Friday, 18 April 2008

Music makes the world go round

Åh åh åh! I lördags, på Ace, dom spelade "Jag är en vampyr"! Det var lycka, lycka i kvadrat! Så himla bra, så himla himla bra. Jag blev så glad att jag råkade dra ner Röfv så vi båda ramlade och låg på golvet och då blev jag nästan utkastad. Men jag var mest glad! Och jag lyssnar på den nu och blir sådär glad så det pirrar i magen (jag antar att jag ska säga som när man är kär men du vet, som på en riktigt bra konsert, typ Goo Goo Dolls på Berns!!!), när man är så lycklig så man inte vet var man ska ta vägen. Så lycklig gör du mig Markus Krunegård!

Lika lycklig var jag förresten av att dansa till Last Night av Strokes med darling samma kväll. Musik musik musik! Det bästa som finns!

Förresten så har jag inte skrivit något om Kaizers Orchestra-konserten på Debaser Medis för typ tre-fyra veckor sen. Jag tänkte skriva men det fanns inte ord att beskriva hur bra det var. Det här gör det inte heller rättvisa men alltså; det var inte konsert det var FEST! Alla sjöng med, det var galet. Och allsångerna! Det var bara så showigt och coolt. Sådär kickass när gitarrister och leadsinger radar upp sig och bara spelar så man vill dö eller kyssa dem. När allt stämmer och det är så jävla rockshow-coolt (du vet!), med snygg stagesetting och ljuset funkar med musiken och sångaren hoppar från en högtalare i exakt rätt ögonblick, det ögonblick då du bara ylar och vrålar och alla andra runt dig gör samma sak. Om du inte vet vad jag menar har du missat världens upplevelse!

Äh, det är så jävla mäktigt! Kaizers Orchestra står sig om förmodligen det bästa livebandet jag sett. I hård konkurrens med Kaiser Chiefs. Vad är det med dessa Kais/zer-band?

Goo Goo Dolls-konserten härom året var förresten det galnaste jag varit med om. Kan man vara kär i ett band så var jag det då. Tre veckor innan sket jag i allt utom konserten och räknade dagar, hela vägen dit var jag skakis, när de gick på scen tappade jag andan, när de spelade "Iris" grinade jag och det fortsatte jag med hela konserten. Och när jag träffade Långskanken direkt efter så bara tittade jag på honom och sen började jag grina igen. stort var det. Och det här är nog det nördigaste jag skrivit.


Cheers.

1 comment:

Anonymous said...

Jag tyckte inte det var nördigt, I know exactly what you mean :)