Bra kämpat gubbar!

Oh. Måste. sluta. blogga. mitt. i. natten.

Läste just igenom statsminister Reinfeldts regeringsförklaring. Okejdå, nästan hela bara. Eller kanske var det halva. Bra var det iallafall, den del jag läste alltså. Och igår var det alliansdagen med torgmöte på Norrmalmstorg. Det var också bra. Den gigantiska knallorange Allians-tröjan jag fick var dock mindre bra. Den var rent utav ful. Urful.

Idag har jag varit flitig som omväxling till att bara vara lat. Målat bordsunderrede, rensat övervuxna taggbuskar och passat barn. Barnet ifråga var min käre systerson och enligt min syster (hans mor) var jag efterlängtad. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför för jag anser mig inte vara någon direkt skojig barnvakt. Förmodligen är det väl för att jag är så tofflig. Glass? Okejdå. Singstar? Jag är på. Mat? Jag fixar. Monopol? Sign me up. The list goes on.

Best ever var förresten när 6-åringen i fråga hävde ur sig "Kom igen nu baby" för sig själv när han spelade tv-spel. Det var ett lika oväntat ord som "pimpa". Dagens ungdom alltså...

Efter barnvaktandet gästade jag Olovslunds fotbollsplan där Muffinsen dömde korpfotboll. Jag upptäckte snart hur extremt underhållande korpfotboll är. Underhållningsvärdet ligger inte i något fantastiskt spel (well duh) utan i hela konceptet. Gärna äldre, lätt överviktiga män i knickers (konstaterade att 50+arna måste vara de enda som minns att knickers ens existerar) och som absolut måste ropa saker som "Bra jobbat gubbar" eller "Härligt Bengan, härligt". Det är som ett mecka för män som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Underhållningsvärdet är ofantligt.

Efter den prima underhållningen blev det Café 60 och besök på vår kyrkogård. Och ja, det är lite creepy med en egen kyrkogård. Creepy men mysigt.

Imorrn: mer flitighet. Och SMK-konsert. Cheers.