Numera arbetslös

ÄNTLIGEN! Tiden är kommen! Jag har slutat jobba! Oh joy! Gud så skönt. Lämnade in alla mina prylar och sen kändes allt så mycket lättare. Sprang på lätta steg mot utgången, haha. Min chef sa till och med att jag var välkommen igen nästa år. Hoppas bara att det här jobbet inte blir som med barnafödande (eller som jag har hört att barnafödande är, har inte upplevt det själv, inte hur moderns perspektiv iallafall och ur ungens perspektiv kommer jag inte ihåg) - att jag glömmer bort det dåliga och tycker att det är soft att ha ett jobb nästa sommar och sitter där i skiten igen.

Vet dock att jag kommer sakna en massa människor. Har ju umgåtts med folket på jobbet bra mycket mer än med mina andra vänner de senaste veckorna, tillsammans har vi klagat på irriterande chefer, jobbiga kunder, värme, kyla, dåligt luft, kass mat och så har vi garvat och drivit med varandra. Aw, man kan irritera sig på folk men ärligt talat så var det jobbigt att säga hejdå idag. En dröjde sig kvar i en timme eftersom räkningen gick åt helvete, det var mysigt att chit-chatta, munhuggas som alltid men trist när han var tvungen att gå :(

Trots det var det som sagt fabulous att dumpa alla grejer en gång för alla.. Lämna in alla kläder, nycklar och så. Var fortfarande glad när jag träffade the Menace, vi gick på Donken och hade det trevligt innan jag hoppade på sista tåget hem.

Imorgon ska jag göra.. jadu, jag vet inte vad. Plötsligt känns inte ledigheten så precious när man har oceaner av den. Tror jag vill umgås med folk. En vinkväll med fag-gang vore trevligt, skulle passa mitt humör som jag känner det nu. Hmm..

Det känns för i övrigt som att jag hamnat i det där tomrummet som jag antar att de flesta känner direkt efter studenten. Vad ska jag göra nu liksom?

Well.
Sova först av allt.
Cheers.