik. Som sagt, huvudet på spiken; jag älskar musik.


(Och jag vet att darling kommer naila rubrik-quotet direkt, and I love you for that)

Ett matorienterat inlägg

Bäst ever är förresten att satsumas-(/mandarin/whateva)säsongen äntligen kommit. Jag älskar satsumas, så så gott. Har ätit typ 5 stycken bara idag. Minst lika många igår. Undrar om man kan få en satsumasöverdos? Lovar att rapportera om jag får en.

Åt dessutom Ben&Jerry's Chocolate Therapy för en stund sen. Darling köpte den häromdagen när han skulle hit men de bidde inte av att vi åt den. Mums helt klart. Kalla mig ensidig men jag dras faktiskt bara till Ben&Jerry's chokladglass. Chocolate Fudge Brownie, Phish Food och Fossil Fuel är alla väldigt väldigt goda. Vanilj och bär och grejor känns platt i den konkurrensen.

Är det förresten bara jag och darling som tänker oss Ben&Jerry's-fabriken som Willy Wonkas fabrik ungefär?

Natti.

Rapport från TV-soffan

Sitter och kikar på Babbens talkshow. Magnus Uggla är med. Jag har aldrig gillat den mannen av ren princip. Förrän nu. Jag gillar faktiskt hans nya låt, jag kan inte förneka det. Rolig är han visst också. Jag är mogen nog att kunna ändra mig. Jag GILLAR Magnus Uggla. Där har ni det gott folk.

Tänkte förresten sova tidigt men snart börjar Vita Huset. Kort sagt är jag körd på det idag med.

Efter en successfull recovery av mina ridkläder åkte jag till stallet. Etoile var smutsig som fan, fattar inte varför vita hästar alltid ska anstränga sig för att bli skitiga. Själva ridningen gick dock helt dugligt, åtminstone för att vara den hästen.

Väl hemma var det lite kalas för min styvmor som fyllde år. Efter tre bitar tårta hamnade jag i sockerkoma och lovade min systerson (som tydligen ska bo hos oss i helgen) att klira sockervadd med honom i helgen. Well. Har man en sockervaddsmaskin så har man förpliktelser. Som att förse barn med sockervadd.

Cheers.

Om MIN o t r o l i g a klantighet.

Snart är det nästan såpass att jag kan konkurrera med Johan om vem som är klantigast. Smidig är jag då inte; den senaste timmen har jag pendlat mellan desperation, panik, ilska, uppgivenhet och frustration.

I lördags svängde Oscar och jag förbi mamma för att jag var tvungen att hämta alla mina ridkläder som jag skulle komma att behöva idag. Jag la allt i bakluckan och fine fine. Sen när vi kom upp till pappa så hade byggjobbarna som jobbade på vår f.d. skorsten parkerat så att de blockerade vår uppfart. Jag gick ur bilen och bad dem flytta på sin bil lite tillfälligt så vi skulle komma in. Sen gick jag in i huset.

So. Någon som upptäckte en miss i den historien? Mja, jag upptäckte den först idag när jag skulle packa ihop ridkläderna. De låg ju kvar i bakluckan. I bilen. Som min styvmamma har inne i stan. Faaaaaaan.

Ovanpå allt gick det inte att få tag på styvmor. Därav paniken och desperationen. Hinna in till stan och sen ut till Lapplands Väsby. Hej o hå vad kul. DESSUTOM så hade jag glömt mina nycklar hos mamma så innan jag kunde åka nånstans alls måste jag gå dit och hämta dem och sen tillbaka till pappa för att låsa dörren. En halv fysisk omöjlighet.

Alla mina problem är dock lösta nu. Jag har cyklat och hämtat nycklarna. Styvmor svarade i telefonen och är nu på väg hem. Thank god. Men det får bli sms-biljett ner till Sollentuna station. Hua. Man kan inte få allt.

Strandsatt i skogen.

Min far bor ute i skogen. Det betyder att jag också gör det ungefär hälften av min tid. Det är ganska (läs: mycket) jobbigt när det kommer till kollektivtrafiken. I och för sig går bussarna rätt ofta dagtid på vardagar men det är en klen kompensation för att de går max två gånger per timme alla andra tider och slutar gå klockan ett på natten. KLOCKAN ETT! Vem fan är hemma då liksom?

Den situation jag försatt mig i just nu är något irriterande. Jag har inget busskort och måste ta mig till en tågstation för att köpa ett. Men! Inget busskort, ingen bussremsa; kort sagt kan jag inte ta bussen. Och den jävel som säger sms-biljett kan dö, jag gör det bara inte (som anledning tänker jag bara säga traumatiska barndomsminnen, sedär, nu vågar ingen tracka mig mer för att jag inte väljer det enkla alternativet).

Alternativet blir att dissa hela buss-grejen och damma av apostlahästarna Gud gav mig och GÅ till Häggviks station. Jävlar i mig vad jobbigt. Idioti! Det kommer ta typ en halvtimme. Så jävla jobbigt att mamma faktiskt jobbar numera. Damn it. Jag kan i och för sig high-jacka hennes cykel. Och få frisk luft. Det vore ett jävla kap. Så får det bli. Problem solved.

Btw, var på Friskis&Svettis idag. Jag som normalt föraktar Friskis&Svettis gjorde ett undantag som kom att straffa sig. Puls-pass i en fullknökad sal med ett gäng jävligt svettiga människor. Och jag som har koordination som en nyfödd kalv. Sammanfattningsvis: Offentlig förnedring iklädd tights. Yippi-ki-yay.


Cheers.