Red eye

Hittade den här:

http://www.youtube.com/watch?v=zseUBlFA2dc

År och dagar sedan. Såg dem som förband till Bad Religion tror jag, med Martina och vem det nu var mer. Undrar om de gjorde något annat värt att lyssna på, något säger mig nej.

6 juni 2011

När varje jävla dag är en skitdag, då vet man ju knappt var man ska ta vägen.

Oh, me lucky bastard.

Tenta avklarad. Följdes av shopping på Akademibokhandeln (jag ska FROSSA i böcker den här julen; så himla mycket bra att läsa!) och en tur på systemet.

Just nu försöker jag packa med musik på hög volym samtidigt som jag äter tortellini, brieost och parmesan och dricker GT. Om en dryg timme ska jag svänga förbi fröken von C och sedan beger vi oss vidare för middag med världens bästa vänner och sedan utgång.

Imorgon Thailaaaaand.

Blir livet bättre? Really?

Går det sakta kanske man skulle våga igen. Kanske.

Det är tur att man har fantastiska vänner när man själv känner sig allt annat än fantastisk.

Gud, jag är en idiot, på fler fronter samtidigt. En multipel idiot. Fan.

Nothing is average nowadays

Åh, vissa utekvällar är bara så, så jävla EPISKA. Vissa stunder när man stannar upp och tänker "shit, this is it, bättre blir det inte, det är DET HÄR jag kommer se tillbaka på hela satans livet". Typ jag och miss Sofia på Trädgården mitt i denna fantastiska sommar, de spelade "Young folks" och allt annat ljud försvann och allt var bara dans dans dans och lyckliga leenden och ljusspel på undersidan av en betongbro, 30 meter över en pulserande, dansande folkmassa. Så jävla perfect. Eller igår kväll, en efterfest som bestod av skitsnack, musik och fantastiska människor och en känsla av sorglöshet, inget planerat, inget som spelar roll just nu utan det är helt OKEJ att ligga på ett golv och skratta åt Povel Ramel-texter klockan halv sex på morgonen.

Nånstans är jag nästan rädd för att jag lever the best days of my life just nu och inte fattar det tillräckligt för att ta vara på det. Njuta av att vara sorglös student istället för att stressa in i verkligheten med jobb och avsaknad av sorglösa tisdagsnätter på golvet i ett rum i en evighetslång studentkorridor.


Episkt. Jag säger bara det. Episkt.

You makin me crazy

Blir galen av att vänta på ett telefonsamtal som aldrig kommer. Bah!