So prove me wrong.

Dagens rubrik på Expressens framsida är "Unik lista med 500 namn: rika och fattiga kändisar."

Hm. Den frågan man då måste ställa sig är; har Sverige ens 500 kändisar? Efter att ha kikat närmre på listan konstaterar jag att nej, det har vi inte. Vi kan leka quiz på det här. Upp med en hand alla som känner igen följande namn och kan säga vad han/hon pysslar med:

- Rolf Hammar
- Hans Runesson
- Stefan Borsch
- Åsa Linderborg

Inga händer uppe? Nä. Trodde just det.



(Rätta svar; Rolf Hammar är generalsekreterare för Vasaloppet, Hans Runesson är "känd" för "århundradets bild", Stefan Borsch är f.d. dansbandssångare och Åsa Linderborg är författare.)

Russinen ur kakan vi kallar budget-KF.

Nu i måndags hade jag jour och väldigt lite att göra. Den givna destinationen var därmed kommunens budgetfullmäktige-möte. Man skulle kunna tro att detta vore helt ointressant men jag satt faktiskt där i tre och en halv timme utan att bli särskilt uttråkad. En särskild eloge vill jag nu ge till oppositionen här i kommunen som höll mig minst sagt road med några av sina milt sagt intressanta förslag. Exklusivt för denna blogg har jag plockat russinen ur kakan:

- 500 000 kr till en "naturlekpark". Jag har ingen aning om vad som menas med en naturlekpark men med tanke på att det kostar ungefär 10 miljoner kr att anlägga en vanlig lekpark så kan man ju ana att det rör sig om ett staket och en herrans massa kottar ungefär.

- Pengar till att lära kommunens invånare om "eko-driving". Eh. Det känns ju som en väldigt bra sak att lägga skattepengar på. Inte.

- En permanent dansbana/utomhusscen i Edsbergsparken. Åh ja. Intresset lär vara.... ljummet?

Avslutningsvis vill jag ge ytterligare en eloge till den vänsterpartist som i ett anförande (eller om det var en replik) ang friskolor sa något i stil med följande:

"Vi bör ha mångfald även inom den kommunala skolan. Detta görs bäst genom att lägga över så mycket ansvar som möjligt till skolan; elever, lärare och rektorer."

Hm. Jag vet den ultimata formen av att lägga över ansvar till skolan själv. Det kallas friskolor.

Ett majoritetsrussin var annars BUN-ordförandens liknande av demografins påverkan på skolsystemet med "en orm som sväljer ett marsvin".


Tjingeling.

Jag är så jävla alternativ att jag bara vägrar ingå i kollektivet.

På Expressen.se står det "Svenska fans är vi allihopa". Nej det är vi inte. Vissa bryr sig inte. Till exempel jag. Jag bryr mig inte ett skit om att svenska herrlandslaget i fotboll klarat EM-kvalet. Herregud, folk hyllar som om det vore VM -94 när de klarat ett KVAL till EM! Wtf, de flesta lagen här i världen är liksom inte ens med! Jag blir galen - kunde vi inte ha förlorat så man sluppit all hysteri?

Efter jobbet skulle mamma och jag ta en vända och shoppa. Efter en stund höll jag på att bli allvarligt galen - så jävla mycket LJUD! När jag är trött blir jag väldigt överkänslig mot ljud (tangenterna plågar mig för tillfället till den grad att jag snart går härifrån) och all skränande och absolut urkass musik drev mig till regelrätt vansinne. Jag var SÅ jävla nära att köra ner galgen i halsen på närmsta expedit som straff för att de satt på musiken men jag lyckades avhålla mig från det med en stor ansträngning.

Den senaste veckan har jag f ö i använt uttrycket "Åh, kära hjärtanes" på fullaste allvar. Endast Nasse (i Nalle Puh) och tanter över 70 barre använder det uttrycket. Eftersom jag inte är en räddhågsen liten tecknad gris så återstår bara det senare alternativet. Därmed åldrades jag just ungefär 50 år. Yippee-ki-yay.

Cheers.

It's just craaaazy

Galet koordinerad sydkoreansk dans. Bisarrast är de blonda (?) koreanerna i rosa och silver. Say whaaaat liksom.

Vit helg, vit vecka (and it aint even snowing)

Det ser ut som att den här helgen blir en vit helg och därmed blir den här veckan en vit vecka. Jag fnurlade lite på det där och kom fram till att det nog är den första vita helgen/veckan sen.... mars? Något åt det hållet. Min lever gör back-flips och river demonstrativt brevet om strejkvarslande.

Who'd want to be men of the people when there is people like you?

Asså. Den senaste tiden har min blogg varit mer musikblogg än något annat och det är ju snitsigt i och för sig men nu har jag insett att det bara beror på att jag lider en viss avsaknad av ett liv. Typ. Jag menar, hur mycket händer om dagarna egentligen? Jag jobbar ju. Sen hem. Sen sova. Not much fun there förutom att jag såklart är en ständigt sprudlande och inspirerande människa. Heh.

Ikväll har jag iaf varit en sväng till Café 60 (oväntat, huh?) med Muffin. Det var trevligt, fast lite lätt svinkallt att sitta ute (ehh ja, helt oväntat det med när man sitter ute på typ Nordpolen i november) men med filtar och té funkade det ändå.

På tåget hem såg jag först en brud som gått i samma skola som jag för ett antal år sen. Hon såg ut som en 40-årig tant som klädde sig som en femåring. Jävligt bisarr blandning. Sucks to be her..

När jag satt där djupt inne i allt det svarta och stickade som ska föreställa mössa/halsduk så fick jag gott om tid att störa mig på en samling ungdomar (ja, dessa ungdomar!) som var allvarligt dräggiga och patetiska (ja, jag är en dryg människa, so sue me). Jag menar; vad är grejen med att stoppa in jeansen i strumporna? Killar; why why why? Tycker NÅGON att det är snyggt? Vem faaaaaan uppfann den jävla pseudotrenden? Och att spotta inne i tåget? Euw. Big fucking euw.

I alla fall, jag tyckte lite synd om helt samlingen får (ungdomarna alltså) och tänkte medlidsamt att de var inne i hemmafest-tiden (som iofs var en jävligt rolig tid) och då blir det lite dräggiga resor i kollektivtrafiken. När jag skulle kliva av var jag dock tvungen att forcera skocken för att komma ut. Mitt i allt stöter jag på en tjej från min högstadieklass. Alltså tillsammans med fårskallarna. Hm. Hon var den bruden som var mest poppis och coolast och snyggast. Vad hände liksom? Och var alla dessa drägg alltså snart 20 som hon? Eller gillar hon bara lammkött? I have no idea. Men det blir fan aldrig bra när man har sin storhetstid på högstadiet. Sucks to be her.

Hittade förresten ett schysst band när jag ändå var inne på MySpace: Tupelo Honeys. Bra, helt klart :) (Och där misslyckades jag med att hålla igen på musikbloggandet).

Cheers and good night.

Fräckt, fränt, coooolt.

Jag vet att en kille jag jobbar med pysslar med musik så jag googlade på hans namn. Fick lite napp. Han har visst spelat på Hultans rookie-scen. Fy fan vad coolt. Hittade deras My Space-sida också. Skitbra. Jättevackert, jättebra. Helt galet impad.

Namnet? Nä.. Jag är för hemlig ;)

Med risk för att bli tjatig... men den risken kan jag ta.

Hittade ett par klipp på Youtube från Kaiser Chiefs-konserten på Arenan. Även fast det är jävligt kass kvalité så märks det ju att det är en jävligt bra konsert. Lyssna bara på allsången! (Framförallt när det är ungefär 20 s kvar av den andra videon). Undvik dock att lyssna på den tondöva bruden som står alldeles för nära kameran.

Ja, jag är fortfarande arg på alla brainless recensenter som skrev att det var en dålig konsert. I had the bloody time of my life! Bara för att de stod längst bak, hatade och drack öl. Fuck-ups!





You agree with me, huh?

Someone's gonna need a hell of a lot of therapy in ten years.

Att umgås med min soon to be-sjuåriga systerson är stundtals väldigt underhållande. I söndags var han hemma hos oss med sin mor och hennes karl för att äta middag. Jag och han spenderade en del tid med att leka med min pappas (long story) badankor.

Systerson; "Nu har alla ankor fått glass utom Pappa Anka, han får en drink!"

Fy tusan vad jag garvade. Hahaha. Jag frågade min syster hur hon uppfostrat sin son. Fick inget tillfredsställande svar. Samma barn började förresten skåla redan vid typ 2-3 års ålder. Skadad 4 life!

Och så var det bilderna då....

Kaiser Chiefs.

Ett par saker till om konserten förresten:

1. Förbanden var skitbra. Vanligtvis brukar förband vara något man lider sig igenom men icke så den här gången. Både Figurines och Silversun Pickups står på listan att lyssnas närmre på. Dessutom hade SP galet snygg merch (Kaiser Chiefs med).

2. Publiken var det konstigaste och mest otippade jag varit med om. Allt från någon enstaka småknatte med tillhörande päron till tråkig kontorstant 50+ via någon vilsen hiphoppare och ett antal 40-taggare. Självklart uppblandat med poppare, poppare och åter poppare. Men ändå.

Tro inte allt du läser... Kaiser Chiefs ftw.

Trots att jag egentligen borde ligga i min säng eller åtminstone stå i duschen så sitter jag här. (Igen.) Jag måste bara reda ut det här med Kaiser Chiefs-konserten häromdagen. SvD (och tydligen även Aftonblaskan/Sossebladet) har gett dem kassa recensioner. Frågan jag och darling nyss ställde oss var; var de på samma konsert?

Enligt mig, som från början hade intentionen att stå långt bak men som fick allvarliga ryck i danstarmen redan efter 30 sekunder och därefter trängde mig fram till ungefär allra längst fram, var det en av de bästa konserterna jag varit på. Frontman Ricky Wilson är en entertainer av rang, han far som ett härke och leder allsång på ett sätt som skulle få Anders Lundin att blekna. Han är publikfriande på alla möjliga vis men det funkar. Det funkar verkligen. Han får med sig hela publiken på ett sätt som jag aldrig varit med om och pressar alla till att skrika lungorna ur sig. Ovanpå detta är ju musiken galant dansant och inte en kotte stod still där jag stod.

Hur man kan ge dåliga recensioner till en konsert där varje låt är en allsång och en dansorgie övergår mitt förstånd. Utöver Wilsons fabulösa performance (som gjorde att övriga bandet hamnade något i skymundan) så var the stagesetting skitsnygg och ljusshowen densamma. Det var show, men inte the Britney Spears-way utan the rock-way. Riktigt, riktigt bra.

Intimiteten som kom av att Arenan var avspärrad till halva sin kapacitet (p.g.a. få sålda biljetter) och det faktum att scenen var ovanligt låg (vilket gjorde att det mer kändes som en klubbspelning än en riktigt konsert) tror jag helt klart gynnade Kaiser Chiefs. Det var en mysig, rolig, härlig konsert.

SvD:s recension verkar grunda sig på att recensenten uppenbarligen inte gillar bandet och musiken från början och därför inte kan bedöma själva konserten. Och uppenbarligen måste samtliga som sågade konserten missat glädjen i den del av publiken där jag stod. Det var extremt lite gruffande trots att jag stod längst fram; folk dansade istället, dansade och var glada och sjöng med.

Ricky Wilson är probably the most talented frontman I've ever come across när det kommer till live-spelningar.

Bilder kommer inom ett par minuter.

I've seen Jesus!

Direktcitat från darling;
Och på den sjätte dagen arbetade Gud som ljudtekniker åt Kaiser Chiefs.

Come on hide your lovers underneath the covers

Egentligen borde jag föreviga mig själv med ett foto just nu. För första gången sen typ Koreakriget har jag lyckats gå och lägga mig före kl 23. Jag försökte hela min skolgång utan framgång men sen jag började jobba däremot så har jag blivit en riktig liten kvällstrött tristnisse med självdisciplin. Hua.

Jag har kommit på mig själv som en människa med extremt mycket inneboende aggressioner. Jag går INTE ihop med kollektivtrafiken i innerstan under rusningstrafik. Varje morgon ligger ett alldeles ruskigt fult ord på min tunga och med jämna mellanrum väser jag det för mig själv, givetvis fegt nedborrad i halsduken. Fy vad folk är jobbiga. Antingen segar alla sig så man inte kommer fram eller så blir man nedsprungen av någon sönderstressad nisse. Det värsta är att jag är ju likadan fast enligt alla andra. Vi förenas alltså i en kollektiv jobbighet. Jobbigt.

Arcade Fire var förresten lite av en besvikelse. Eller, det var ju bra men jag blev inte sådär alldeles uppfylld och lycklig som på Roskilde. Inte lika mäktigt kort sagt. Lite för liten arena maybe. Och sen stod vi långt fram och stundtals blev det för mycket gruff för min smak (och då är jag ändå den jävligaste konsertbesökaren ever). Jag tror jag börjar bli gammal.

Imorse fick jag verkligen bekräftat att sova, det gör jag bäst med darling. Han gör mig så lugn och trygg, jag somnar direkt när jag krupit ner i sängen och sover jättebra och är alldeles utvilad när jag vaknar. Det är rätt fint faktiskt.

Juste. Sova vid elva. Eller nåt. Jag ska bannimej upp kl sex imorrn. Det suger minst sagt.

Cheers.

The things that get you through the day

Imorgon är det dags att se Arcade Fire :D It's gonna be awesome!

A thousand other suckers will try to fill your shoes

Little pictures in my head
Turning inside out again
Cause fucking up takes practice
I feel I'm well rehearsed
Because the past is a bully and the futures even worse
You tell me what you fear cause I can feel it like a curse

Stop me if you think you've heard this one before

Generellt sett gillar jag inte MTV. Musiken är allt som oftast urkass och om man såg den där MTV-galan som de förgiftade rutan med nu i veckan så är väl övriga förklaringar överflödiga. En sak är dock bra med MTV och det är deras hemsida som jag hittade tack vare Popmorsans blogg. However, där finns det ett arkiv med en massa gamla musikvideor som man kan lägga i en liten bekväm spellista och sen bara njuta.

Min lista at the moment;
The Cure- Close To Me
The Strokes - You Only Live Once
Joy Division- Love Will Tear Us Apart
The Smiths - Stop Me If You Think You've Heard This One Before
The Smiths - Shoplifters of the World
The Smiths - Girlfriend In A Coma
The Smiths - How Soon Is Now?

Den sistnämnda är för i övrigt helt förstörd efter den där usla jävla covern som var vinjett till det inte alltför fantastiska programmet Förhäxad med världens sämsta specialeffekter som gick på trean för en evighet sen. Usch.

När jag såg You Only Live Once-videon återupplivades min crush på Julian Casablancas. Och kanske Nick Valensi också litegrann. Heh. Jag har förresten en crush på Morrissey också. Den där rösten alltså.. Jeese.

Tillskott på listan:

The Clash - London Calling
Franz Ferdinand - Walk Away

Cheers.

You put me in the magic position, darling.

Jissemig. Ikväll har varit en omständig men fabulous kväll. Eller morgon numera kanske. Först skulle jag till Muffin på hans sambos inflyttningsfest men fastnade på vägen hos min egen sambo och förade lite där med henne, en karl som kom att bli hennes samt Ballen och hennes karl.

Så småningom rörde vi på oss, jag tog med mig min Fata med tillhörande karl till Muffin. Väl där hade vi väldigt trevligt för att sedan så småningom ta oss till Ace (Mango). Fan vad mycket bra musik de spelade! Jag var alldeles impad. Shout Out Louds, Peter Bjorn and John, Cure, Arctic Monkeys, Strokes - allihop på samma kväll! Det är fan lycka i kubik. Roligt hade vi, helt klart.

Vid två-snåret var det dags för Naglo. Som vanligt var vakten ny och grinig men in kom vi. Vi stannade till "Stad i ljus" givetvis men jag var sorgligt ensam om att yla med i texten. Saknade Emp, Le Jimp, Ed-O och Mr Skywalker. Efter Naglo blev det Max och sen 7-11. Jag tryckte i mig ett stort paket Phishfood solo, jävla svullgris.

Efter nattbuss till Fata tog jag taxi hem och nu ligger jag här i sängen och är fortfarande klart oredig. Eller så hoppar tangenterna när jag ska trycka på dem. Varje mening har liksom skrivits tre gånger med olika stavningar.

Igår hängde jag med min darling. Vi åt middag i stan och hade det mys. På tåget hem lyssnade jag på Patrick Wolff och lutade mig mot darling och just då var jag så lycklig att jag var på vippen att börja grina. Fan vad fin han är, min darling. Alldeles otroligt. Lovar att vara cyniker igen i nästa inlägg. Just nu är jag dock fånigt kär. Trivs ganska bra med det. He's bloody amazing, I promise.

Hur fan blev klockan sex btw? Trist med tinnitus också. Dags att sova, helt klart.

Cheers.

'Cause I'm so clever, so clever and wise

Nämen asså jag hade inte så jävla mycket mission i det här inlägget, tänkte bara säga att Babyshambles faktiskt är riktigt riktigt bra. Shotter's Nation är den bästa känga alla Pete's kritiker någonsin kunnat få. Töntar. Nu ska Pete bara teama med Carl Bârat igen så är det fri och fröjd. Pete är ju så jävla cool btw.

Jobbet går förresten, tackar som frågar. Just går, inte bra, men det går. Ibland är det kaos, ibland är det rulla tummarna. Ungefär. Nu ikväll har jag förresten varit på en försvarsgård utan hästar. Och det där var visst en jääääävligt långsökt mening.

Cheers.